Inte kunde jag tro att jag skulle bli en rollatoråkare.. Men   d e t  är jag.. Inte Kör jag nåt  r a c e  precis, men jag kan ta mej tunt i  b o s t a d e n  med viss tvekan.. Sakta och tveksamt går det, och jag blir ohyggligt rött efter bara ett kort stycke.. 

Inte heller kunde jag tro, att  h e m t j ä n s t e n  var nåt för mej, men  d e t  är den.. Just nu iallafall..

Och inte kunde jag heller  d r ö m m a  om att ett team skulle komma hem till mej och träna mitt dåliga ben, men  d e t  gör det..

Tja, livet tar sina svängar och en annan får hänga och slänga med så gott det går..