I morse vaknade jag till ett litet försynt tissel - tassel utanför fönstret.. 

Det var ett stillsamt  s o m m a r r e g n  som föll så försiktigt och diskret..

Det faller fortfarande, och det gör gott i min själ..

Igår hade jag en förfärlig dipp, men idag känns allt betydligt bättre.. Mycket tack vare regnet.. 

Benläkningen har stått stilla ett par, tre dar men verkar ha kommit i gång igen.. 

Jag mår så bra, att jag plockat fram stickning, som har legat i malpåse sen i våras.. 

Det röda sticket ska så småningom bli en kofta.. Den spräckliga tröjan tjänar som mall.. L i t e  stickoman är jag allt..

Så här i slutet av juli var det meningen att Agneta och jag skulle åka Inlandsbanan med alla de begivenheter som den färden bjuder på.. S å  blev det som bekant inte.. 

Förståndigt nog hade vi betalat avbeställningsskydd, så nån förlust gjorde vi inte.. Men, visst, det känns lite surt att ha missat den färden..

Fast, fatalist som jag är (iallafall  l i t e)  får jag lov att tänka, att det nog var  n å n  mening med mitt benbrott..