I ungdomens dar sjöng vi en visa om mänskans (idet här fallet mannens) åldrar.. Visan började med skolgossen vid tio års ålder och slutade med att gossen efter tusen år går som spöke.. Efter varje vers sjöng vi: bomfaderi å bomfadera, bomfaderi, hurra"..

Varför i all sin dar kom jag att tänka på den här nonsensvisan.. Jo, en vers handlar om när mannen, väl på aviga sidan om blomstermånaden, börjar gå så sakta..

--Han har säkert gikt, tänkte jag där jag låg i sängen och mådde tjyvens i natt.. Det var vad som populärt kallas en "aha-upplevelse", en upplevelse jag gärna hade sluppit..

Efter den här krystade inledningen kan jag äntligen komma till skott: I natt har det varit synd om mej, men nu mår jag bra..

Kunde jag sova stående skulle säkert foten tacka och ta emot.. På dagarna väsnas den mycket lite.. Om ens något..

Precis nu såg jag en liten dammtuss på golvet, lyfte på mattkanten och petade in den.. Sån är jag, och det står jag för..

Jag städade för övrigt köket i går, och det blev bra.. Idag ska jag köra dammsugare i vardagsrummet  och damma lite på möblerna.. 

På onsdag får jag främmande, och städandet gör jag till deras ära, inte för att glänsa.. Mja  n å g o t  lite kanske..

Vill jag  v e r k l i g e n  glänsa, tar jag till mitt ytterst begränsade förråd av franska.. Fick för övrigt beröm för mitt uttal av en dam i Paris för ett antal år sen.. Och i somras fick jag beröm för min engelska..

Vill ni veta en hemlighet:

Jag är inte bra på nåt annat än att  h ä r m a s.. När folk   h ö r  hur jag låter, tror dom att jag är mycket duktigare än jag är..

Det här härmandet sker omedvetet; Pratar jag med en skåning låter jag om hen.. Pratar jag med en göteborgare: samma sak.. Ofta är det  s k ä m m i g t  att hålla på så där.. Särskilt om nån, som  k ä n n e r  mej hör det..

Hela världen är grå, så nåt foto bryr jag mej inte om att ta.. För övrigt  s k r i v e r  jag bättre än jag fotar..