Kära nån så frustrerad jag blir.. Ett flaggbråk i min hemkommun har blåsts upp till enorma proportioner..

Jag tänker på kommnens ställningstagande till regnbågsflaggning.. Det verkar ha gått  p o l i t i k  i frågan.. (När gör det inte det förresten)..

Nog finns det väl viktigare saker att ta ställning till än upphängning av en flagga.. 

Om jag inte har alldeles fel för mej är homosexualitet fullt laglig i Sverige.. Även samkönade äktenskap ses som nåt helt normalt.. Varför håller man då på att bråka om saken..

Att det sedan är lite smått löjligt att flagga för sin sexualitet, tycker iallafall jag.. 

Om  a l l a  skulle föra  s i n  sexuella läggning till torgs finge nog flaggfabrikanter mycket att göra.. Och  v ä l d i g t  många olika slags flaggor skulle plötsligt fladdra över såväl stugor som stadshus..

Jag misstänker starkt, att flaggbråket sker för sin egen skull.. Det är kanske så, att både enskilda och grupper  e g e n t l i g e n  slåss för  s i n  kvart i rampljuset..

Det är lätt att bli upprörd över bagateller..

När det gäller betydligt allvarligare frågor, tillexempel dessa ständiga   s k j u t n i n g a r,  där vem som helst, som råkar befinna sej på fel plats, riskerar liv och lem, nöjer sej Svensson med att i bästa fall knyta näven i byxfickan.. 

Att uppröras över regnbågar och sexualitet är trots allt väldigt  o f a r l i g t..

Nog om detta....

Utanför mitt vardagsrumsfönster stod denna morron ett  m o n s t e r:

Om nån vore så omdömeslös att hen erbjöd mej en lektion i att handha den här manicken, skulle jag lägga långbenen på ryggen direkt..

Därmed sagt, att jag, dels finner stora maskiner skrämmande och dels, att jag beundrar dom som kan handskas med dom..