Ibland när jag ligger och drar mej och väntar på att det ska bli anständig uppstigningstid, börjar jag fundera på ett och annat..

I morse gick tankarna till mänskor jag har beundrat, och jag fann, att det inte var särskilt många.. Å andra sidan har jag inte  t r ä f f a t  så särskilt många heller..

Nästa steg i tankekedjan var, att definiera vilka  e g e n s k a p e r  hos dom här mänskorna jag satte så högt..

Och då fann jag, att alla haft en medfödd integritet och värdighet, som haft väldigt lite med status i samhället, utbildning eller kassakistans storlek att göra.. 

Alla hade dessutom ytterligare en  gemensam egenskap: Dom var ganska gamla.. Gott och väl inne på andra halvleken..

Detta går helt på tvärs med gällande värderingar.. Nu gäller det att ha hög status, ha gott om pengar och ha besökt alla denna världens inneplatser.. Att man ska vara  u n g  är förstås alldeles givet.. Ung och vacker..

Tja, högt i  t a k  är det inte i gamla Sverige i nådens år 2019..

I går blev jag glad:

Det knackade på dörren och utanför stod en mamma från underbara Ringamåla.. Hon hade läst om min havererade tvättvinda, och frågade lite försynt, om jag ville ha en som hennes son inte hade användning för längre.. 

Tänk, att det finns så omtänksamma mänskor.. 

Halleluja.. Nu kan jag tvätta igen.. E n  sak har jag lärt mej emellertid: Jag ska  i n t e  hänga stora  l a k a n  när det norjeblåser ute..

Tittar man  b a k o m  och till vänster om paraplyet ser man liksom en  r u g g e.. Det är prästkragar, ättlingar till 

dom jag sådde 1968.. Halleluja..