Alltid lär man sej nåt nytt.. Alltid, alltid gör man det..

Igår lärde jag mej, att man  i n t e  ska föra över kaffet från förpackningen till en burk.. Det har jag alltid gjort, och så har jag gått och gnällt över att kaffet inte smakar nåt..

Fortsättningsvis ska jag återförsluta förpackningen (hur nu  d e t  ska gå till.. Jag får fundera ut nåt..) och förvara hela paketet i burken.. 

Igår fick jag bekräftat att jag har gikt.. Och så fick jag  m e d u s i n  för att tala med PIppi..

Som synes har jag tagit första pillan av medusinen, och faktiskt, i natt har jag fått  s o v a.. Hela natten med undantag för ett par kissepauser.. Det här blir nog bra vad det lider..

L i t e  skämmigt är det att ha fått gikt..

Det får iallafall  m e j  att tänka på gamla skämtteckningar av framför allt Albert Engström, där man ser dästa, feta och alkoholiserade punschpatroner sitta vid groggbordet med foten i paket.. Usch.. 

Men sen kom jag att tänka på Anna Maria Lenngrens infernaliskt elaka beskrivning av en skinntorr och ståndshögfärdig änka, som ndlåter sej att berätta för pigan om personerna bakom släktporträtten på väggen.. 

Det hela slutar med att gumman får ett anfall av ilska och gikten.. Och "det är allt som lärs av denna dikten"..

Jag känner inte igen mej i nåndera beskrivningarna.. Det är väl så, att vem som helst kan få gikt.. Rasande otrevligt är det ialla fall..