Det är märkligt.. Med tiden har jag börjat mer och mer intressera mej för det som var en gång.. Inte så att jag springer på antikauktioner eller håller på med släktforskning.. Nä, det är små vardagliga föremål, som finns i min närhet, som jag intresserar mej för.. Mer och mer..

Så har jag tillexemel en  g r y t a,  som tillhört min mans mormor.. Jag använder den ofta.. Det är en gammaldags stekgryta med gjutjärn invändigt och emalj på utsidan..

Den är lite kantstött, och man kan se, att den har använts över öppen eld i en gammeldags vedspis..

(Det som ligger i är resterna av gårdagens och dagens kalopsmiddag.. Potatisarna ligger också i.. Jag kommer att ha mat i två dar till, så mycket lagade jag igår)..

När jag tar fram grytan kan jag se min mans mormor framför mej.. En liten mager dam med stor värdighet.. Hur denna lilla mänska bara  o r k a d e  handskas med den tunga grytan är ofattbart.. 

Hushållsvågen har också tillhört henne.. D e n  fungerar också alldeles utmärkt trots, vad jag begriper, avsevärd ålder..

Längst ner på bilden ser man spetsen av min mors järnkniv.. Den är också gammal, men fungerar utmärkt.. D e n  har jag skurit mej i fingrarna åtskilliga gånger med..

Jag fick den när jag flyttade hemifrån 1957 och den har följt mej alltsedan dess..

Jag undrar om det jag nu berättat inte är alldeles äkta nostalgi.. 

Häromdan kom jag på att  o s t h y v e l n  köptes när jag och min man skaffade vår första bostad 1963.. D e t  är också länge sen..

Vid närmare eftertanke har det mesta i min tillvaro hänt "för länge sen"..

Det vore kanske på tiden, att införliva lite nytt med mej..

Tja, vänta bara till benet är helt läkt.. Då jäklar i mitt lilla snus..