--Var sjutton är hundkräket.. Inte i köket, inte bredvid mej i arbetsrummet, inte i sovrummet.. Inte i hallen heller..

--Var sjutton  ä r  han..

D ä r  sjutton var han.. Minsann.. Jag får nog ta det som ett tecken på att han börjar känna sej hemma..

Sjasade jag ner honom.. Icke heller.. Soffan är bred nog för oss båda två.. Soffan jag köpte på loppis för ett par år sen..

Vissa saker klarar iallafall inte  j a g.. Det var så här:

För nåra veckor sen var jag hos tandläkaren och skulle dra ut en kindtand.. Det gick inte så bra.. En bit av roten blev kvar i käkbenet..

Igår eftermiddag ringde dom från käkkirurgen i Avkroken och sa, att dom fått ett återbud.. Till idag förmiddag..

Jag fick en fruktansvärd ångest.. Inte för operationen. Men för att kanske inte klara av att hitta dit jag skulle.. Och att inte sova inatt.. Och att lämna vovven ensam i kanske flera timmar.. Och att Agneta var upptagen idag.. Hon hade nämligen lovat att följa med mej.. 

Allt detta gjorde mej totalhispig och jag gjorde det enda vettiga: Jag ringde och sa, att jag inte kunde accepterna tiden..

För övrigt undrar jag om rotstumpen verkligen  b e h ö v e r  pillas bort.. Sitter inte den ordentligt inbäddad i ben och kött..  M i t t  ben och kött..

Har jag gnölat om att jag är fruktansvärt obegåvad när det gäller att spela wordfeud.. 

Igår hände det: 

Nu kan jag dö lugn.. Fast inte  o m e d e l b a r t..

November är den månad jag tycker  m i n s t  om.. Jag kan gott säja att jag avskyr den..

Mörkt är det och mörkare blir det.. Är det riktigt hemskt kan det tillåmed vara frost, is och snö.. Snö ovanpå isen så man inte ser fläckarna utan går i backen med dunder och brak.. Har man riktig otur får man benet under sej, vilket jag fick för ett par år sen.. Gudar så ont det gjorde..

Att inte benet pulveriserades är ett Herrans under..

Det enda goda med november är, att den leder till advent, och advent innebär faktiskt förhoppning om nåt bättre..

Har jag berättat om min första fröken i skolan.. En riktigt fasaväckande kvinna.. Hon var elak och slogs och vrålade..

Dessutom satt hon och stickade strumpor på lektionstid..

Den damen hade åkt ut på baken i dagens samhälle.. Med all rätt..

Jo, skräckkvinnan skällde ut mej, när jag som knappt sjuåring, antog att advent betyder  v ä n t a n..

Inte tror jag  h o n  visste att advent kommer av advenio, latin för jag kommer..  Hon hade nog bara lärt sej det rabblingsvägen..

Men i stället för att hyggligt och anständigt berätta för den lilla vettskrämda ungen, som var jag, att ordet betyder ankomst, tog hon sej för att skälla och håna..

Jag känner hur  u p p r ö r d  jag blir även efter alla dessa år.. 

Ha ha.. Jag kan ärligt säja, att den satmaran inte lärde mej  e t t  e n d a  d u g g.. Allt jag kunde hade jag lärt av Bam, som bodde i samma hus som vi, och som var morfars bror.. Och som var min barndoms hela trygghet..

Läsa lärde jag mej för övrigt själv..

Men  s k r ä m m a s  var hon bra på.. 

En sorglig bild passar bra efter den här utgjutelsen:

Inte många löv kvar på körsbärsträdet och inte mycket väderglädje heller..

I somras köpte jag den här växten på trädgårdsdan i Sölvesborg, och nu, när allt annat i trädgårn håller på och vissnar bort och dör, prunkar den som bäst.. Eftersom jag inte  n ä n n s  plocka blommor, får den stå där den står.. Och lysa.

Det är söndag nummer två idag.. Jag kan inget annat än längta till vardag igen.. E n  söndag kan man väl stå ut med.. Men  t v å.. 

Jag fick en burk salva, "Hot and Cold" av min grannfru..

 Jag till att smörja min onda rygg.. Minsann om det inte hjälper.. Fortfarande är jag väldigt trött i ryggen, men jag har inte så infernaliskt ont längre..

Lilla hunden verkar ha anpassat sej bra.. Visserligen vill han inte att jag går ifrån honom, men han  f i n n e r  sej..

Att han hålls på och gnuggar sej om  n o s e n  finner jag en aning bekymmersamt.. Det  k a n  tyda på tandvärk..

Iallafall hade lilla Hallon det när han höll på på det viset.. Jag får inte glömma att ta upp det med husbondfolket när dom kommer och hämtar honom..

Det var fint och högtidligt i kyrkan i går.. Ljusen brann och kören sjöng.. 

I morron är det måndag.. Halleluja.. 

Just nu hör jag vovven traska omkring.. Vilket trevligt ljud han åstadkommer.. Visste inte att jag saknat det så mycket..

Nu har Kenzo bott hos mej en vecka snart.. Vi kommer gott överens han och jag.. I allt utom i ett fall.. H a n  tycker inte om katter, vilket  j a g  gör..

Han är  m y c k e t  tydlig med vad han skulle göra med dom om jag bara lät honom..

Vädret har varit vackert i två dar nu, och kommer att så bli i dag också.. Vovven och jag har utnyttjat det fina vädret till att ta lagom långa promenader..

Det är länge sen jag hundpromenerade senast.. Märkligt hur snabbt jag kommer in i rutinerna igen..

Efter promenaden är det skönt med lite vila.. Det tycker både jag och hunden..

Det är  s ö n d a g  idag fast det egentligen är  l ö r d a g.. Följaktligen är den söndag i  m o r r o n  också..

Och så har det varit  n o r m a l t i d  en hel vecka.. Den är allt bra  m ö r k  den här normaltiden.. Jag önskar att man slutar med  hattandet och bestämmer sej för  e n  tid.. Som ska gälla hela året..

Agneta bjöd på lunch i går.. Hon hade gjort den godaste röra jag nånsin ätit; rökt lax, crême fraiche, dill, lök och peppar.. D e n  röran ska jag lägga på minnet.. 

Mina goa grannar har bjudit mej med till kyrkan i eftermiddag.. Nu, när jag har börjat våga lämna Kenzo ensam ett tag, har jag tackat ja.. 

Inte för att jag ett enda ögonblick inbillar mej, att detta är en superbild, för det är den inte..

Men jag tyckte björken hade så fantastiskt färg när solen sken på den, så jag kvickade mej fram med kameran innan solen gick i moln..

Jag har under dom tre (snart fyra) år som jag fotograferat digitalt, haft nåra fullträffar..  P l u s  betydligt fler 

otroligt usla bilder..

Den allra sämsta tog jag för lite mer än ett år sen.. Den är så himmelsskriade usel så jag bara  m å s t e  visa den:

Naturfotograferande är inte lätt.. Denna bild ska föreställa en ekorre i hasselsnåret på tomten.. Precis när jag knäppte försvann den lille rackaren in bland löven..

När det gäller naturfotograferande: det är betydligt lättare att fota  v ä x t e r..  D o m  håller sej iallafall stilla..

S t e n a r  håller sej  ä n n u  stillare.. 

Den  h ä r  bilden känner jag mej lite  s t o l t  över.. Klappervall nedom Listers huvud i maj i år.. Tala om att hålla sej stilla.. Den här vallen bildades under isavsmältningen för åtskilla tusen år sen..

Anna, Jan och Diana tackas innerligen för födelsedagshälsningarna.. 

Alla andra, som har hört av sej på facebook, tackas givetvis också.. Jag visste inte att jag hade så många bekanta.. Det var som faen, som min salig man brukade säja..

Lilla Kenzo verkar ängslig att jag ska försvinna ifrån honom..

Tyvärr måste jag åka bort en stund då och då.. Och när jag kommer hem, ligger han innanför dörren.. Ängsligt väntande.. 

Glädjen är omätbar, när han förstår, att jag är hemma igen..

EFtersom han ska bo här i tre veckor till hoppas jag att han lär sej, att jag  a l l t i d  kommer hem igen..

Igår gjorde vi en trekvartstimmelång promenad och det var  h a n  som angav hastigheten.. Båda mådde bra.. 

Min hemska ryggvärk håller på att ge med sej.. Jag är tacksam..

Igår flåsade jag Britta i hasorna i wordfeud, men förlorade iallafall.. AET51 spöar skiten ur mej också..

Det var  r o l i g t  att få skriva "spöar skiten ur".. Ibland bara  v i l l  jag vara ful i mun.. 

Och ibland vill jag sätta på mej nåt riktigt sannfärdigt, fast det är inte alltid jag törs gå ut i kreationerna.. 

Den här sannfärdighetströjan tjänstgör numera som nattsärk..