Det är den sjunde mars i dag.. Dagens namn vet jag inte och bryr mej inte om heller.. Däremot vet jag att dagens namn den sjunde mars 1982 var  O t t i l i a.. 

Jag vet det för just den dagen föddes min vackra, ljuvliga newfoundland Piccolo.. Han föddes i Finland, och kom till Sverige dan före valborgsmäsoafton.. 

Jag hämtade honom I Båstad i snöglopp och blåst.. 

Större än så var han inte.. D å..  Kortet togs på baktrappan och det var min man som tog det..

Så småningom växte gossen till sej.. Åtskilligt.. 

Sedan jag miste mina hundar har jag ofta känt mej smått rädd på kvällar och nätter.. Jag bor mitt emellan två hus, som står tomma, och  d e t  känns lite kusligt.. 

Inte för att jag äger nåt av värde, men jag är ändå illa till mods.. Jag  h a r  ju bara detta liv, och vill inte mista det för att nån galning tar sej in.. 

Hittar inte boven nåt att stjäla kanske han ger sej till att misshandla mej.. Kanske tillåmed slå ihjäl mej.. I rena besvikelsen..

Idag ska det bli ändring på detta.. Jag ska få ett larm installerat, och bara tanken på det gör att jag känner mej tryggare..

Sen gäller det att lära sej sätta på och stänga av det också.. Det är mycket med det jordiska..

Det är regn och dimma ute, men det är bara att vänta sej.. Det  b l å s e r  dock inte och  d e t  är inte att förvänta sej..

Veckorna går fort.. Det är redan torsdag och jag ska ha kyckling till lunch.. Egentligen skulle jag vilja ha stekt fläsk och löksås, men det törs jag inte äta för foten.. 

Vi har ingått en  p a k t  jag och foten.. Sköter jag mej så gör den det.. Ge och ta.. Så enkelt är det..