Nån gång på 70-talet bestämde sej min man och jag för att anlägga en  k r y d d g å r d.. (Vi hade ganska vidlyftiga planer på den tiden)..

Vi började lite försiktigt med att skaffa en påse körvelfrön, som vi påtade ner i sorts såsäng..

Körveln mådde bra och flyttade långt över sina bräddar.. Över hela tomten kunde vi hitta körvelplantor.. 

Givetvis tröttnade vi och började  u t r o t a  den envetna kryddväxten..

När min man gick bort fick hela trädgårn förfalla, och vad som hände med körveln har jag ingen aning om.. Eller med nåt annat heller.. 

Så småningom började ett litet, m y c k e t  litet, trädgårdsintresse spira, och  d å,  i början på 2000-talet, hittade jag nåra små körvelöverlevare.. Jag  s p a r a d e  dom dock inte.. Exit körvel..

I går upptäckte jag en kraftig körvelodling ibland trädgårdsavfallet i hasselsnåret:

En  a n n a n  växt, som jag försökt bli av med är citronmeliss (hjärtan fröjd som den hette förr i världen).. 

På 90-talet planterade jag hjärtans fröjd, och fick så småningom jobba hårt för att bli av med den..

Häromdan hittade jag ett bestånd i ligusterhäcken:

Så kan det gå, och det är "allt som lärs av denna dikten"..

Nu ska jag snartt gå ut och fortsätta att rensa mina uppfarter.. Gu´ vet vad jag hittar då..