Tio meter från mitt fönster ser det ut så här:

En del har jag  p l a n t e r a t..  Annat har planterat sej självt..

Här bara  m å s t e  sågas ner en del annars kommer jag att bli som Törnrosa.. Utan nåt som helst hopp om en prins, som kommer och befriar mej..

För tre år sen såg samma vy ut så här:

Tempora mutantur.. som lilla romartokiga Hallon skulle ha sagt.. 

Apropå romarna: Jag har precis läst en biografi i romanform (Tja, nåt annat är knappt möjligt) om Lucius Cornelius Sulla, känd och förtalad i över 2000 år.. Romanen skriven av en engelsman Peter Green..

Frågan kvarstår: Vem  v a r  han egentlligen.. En sadist, lustmördare och streber eller en restaurerande statsman, visionär och streber..

Hårda nypor hade han i vart fall.. Ohyggligt hårda..

Vi lär aldrig få veta.. En sak är säker: Den närmaste eftervärlden var den som slog an tonen när han omtaldes, och  d e n  tillhörde inte hans fans precis.. Varken i livet eller efter det..

Märkligt nog avgick han på eget initiativ.. Ingen försökte heller nån enda gång  m ö r d a  honom.. 

Tja, såna här meningslösa funderingr får man när man sitter instängd mellan fyra väggar vecka efter vecka..

Nu  ä r  jag inte så instängd längre.. Jag kan ta bilen och åka vart jag vill, när jag vill.. Utom när det är mörkt för då  ser jag inte längre.. Tja, man kan inte ha allt här i världen..