"Det lilla ljus jag har det ska få skina klart".. Så började en sång vi sjöng i Mörrums kyrkokör på den tiden jag var medlem där..

Varför i all sin dar kom jag att tänka på den sången precis nu..

Det  k a n s k e  beror på en rubrik i min dator, som skymtade förbi när jag knappade omkring lite håglöst.. Sådär..

Rubriksättaren var en mycket ung man, och han annonserade  att  h a n  minsann kunde diskutera  a l l t.. Konst, filosofi, religion, you name it.. Och var beredd att dela med sej av allt sitt vetande..

Och så kom jag att tänka på, att  j a g  hade precis lika hög svansföring när jag var i hans ålder.. Nu  v e t  jag inte om den unge mannen verkligen  ä r  så insatt i dom här svåra ämnena, som han lät förstå.. J a g  var det iallafall inte.. Men inbillningsfaktorn var hög..

Livet har slipat av dom värsta överdrifterna, så mitt ljus är vid det här laget tämligen litet och slitet.. Och inte skiner det så klart heller..

Den lilla ynkliga stump jag har kvar,  d e n  ska få fortsätta blinka på.. Så gott den kan.. I själva verket är det nog bara jag själv som noterar skinandet.. Tja.. Sic transit..

Egentligen handlade sången om  t r o n s  skinande ljus.. Tja.. 

Sista terminen jag jobbade i Ringamåla fick jag en tuva gullviva.. (Gagea lutea, primula veris, när barnen är lea så ska dom ha ris)..

Sen dess pryder den min trädgård.. Och det har den gjort sen 2002.. Tack, mattant Britt som gav mej den..