Idag har jag slängt två av mina omhuldade orchidéer.. Full av ullöss som dom var.. För vilken gång i ordningen vet jag inte.. 

Jag har verkligen gjort mitt bästa för att ta död på ohyran.. Men icke..

Min  t r e d j e  orchidé, den som jag fick på min födelsedag i höstas, blommar som bäst.. Jag har inte  h i t t a t  nåra löss på den.. Inte än iallafall.. Men hoppet om att den ska vara lusfri är mycket litet.. 

Hoppas, hoppas att den ska klara sej.. Om inte åker den också i soporna..

Nån gång för längesen upptäckte jag det här godiset: Chokladöverdragna jordnötter..

Sen dess har jag då och då köpt mej en påse..

Så skedde i går, och eftersom jag är tämligen karaktärsbefriad när det gäller godis, åt jag upp alltihop.. Det var gott, men ruelssen blev stor.. Knipet också..

Det var hett i går, hett och fuktigt.. Givetvis var det tid att klippa gräset, en syssla som inte är alltför betungande.. Även om den har världsrekord i  t r å k i g h e t.. 

Puh.. Det tog flera timmar av eftersvettning innan jag kunde ställa mej i duschen..

Idag är temperaturen betydligt behagligare.. Men det  b l å s e r.. Men  d e t  gör det för det mesta.. 

Det är så vackert idag.. Friskt och skönt efter regnet.. Varmt och soligt dessutom.. 

Idag är det fem år sen min lillasyster gick bort.. Jag kan fortfarande inte riktigt ta in den kunskapen..

Jag ser henne framför mej om hon  v a r  en gång, snabb och idrottsbegåvad.. Det var  h o n  som kunde springa och hoppa och klättra i träd.. Hur snabbt och långt och högt som helst.. 

Idag hade hennes sportbegåvning tagits omhand av skola och klubbledare.. Nåt sånt var det inte tal om på landet på 50-talet..

Nån gång under våra resors gång gled vi isär, men började hitta tillbaka till varandra mot slutet..

Men vi hade så lite tid för att lära känna varandra igen.. Ett par korta år bara.. Och båda skyggade för närheten.. 

Jag saknar henne väldigt mycket och tänker på dagligen.. 

Nu ska hon få en blomma, en vildvuxen från min trädgård.. 

Och så ska hon få en till: En odlad och ansad.. Också från min trädgård.. 

Hon behöver båda nämligen, och vem gör inte det..

Det är nåt visst med  l i l a.. Det verkar som om jag omedvetet väljer den färgen i alla livets skiften.. 

Igår tillexempel.. Jag skulle köpa trenne petunior till min loppisgryta.. Vad valde jag: Jo, lila..

Och så vad det ju det här med  a m e t i s t e n.. Det  v a r  inte en jättekluns.. Det var ett helt gäng mindre, och vad jag ska ha allt det till begriper jag inte..

L i l a  är dom iallafall..

Jag läste om ametister, att dom ska lindra smärta (fysisk sådan, antar jag) men hur det ska gå till kan jag inte begripa.. 

Man ska kanske göra ett  a v k o k  och smörja med.. Eller (Ve och fasa)  d r i c k a.. 

Tja, fullt klok är jag nog knappast.. 

Inatt kom det en förskräcklig skur.. Som allt annat förskräckligt varade den inte länge, men förhoppningsvis gjrde den sin nytta på åkrarna.. 

Måndag och begynnande sommar, värme och regn i trädtopparna.. Kan det vara bättre..

Nån gång förra sommaren, jag kan inte komma ihåg  n ä r  eller  v a r f ö r  köpte jag en riddarsporre.. En enda.. 

Igår satte jag tobaksplantorna i anslutning till riddarsporren i hopp om att det ska bli vackert.. Det ger sej väl så småningom..

Ibland undrar jag om jag egentligen är fullt klok.. 

Det var så här:

För många år sen fick jag en liten guldring med en mycket mörk ametist av min man.. 

Och så slarvade jag bort ringen.. 

Till och från har jag ägnat en tanke åt min vackra ring, och så skedde för nån vecka sen.. 

Minsann, om jag inte skulle läsa om ametister på Wikipedia.. 

Gjorde och fann att man kunde  b e s t ä l l a  stenar och kristaller av olika slag hos en stenhandlare i Borås..

Och så beställde jag en ametist, och den är nu på väg till mej.. Vad jag inte lade märke till var stenens  v i k t.. 

D e t  slog jag upp  e f t e r  jag gjort beställningen.. Herre Gud, nu är en ametist på ett kvarts  k i l o  på väg till mej.. D e n  klumpen kan jag  inte ha till  n å n t i n g..  Hänger jag den  om halsen stryper den mej, och sätter jag den i en ring kan jag inte röra handen..

F u l l t  klok kan jag knappast vara.. Som sagt..

Apropå att inte kunna röra  h a n d e n  så såg jag som hastigast på TV en kvinna i England, som låtit sina  n a g l a r  växa till decimeterlängd..

Hennes man fick sköta hemmet och henne så gott (eller illa) det gick.. Frun var nämligen  handikappad.. Tacka sjutton att hon var.. Med såna hemska  k l o r.. Vässade som spjutspetsar dessutom.. Allt hon kunde göra var att sitta och fila naglarna..

Tala om att vara handikappad..

Nu ska jag leta upp en vacker blomsterbild..

White Dawn för tre år sen.. Den kommer starkt i vår och kommer förhoppnngsvis att ge mej mycket glädje..

Igår var det  t r ä d g å r d s d a g  i Norje.. Jag var där med Britta.. Det inte  h o n  kan om växter är inte värt att veta..

Jag köpte tre tobaksplantor.. Tre på hennes inrådan.. Udda antal kan bilda en  g r u p p,  jämna en  r a d.. D e t  hade jag inte haft en tanke på.. Tja, varenda dag lär jag mej nåt nytt..

Det här är tydligtvis nån slags prydnadstobak.. Enligt Britta går det inte att  r ö k a  den..

Apropå  r ö k a.. Ibland får jag för mej att jag ska  l ä r a  mej den  k o n s t e n.. Igen..

I unga dar rökte jag friskt, men tröttnade och  slutade efter åtta års flitigt bolmande.. Det är kanske dags att börja igen..

På vårarna kryper det in små bin till mej.. Jag brukar ta dom i en trasa och hysta ut dom.. I går lärde jag mej att det är  s o l i t ä r b i n,  och att dom är värdefulla.. För den skull vill jag inte ha dom  i n n e  i huset.. Jag kanske ska försöka skaffa ett  b i h o t e l l  där dom kan bo..

För många år sen var det en hongeting, som försökte sej på att bygga inne i mitt vardagsrum.. D e n  åkte ut med besked, och sen lät jag  i n g a  fönster stå öppna på flera dar..

När jag för en stund sen var ute och  p l a n t e r a d e  mina tobaksplantor, upptäckte jag massor med små nya plantor.. Bara hjärtblad, så jag vet inte om det är värdefulla blomster eller bara ogräs.. Det ger sej väl med tiden..

Ibland när jag ligger och drar mej och väntar på att det ska bli anständig uppstigningstid, börjar jag fundera på ett och annat..

I morse gick tankarna till mänskor jag har beundrat, och jag fann, att det inte var särskilt många.. Å andra sidan har jag inte  t r ä f f a t  så särskilt många heller..

Nästa steg i tankekedjan var, att definiera vilka  e g e n s k a p e r  hos dom här mänskorna jag satte så högt..

Och då fann jag, att alla haft en medfödd integritet och värdighet, som haft väldigt lite med status i samhället, utbildning eller kassakistans storlek att göra.. 

Alla hade dessutom ytterligare en  gemensam egenskap: Dom var ganska gamla.. Gott och väl inne på andra halvleken..

Detta går helt på tvärs med gällande värderingar.. Nu gäller det att ha hög status, ha gott om pengar och ha besökt alla denna världens inneplatser.. Att man ska vara  u n g  är förstås alldeles givet.. Ung och vacker..

Tja, högt i  t a k  är det inte i gamla Sverige i nådens år 2019..

I går blev jag glad:

Det knackade på dörren och utanför stod en mamma från underbara Ringamåla.. Hon hade läst om min havererade tvättvinda, och frågade lite försynt, om jag ville ha en som hennes son inte hade användning för längre.. 

Tänk, att det finns så omtänksamma mänskor.. 

Halleluja.. Nu kan jag tvätta igen.. E n  sak har jag lärt mej emellertid: Jag ska  i n t e  hänga stora  l a k a n  när det norjeblåser ute..

Tittar man  b a k o m  och till vänster om paraplyet ser man liksom en  r u g g e.. Det är prästkragar, ättlingar till 

dom jag sådde 1968.. Halleluja..

"Det lilla ljus jag har det ska få skina klart".. Så började en sång vi sjöng i Mörrums kyrkokör på den tiden jag var medlem där..

Varför i all sin dar kom jag att tänka på den sången precis nu..

Det  k a n s k e  beror på en rubrik i min dator, som skymtade förbi när jag knappade omkring lite håglöst.. Sådär..

Rubriksättaren var en mycket ung man, och han annonserade  att  h a n  minsann kunde diskutera  a l l t.. Konst, filosofi, religion, you name it.. Och var beredd att dela med sej av allt sitt vetande..

Och så kom jag att tänka på, att  j a g  hade precis lika hög svansföring när jag var i hans ålder.. Nu  v e t  jag inte om den unge mannen verkligen  ä r  så insatt i dom här svåra ämnena, som han lät förstå.. J a g  var det iallafall inte.. Men inbillningsfaktorn var hög..

Livet har slipat av dom värsta överdrifterna, så mitt ljus är vid det här laget tämligen litet och slitet.. Och inte skiner det så klart heller..

Den lilla ynkliga stump jag har kvar,  d e n  ska få fortsätta blinka på.. Så gott den kan.. I själva verket är det nog bara jag själv som noterar skinandet.. Tja.. Sic transit..

Egentligen handlade sången om  t r o n s  skinande ljus.. Tja.. 

Sista terminen jag jobbade i Ringamåla fick jag en tuva gullviva.. (Gagea lutea, primula veris, när barnen är lea så ska dom ha ris)..

Sen dess pryder den min trädgård.. Och det har den gjort sen 2002.. Tack, mattant Britt som gav mej den..

En morron i syrenernas tid...

Och blåregnets månad:

Det är märkligt.. Alltid, alltid känner jag vemod i denna vackra tid..