Ett par månader har jag letat efter ett ord, som skulle passa på Max Raabe och hans Palastorchester.. Ni vet dom tyska underhållarna jag av en händelse träffade på i ett program på TV2.. 

Jag blev omåttligt förtjust i dom här trettiotalsepigonerna.. Jag tyckte mej se många bottnar i deras uppträdande.. Många och svårfångade sådana.. 

Och så letade jag efter ett ord som skulle passa.. I dag kom jag på det:  d e k a d e n s..  O c h  elegans..

Jag har lyssnat på dom på You Tube åtskilligt de sista veckorna, och förtjusningen finns kvar.. Inte nog med att dom är roliga och "dekadenta".. Dom kan  s p e l a  också..

Elegant och, illafall till synes, dekadent.. Max Raabe: sångare som låter precis som en gammal inspelning från forna dar..

En annan sångare, som jag har letat upp på You Tube, och som jag förundrade mej storligen över som mycket ung, är Hank Williams.. Så långt från elegant dekadens som man kan komma..

Hans gråtande och gnölande sångstil förundrar mej fortfarande (Han  s ä t t e r  emellertid tonerna  h u r  konstigt han än sjunger)..

Han blev inte gammal, Hank.. Han söp ihjäl sej innan han fyllt trettio..

Tja, som sagt.. Man kan ha mycket trevligt med det elektroniska..

Förutom att lyssna på musik.. Hur dekadent, gnölande eller tillomed  v a c k e r  den än må vara, använder jag också surfplattan till att leta upp roliga  d j u r b i l d e r.. Företrädesvis bilder på  k a t t e r..

Plus mycket annat.. Bilder på filmstjärnor från min ungdom tillexempel..