I går berättade jag om nåra dystra drömmar jag haft under åren, och hoppades, att jag i  n a t t  skulle drömma nåt trevligt..

Jo pytt.. I natt lyckades jag ställa till det för mej genom att försöka hjälpa ett par goda vänner på bästa sätt.. 

Istället för att  u p p s k a t t a  mina ansträngningar blev dom  a r g a  på mej.. Och tyckte jag stökat till det för dom..

Om det är som Herr Freud påstår, att drömmarna speglar oss själva, så måste jag vara en förskräckligt  t r i s t  figur..

Men, och  d e t  är viktigt, det tycker  i n t e  jag själv.. Jag är precis som alla andra: Ömsom vin och ömsom vatten..

Apropå  v i n..

Im wunderschönen Monat Mai såg min vinranka ut som följer:

Idag ser den ut på detta sätt:

Tala om  v ä x t k r a f t.. 

Jag vet snart inte vad jag ska  g ö r a  med trädgårn.. 

Jo, det vet jag.. Jag ska ta hit ett gäng med röj-och-motorsågar, yxor och spett, och det måste ske snart..

--Hur ska hon få råd med  d e t,  undrar kanske nån.. 

Jo då, jag fick tillbaka dom pengar jag betalt för resan med Inlandsbanan, och  d o m  ska jag lägga på röjning..

Det kanske var nån mening med benbrottet iallafall..

Det är konstigt med drömmar.. En del glömmer man så snart man drömt färdigt.. Andra minns man hela livet..

För tretti år sen drömde jag en dröm som slutade med att jag sa så här (i drömmen förstås) "Alltid kommer jag att minnas när boskapen sprang bort från Essaldra"..

Vad Essaldra var för nåt förtäljer inte historien.. Jag har alltid uppfattat det som en person, men det kan ju lika gärna vara en plats..

Ett tag drömde jag om fiskar.. Stora slöa fiskar i en grund damm.. Jag stod och tittade dumt på dom.. Lika slö jag, antar jag..

Ett tag hade jag en ofta återkommande dröm: Jag vandrade omkring i ett tomt, mörkt hus.. Alldeles ensam.. Jag vaknade alltid  i n n a n  jag kom ur huset.. Jag vandrar kanske omkring där fortfarande.. Utan att veta om det..

Åkt omkring på ostyrbara fordon i fruktansvärd terräng har jag också ofta gjort.. Kommen i mål har jag hoppat upp på fordonet och tagit en sväng till.. Brr..

I natt hade jag en dröm, som gjorde mej lessen.. 

Jag drömde att min äldsta systersom var arg på mej.. Riktigt svinarg, och jag kunde inte förstå varför..  Inte så att han skrek åt mej.. Nä, han var arg på det mer  t i g a n d e  sättet, och  d e t  var lika illa det..

För inte så länge sen drömde jag, att en mycket  m a g e r  man i svart kåpa och med en lie över axeln, stod vid min säng..

--Gör vad du ska, men gör det fort, pep jag alldeles förfärad..

Det verkar som om jag minns obehagliga drömmar framför behagliga.. Just nu kan jag inte erinra mej en enda trevlig dröm..

En vit ros får avsluta den här sorgliga krian.. Hoppas jag drömmer nåt trevligt i natt..  

L i t e  stolt och  m y c k e t  glad är jag.. Jag har nämligen varit och handlat i mataffären i dag.. Helt allena..

Dessutom har jag duschat i källaren för första gången på minst två månader.. .Inte helt allena dock.. Det törs jag inte ännu.. En trevlig dam från Hemtjänsten var med  om-uti-fall-att.. Hennes tjänst behövdes dock inte.. Jag klarade alltihop själv.. Men det var skönt att ha nån med sej..

Precis nu kom ett häftigt slagregn och ett par åskknallar.. Den blårutiga gumman knallar på i sina stora stövlar..

Jag läser och läser, och det är om  r o m a r n a  jag mest läser.. Jag tror det är svårt att föreställa sej hur vanligt folk i Rom hade det..

G a m l a  blev dom iallafall inte.. Rom var ett sumphål med ständiga översvämningar och feberepidemier.. Visserligen sanerade kejsarna dom värsta och mest ohälsosamma ställena, men med den fruktansvärda trångboddhet som rådde och med bitvis svält och umbäranden, kunde livet inte vara lätt.

För att inte tala om dom ständiga  e l d s v å d o r n a.. Och upploppen.. Och blodbaden.. Fy håken..

Och dom, som hade det gott ställt, då framför att kejsarna, använde sina tillgångar till att smycka stan med tempel och skrytbyggen, för att inte tala om rustningar för krig, inte till att se till att folk fick nånstans att bo..

Ändå kan jag inte låta bli att fascineras av den här tiden och den här staden..

När jag tittar ut genom mitt vardagsrumsfönster ser jag det här:

Det känns lite grann som att bo  i n n e  i ett akvarium.. Det är vinrankan som vuxit nåt enormt denna sommar.. Det 

l ä r  finnas en och annan druva blad alla bladen.. 

Jag tror minsann, att jag ska försöka laga vindolmar vid tillfälle.. Jag undrar vad man ska äta till dom.. Bröd kanske.. Potatis lär knappast ha funnits i Turkiet när Karl XII och hans bussar (Det som var kvar av dom) häckade där efter Poltava.. 

Det var ju från Turkiet man fick dolmarna.. Men eftersom Sverige inte bjöd på nåra vindruveplantor ersattes vinbladen av kål.. Och det blev ju gott det med.. M e n.. inte fanns det väl potatis i Sverige heller i början på 1700-talet..

Tja, jag får väl göra som Kajsa Warg så förnuftigt sa: "Man tager om man så hava kan".. Vilket förvanskades till "Man tager vad man haver"..

Idag har jag varit i Ronneby med Agneta och Britta och ätit på Äggaboden.. Det var trevligt och gott..

Det är inte klokt vad man uppskattar att komma ut bland folk efter att ha  suttit mellan fyra väggar hela sommaren..

I ett hus som dessutom mest av allt liknar ett akvarium..

Jag har på stående fot bestämt mej för att åka och äta ute en gång varje vecka från och med nu.. Klä mej snyggt, sätta på något smink och åka till nåt trevligt ställe.. Jag tycker jag  b e h ö v e r  det.. Liksom..

I våras grävde jag ner min fina amaryllis i rabatten.. Jag  b r u k a r  gräva ner den i rabatten eftersom den mår så bra utomhus på sommaren..

Nåväl, det hände som bekant ett och annat alldeles i början på sommaren som gjorde att jag totalt glömde bort liljan..

I går kväll upptäckte jag emellertid ett halvdött liljeblad på en stor lök, och i närheten av det en liten amaryllisplanta..

Plus ett helt gäng vinbergssnäckor, små sådana, som höll kalas på amaryllisen.. Plus ett par fullvuxna som höll kurs mot den..

D e t t a  måste åtgärdas, och  d e t  har jag gjort idag.. Jag släpade fram spaden och grävde upp liljorna och satte dom i en kruka och fyllde på med jord..

Nu gäller det att inga snäckor tar sej upp i krukan, för det är stört omöjligt för mej att lyfta upp den och bära in den..

Jag är otroligt glad att jag upptäckte kalaset i tid, och att jag klarade av att gräva upp löken.. Nu kan jag ha koll på den.. Minsta försök av snäckor och sniglar att ta sej upp i krukan kommer att bestraffas med  d ö d e n..

Om trädgården kan säjas, att den är i bedrövligt skick, men  d e t  har den varit förr, och  d å  gick det att få fason på den.. Bara benet blir ordentligt läkt så..

Förresten.. Hur kan det komma sej att jag har vinbergssnäckor i min trädgård.. Jo, det var min  m a n,  som 

plockade hem dom varhelst han fann nåra.. Tanken var väl att vi skulle äta dom.. Men därav  blev intet.. 

Jo,  e n  gång försökte vi oss på slakt och tillagning, men det var inte värt besväret, och förresten tyckte vi synd om snäckorna.. "Leifs husdjur" som min syster kallade dom..

Vädret är förfärligt..

Det störtregnar och är  m ö r k t  (iallafall  l i t e)..

Klockan är kvart i nio och jag har varit uppe sen halv sju.. Jag  s o v e r  vettigare sen jag började kunna sova på sidan.. Inte den  s k u r n a  sidan förstås.. D e t  kommer nog att dröja ett tag till..

Jag köpte en rutig skjorta i våras och ett par vita byxor härom dan.. Tillsammans blev det riktigt fint.. 

På klassåterträffen härom dan var jag snyggt klädd för första gången på flera månader.. Och  d e t  kändes bra..

Jag klarade av att gå med bricka utan att tappa, och att sitta vid bordet utan att spilla.. Byxorna är fortfarande vita.. Jag gläder mej omåttligt..

På måndag ska Agneta och jag och Britta åka till Äggaboden och äta lunch.. Jag undrar om jag kan klara mej utan att spilla då också..

Idag tackade jag nej till duschhjälp.. Öregn ute och dusch inne.. D e t  hade blivit  f ö r  mycket..

En väninna till mej berättade härom dan, att en ung person (flicka) ringt upp henne och kvittrat ett glatt "Hej mormor"..

Väninnan, som inga barnbarn har, anade givetvis genast ugglor, men spelade med i komedin.. 

Ganska snart kom "barnbarnet" fram med sitt ärende.. Hen ville ha pengar..

Några pengar blev det inte men väl en predikan om lag och rätt, och med tanke på att väninnan är mycket vältalig, lär det unga "barnbarnet" fått sej en ordentlig tankeställare.. 

Av ovanstående lär man sej, att vara misstänksam och inte sätta tro till  n å n t i n g  man ser eller hör.. På dator eller telefon..

Jo, klassträffen igår.. Det var mycket trevligt, men jag åkte ändå hem  g a n s k a  tidigt, och väl var det, för jag var totalt slut och somnade som en stock.. I stolen.. Framför TV-n..

Aldrig har  r ö n n e n  varit vackrare än denna sommar.. Se själv:

Det var väldigt trevligt på klassåterträffen i dag.. Jag tog nåra kort, men dom blev så  u s l a  att jag inte vill ha dom i bloggen.. Tänker i stället sända dom till dom det vederbör..

Det sändarbetet kommer antagligen att ta hela morrondagen..

Jo, klassåterträffen:

Vi var inte så många som kom.. En del var sjuka, andra hade långt att åka och andra ytterligare finns inte längre med oss..

Vi är gamla nu, klasskamraterna från förr.. Och det är länge sen vi delade klassrum och ljusa förhoppningar.. Tja..

Fort gick det iallafall.. livet..