Det är konstigt.. Nästan varje dag i mitt långa liv har jag lärt mej nåt nytt.. Oftast bara nån slags iförbifartenlärande.. Men dock..

 Ibland är det nåt helt revolutionerande som har slagit mej.. Om inte till marken så nära på.. Och för det mesta är det nåt, som bara kommit till mej.. Utan inblandning från nån annan.. Som nån slags aha-upplevelse från det blå..

Tanken har slagit mej, att när det är slut på dom här upplevelserna, är det nog dags att packa ihop.. Tja, den som lever får se..

Idag har jag varit hembjuden till Agneta på lunch.. Hon kom och hämtade mej med bilen.. Det vr första gången på snart sju veckor som jag tog mej in i en bil.. Och det gick bra..

Kryckor och rollator lämnade jag hemma.. Att använda apostlahästarna gick också bra.. 

Faktum är, att kryckorna skrämmer mej.. Jag är rädd att trassla in mina långa ben i dom, och gör jag  d e t  och trillar handlöst är väl risken att jag bryter nästa ben.. Således håller jag mej till rollatorn, men går också för egen maskin så mycket jag orkar.. Alltid fnns det  n å t  att stötta sej på..

Tillfrisknandet går alltså framåt.. Mycket tack vare ett ambitiöst gymnastikprogram, som jag sköter intill pedanteriets översta gräns.. Jag  v i l l  och  s k a  få tillbaka min rörlighet..

Här får kryckorna stå och vila sej.. Jag är som sagt lite  r ä d d  för dom.. 

--Det gör ingenting, att det inte finns kantareller i sinnevärlden, sa min man alltid..

Kunde  h a n  säja ja.. H a n  som var en duktig amatörmykolog, och som kom hem med massor av läckerheter, som ingen annan vågade plocka..

Ska sanningen fram, och  d e t  ska den alltid, kom han hem med diverse ruskigheter också.. Som också fått stå orörda, alltså..

Tack och lov för d e t.. 

Och jag lärde mej en hel del på kuppen.. Jag  v e t  tillexempel vilka svampar som är giftiga.. D ö d l i g t  giftiga tillåmed.. Och  d e t  är väl ändå huvudsaken.. Att man vet vad man ska undvika..

Igår hade min snälla systerdotter, förutom man, bror och hund, med sej en påse guldkorn från sagans och myternas värld..

Så roligt det var..

Två av mina syskonbarn kom och hälsade på.. Eva och Håkan.. Eva hade dessutom med sej sin man och sin  h u n d,  plus smörgåstårta och småkakor..

Så glad jag blev och så roligt det var.. 

Vovven Fabbe mår väldigt gott i mattes knä.. Oss emellan gör nog matte det också..

Idag är det stickande hett varvat med häftiga skurar.. Bara det inte blir åska.. 

Jag är faktiskt rädd för åska.. Det sitter i sen jag var barn, och hela familjen fick sitta uppe fullt påklädd medan det mullrade på natten..

"Hon" sa man om åskan.. Jag föreställde mej alltid "henne" som en gammal bister gumma med blårutig klänning och stora stövlar..

Även i dag har jag suttit en halvtimme ute i solen.. Nu, när jag kan ta mej ut för egen maskin, jobbar jag på att få bort blekheten.. Jag har faktiskt inte varit ute på sex veckor och har mycket att ta igen..

Som dom, som följer min blogg, inte har kunnat undgå att märka, har jag i sex veckor varit mer eller mindre, mindre och mindre, tackochlov, beroende av hemtjänsten i Sölvesborg..

Inget ont om dom, som kommer hem till "brukarna" (Det är jag, det bland många andra),  d o m  gör nog sitt bästa.. 

Men nu kommer jag till en verklig  k n ä c k f r å g a.. Vad  i  h e l v e t e  menar menar dom bestämmande med att sända hem en ung man till en gammal kvinna (jag) med uppdrag att hjälpa henne  d u s c h a.. 

S å  ytterligt kränkande både för mej och den unge mannen.. (Inom parentes tackade jag nej till hans duschtjänst.. Till stor lättnad för oss båda.. Vad det verkade)..

Inte vore det väl alltför ansträngande att lägga scheman så att kvinnor får kvinnohjälp och män manshjälp när det gäller så pass integritetskrävande service som duschning..

Nu är jag på intet sätt  l å s t  vid hemhjälpen.. Jag bättrar mej för varje dag, och dom flesta gånger dom har varit här, har deras tjänst inskränkt sej till att ta in tidningen.. Allt annat klarar jag själv.. Och sätter en ära i att klara..

Dusch (två gånger per vecka), social träning (läs rollatorpromenad två gånger per vecka) samt städning en gång var tredje vecka, har  jag dock behövt hjälp med..

Fortsättningsvis kommer jag att anlita privat städhjälp.. Så länge jag behöver det.. 

Rollatorpromenderna klarar jag själv, och vad beträffar renhållning av min egen dyrbara lekamen får jag nöja mej med handfatet i badrummet.. Tills vidare..

Tack för ordet..

Hjälps man åt går det mesta.. Ett gott exempel på samarbete är dagens lunch..

Agneta kokade fläsk hemma hos sej och jag hackade morot och kål och förvällde här hos mej.. Tillsammans med ett antal av Coops goda oxbuljongtärningar.. Plus lite kryddor och besvärjelser.. (Nja, det där sista var inte riktigt sant, förstås)..

Sen kom Agneta med fläsket och vi slog ihop våra anrättningar.. Och voila.. Det blev kålsoppa.. Den godaste Agneta smakat, sa hon.. J a g  tyckte nog att min lilla mors var snäppet godare..

Det blev som synes mycket över.. Den (soppan alltså) får hamna i frysen i källaren, och där får den stå ett tag tills vi blir sugna på kålsoppa nästa gång..

Just nu pågår Östersjöfestivalen i Karlshamn för fullt.. 

Jag minns när jag praktiserade på Hotell Carlshamn en festival för  29 år sen.. Jag hjälpte till i bistron, och skulle gå ner i källaren och koppla på ett fat lättöl.. Och tog fel och kopplade på ett fat med  s t a r k ö l  i stället.. 

--Ovanligt gott lättöl, sa åtskilliga av bistrogästerna.. Tacka för det.. 

Jag kom inte på vad jag ställt till med förrän jag kom hem på kvällen..  Tilltaget bör väl vara preskriberat vid det här laget..

Jo, festivalen.. Det hade faktiskt varit roligt att ta ta en sväng om stan.. Till nästa sommar så..

Det är rätt längesen nu.. Nångång i april tror jag det var..

Plötsligt kunde jag inte öppna bakluckan på bilen.. Det fanns inga möjligheter..

Jag resignerade.. Nåja, vem behöver bagageutrymme när jag inte har nån hund längre..

Igår hände nåt.. Emellertid.. 

Jag råkade kasta ett öga på bilnycklarna.. Och se, mittemellan öppna och stäng fanns en bild på bakluckan.. D e n  hade jag aldrig lagt märke till.. Märkligt.. Jag har ändå haft bilen i åtta år..

Idag har en ung man från hemtjänsten visat mej hur man hanterar mellanläget och nu kan jag öppna bakluckan igen..

Att jag sen inte klarar av att köra bil i dagsläget är en annan sak.. Luckan kan jag öppna.. Iallafall..

När jag var ute på promenad med rollatorn bad jag samme unge man ta ett kort på mej.. Bara för att jag ska  m i n n a s.. Liksom..

Det gick riktigt bra att promenera idag, men det var varmt..

Min systerdotter Eva ringde i middags.. Hon och hennes man kommer hit ett tag på söndag.. Jag gläder mej outsägligt..

Idag har jag verkligen varit igång nåt enormt.. Från det jag gick upp vid halvsjutaget till nu..

Jag lyckades ställa mej på vågen i morse, och fann att jag tappat fem kilo.. Ingen skada skedd.. Nu kommer jag att gå i en del kläder, som har legat på vänt i flera år.. Inget ont som inte har nåt gott med sej..

Trädgårdsjobbare från Liljanes firma har varit här och rensat upp i växtligheten.. Skönt.. Lättnaden är stor.. 

Nu gäller det att få tag på en trädfällare också.. Täppan börjar så smått att likna en urskog igen.. Senast var för trettio år sen..

Britta kom och hälsade på och med sej hade hon lilla Skorpan.. Vi blev lika glada han och jag.. Nog känner jag ett sug efter hund när en vovve hälsar på.. Men  n e j,  jag är för gammal..

Lilla förtjusande Skorpan.. Kortet är inte nytt, men vovven ser lika glad ut idag som för ett år sen..

I morron kommer Hemtjänsten och "tar ut mej".. Det låter  f ö r f ä r l i g t,  men det betyder bara, att en befattningshavare följer med mej ut på en liten rollatorpromenad.. Jag längtar till jag kan gå ut  u t a n  att ha nån med mej..

Tick, tack.. Klockan går och vi är redan halvvägs inne i juli.. Tick, tack.. Halva sommarlovet har redan tickat iväg..

Väldigt många tick-tack har jag lagt bakom mej.. Hur många jag har kvar står skrivet i "vind och rinnande vatten"..

Sommaren verkar ha gått i baklås.. Det är mulet och blåsigt.. Regnar gör det också.. Emellanåt..

Mina dagar är tämligen enahanda, men nu sover jag iallafall på nätterna.. Jag var nämligen ohyggligt nära att vända på dygnet för ett par veckor sen..

Agneta kom idag och hade vovven Joy med sej.. Lilla tossan blev så glad att se mej så hon gjorde ett tappert försök att ta sej upp i knät på mej.. Sorgligt nog kunde inte  d e t  tolereras.. Knäsittningen får vänta till jag är helt återställd..

Om nån skulle glömt hur lilla tossan ser ut så titta på bilden ovan.. Agneta och Joy i september på Stiby..