En vacker vårkväll alldeles i början av vårt husägaräventyr, då, när det gällde att komma på vad vi ville plantera, jo, då hände det här:

Jag fick ta en rot från morfars jasminbuske och flytta över hit till Norje: 

Här trivdes den alldeles utmärkt och ingick som beståndsdel, en ganska så  s t o r  beståndsdel i det, som med tiden blev en urskog..

När jag lät ta bort urskogen sparade jag en liten morfarsjasmin och planterade den på norrsidan.. Här råkade den trivas alldeles utmärkt.. Jag skriver  r å k a d e  för mina trädgårdskunskaper var lika med noll, och den stackars busken kunde likaväl avlidit..

Jag är så otroligt  g l a d  att jasminen trivs och blommar.. En hälsning från förr i världen..

Sweden Rock har så smått börjat med en del förband vad det verkar.. 

Redan har det kommit mycket folk till vår lilla by.. Och mer blir det.. 

Det är  e n  sak jag funderar mycket på:

Varför i all världen alla rockare  k l ä r  sej likadant.. I svart, s v a r t,  SVART..

S å  snygg är inte den färgen, eller brist på färg, som det väl egentligen är.. Om jag minns rätt från naturundervisningen i realskolan..

Svarta T-shirts med bilder på dödskallar och eldflammor och svarta jeans och rufsigt hår.. Och detta om man är ung eller gammal, kvinna eller man.. 

Handlar det månne om nån slags identifikation.. Tja.. 

Tro inte ett ögonblick att  j a g  är elegant och snofsig.. Tvärtom..

Jag sjavar omkring i herrskjortor, mjukisbyxor och gympaskor.. Fickorna bågnar av diverse "nödvändigheter": för närvarande bajspåsar, nyckelknippa, näsduk och växelpengar.. Plus lite annat smått och gott.. 

Häromåret köpte jag en T-shirt på Sweden Rock, men  d e n  törs jag bara ha som nattsärk.. T r o t s  att devisen på den stämmer så bra på mej;

All sin daar.. Hur gick det här till.. Det lilla björkskottet, som slog rot vid garaget för ett tag sen har vuxit ut över alla bräddar.. Som sötgröten ungefär:

--Ta bort det genast, sa Agneta och förutspådde att det skulle bli ett jätteträd, som tillåmed kunde förstöra garaget..

Men det nändes jag förstås inte, och nu har jag jätteträdet här.. Nästan dubbelt så högt som garaget och  m i n s t  lika brett..

Och frågan är, om jag nänns ta bort det.. Tukta det lite.. Kanske..

Förra året hade rhododendronbusken  två blommor.. I år betydligt flera.. 

Jag har köpt rhododendrongödning och den ska jag lägga på efter blomningen.. Allt enligt anvisningen på förpackningen.. Sen ska den här gamla busken väl må bra och växa.. Som  b j ö r k e n  ungefär.. Nä. jag skojar bara.. D e n  växer ju inte vid garaget..

Gissa vad jag skulle göra om jag vore 15 år yngre.. Jag skulle skaffa en  v a l p.. En liten border.. Eller en stor newfoundland..

Eller i stort sett vad som helst.. Bara det vore en valp.. Men, tyvärr, den tiden är förbi..

Just nu bor Skorpan hos mej, och det känns bara bra.. I morron far han hem igen.. D e t  kommer att kännas bra det också.. Han är trots allt inte min hund, och banden får inte blir för starka oss emellan..

I höstas hade jag en alldeles underbar  s t o r  hund här i fyra veckor, och  d e t  var för länge.. I vovvens lilla hundhjärna hade hans husbondfolk övergett honom, och han hade börjat flytta över sin tillgivenhet på mej.. 

Nåja, det rättade till sej när dom hämtade honom.. 

Oj, oj, oj så många goda dofter.. Stora Kenzo var alldeles lyrisk när jag tog med honom till Sternö..

Inatt vaknade lilla vovven och jag av att det  å s k a d e..  Det var inte  m å t t l i g t  vad det åskade heller..

Vid ett alldeles fruktansvärt brak kom lilla hunden i flygande fläng upp till mej i sängen, och där låg vi, aningen rädda, båda två..

Och sen kom  r e g n e t.. Ett riktigt slagregn vrålade igång.. Det gjorde säkert nytta på allt det inte slog sönder..

--Nu gick väl min fina herrgårdsbegonia i bitar, tänkte jag, och det första jag gjorde på morronen var att kolla den..

Under över alla under.. Tack vare att den stått så skyddad hade den inte gått sönder alls:

För ett par år sen förstördes tre nysatta herrgårdsbegonior i ett oväder liknande det i natt..

Så här fin var loppisgrytan  f ö r e  ovädret..

E f t e r  stormen såg planteringen ut så här.. Den kom sej aldrig trots att den gjorde sitt bästa.. 

I min gamla balkonglåda har pelargonerna börjat morska upp sej.. I går upptäckte jag dessutom en potatisplanta där.. Ett minne från kökssejouren kantänka.. Dumt nog tog jag bort den innan jag kom på att fota den.. 

Det är måndag och precis  a l l t  ligger framför oss.. Underbara måndag.. 

Ja Jisses, vad vi hade roligt.. 

Det roliga ägde rum för en femtio år sen ungefär.. Min man och jag hade köpt det här huset, nyckelfärdigt  och fint.. Att det redan då nog var en aning ruckelvarning på det, begrep inte  v i.. (Det var  v ä l d i g t  mycket vi inte begrep, han och jag).. I rättvisans namn var det åtskilligt vi  b e g r e p  också.. Men inte var  d e t  sånt som räknades till livets mera nyttiga begivenheter..

Jo, till det roliga jag ville berätta om:

På kvällarna satt vi vid köksbordet och lusläste  t r ä d g å r d s b ö c k e r.. Det och det och detta bara  m å s t e  vi ha..

Det mesta var vi rörande eniga om, och det vi var allra mest rörande eniga om var en kolkvitzia amabilis, kinesisk skönhetsbuske.. Eller rätt och slätt paradisbuske..

Gammal kärlek rostar aldrig.. 

Hur det gick med trädgårn kanske nån undrar..

Jo,  d e n  växte och växte och gav rika skördar, som vi inte orkade äta upp och som ingen ville ha.. 

När min man dog var trädgårn en urskog, och vilka varelser som bodde här vågade jag inte ens tänka på.. 

Efter ytterligare nåra år tog jag hit en maskin, som skövlade alltihop, och ett  l å n g t  tag senare började jag fundera på att anlägga en trädgård igen..

Där är jag nu.. Täppan börjar i sanningens namn växa igen för andra gången, men det som  ä r  fint är verkligen fint..

I höst får jag röja lite försiktigt.. Ingen skövling numera.. Bara lite snyggt utförd gallring.. 

Go´söndag ute i galaxerna..

Jag brukar lägga patiens på datorn.. Det gör jag på morgnarna.. Och trivs bra med det..

M e n...

En av patienserna, pyramiden, har jag svårt för.. Den går nästan aldrig ut och jag undrar om det inte beror på att det är en slags klurpatiens.. Klurande och jag går nämligen inte ihop..

Så här ser det oftast ut på min display.. 

Det är tur, att jag aldrig försökt mej på affärer.. Eller pokerspel.. Eller spekulationer.. Med min totala brist på klurighet hade jag inte blivit gammal i nån av dom här näringarna..

I år har jag följt Let´s Dance med ett visst intresse.. ( För det mesta har jag struntat i dansandet.. Jag fick nog när svenska folket röstade fram gamla skididoler till topplaceringar dom inte alls förtjänat).. 

Nog var dom här damerna otroligt duktiga.. Tänk, att som Forsberg sa, från att inte ha kunnat dansa alls till att ta sej till final, var en prestation helt i klass med hennes prestationer inom idrotten.. 

Riktigt spännande var det att följa dansandet, och visst tyckte jag att Kaspersen var snäppet bättre, men det var svårt att (utan att kunna bedöma teknik och andra finesser) jämföra två så olika mänskotyper som Forsberg och Kaspersen..

Utan varje jämförelse i övrigt hade det varit roligt att kunna dansa igen, men med en förstörd fot kommer det aldrig att ske..

Nåja, allt har sin tid, och det var roligt så länge det varade..