"Mass rista skaigget", sa man i min hembygd när det snöade i mars.. Innerligt hoppas jag att gubben Mars låter bli att rista sitt skägg.. Nu ska det bli  v å r.. 

Jag har ett minne, eller kanske snarast ett  m i n n e  av ett minne, av att det var  s n ö s t o r m  den förste mars när jag gick i första klass.. Det var så hemskt väder att mor inte tordes skicka ut mej.. 

 Min lilla mor brukade följa mej en bit på väg när jag gick till skolan den här första vintern.. Vi gick en genväg genom skogen, och när vi kom ut på vägen vände hon hem igen.. Då var hon väl säker på att jag skulle hitta rätt..

Jag har också ett minne av ett minne av att, när jag första gången skulle gå ensam genom skogen, jag gick vilse..

Förmågan att gå vilse har följt mej genom livet.. Fast numera visar den sej genom att jag missar avtagsvägar..

Jo, marsminnen..

1989 var våren ovanligt tidig.. Grannens björk var grön redan den 18:e.. Grannen förklarade det med, att han tagit hem trädet som en liten planta från Norrland, och att det således var programmerat för ett bistrare klimat än Norjes..

Idag har jag tänkt att åka till Stallbyggen och köpa trädgårdskalk.. Jag ska iallafall  f ö r s ö k a  rädda gräsmattan.. På sina ställen består den uteslutande av mossa.. 

Nu ska jag försöka hitta en bild som  j a g  gillar.. (nä, nä.. det ska  i n t e  bli sjungbilden.. Trots att det är den jag gillar allra mest)..

Solen lyste i mars 2015.. Det är inte så konstigt, att jag kliver omkring i världen med långa kliv..