Våren 2015 gjorde Agneta, E. och jag en liten utfärd.. En anhalt var Bäckaskogs slott.. Där växte en jättesykomor och under den hade massor av små "näsor" grott..

Jag petade upp en sån liten planta, svepte in den i en våt näsduk och tog hem den..

Väl hemma satte jag den i en kruka på trappan:

Så småningom planterade jag ut den bredvid garageuppfarten..

Och där har den stått.. Visserligen vid  l i v,  men utan att göra nåt väsen av sej..

Änd tills nu:

Det tog nästan fyra år för den att nå upp till halvmetern, men nu kommer den förmodligen att skjuta fart.. Jag lär behöva klippa bort den ena stammen, men det väntar jag med till hösten..

Visst  ä r  det roligt med sånt som växer och gror.. Speciellt sånt som man har följt från början.. Och speciellt sånt man har räddat livet på.. Hade inte jag gjort det hade säkert trädgårdsmästaren på slottet rensat bort den.. Prompt och geschwinnt..

Det är aldrig för sent att plantera ett träd.. Även om planteraren är till åren kommen..

Apropå Bäckaskog:

Det var här min man stal en tre-fyra  v i n b e r g s s n ä c k o r  en gång på 70-talet.. D e t  var kanske inte så välbetänkt.. Dom är ganska  f e r t i l a,  vinbergssnäckorna..

Go´söndag ute i världen förresten..