Igår var det arbetsdag för mej.. Utan kondition som jag är, tog den nästan kål på mej..

Det var så här: 

SMHI hade spått vackert och varmt väder hela dan, och  d e t  måste utnyttjas..

Jag tvättade, släpade  u t  tvätten och  h ä n g d e  den och sen släpade jag  i n  den igen.. Det här låter inte som arbete alls, men med bara  e t t  ben i god form var det tämligen mödosamt..

Sen  k l i p p t e  jag  g r ä s e t,  som var högt och tjockt.. Åtminstone där det  v ä x e r  nåt gräs..

Klippmaskinen startade på första rycket, och sen gick den som tåget.. Man kan tycka att inte  d e t t a  heller var särskilt arbetsamt.. Men ack vad det var..

Jag har ingen som helst kondition efter sommarens stillasittande så efter tvätt och gräsklippning var jag dödstrött.. Ont i benet hade jag också och haltade svårt.. Missmodig blev jag dessutom..

Det verkar bli en vacker dag i dag också.. Nu när dimman lättat.. Den har legat tät över Norje hela förmiddan, men det är det vanliga så här års..

Bild i dag: Tja, en från en tidigare höst duger kanske:

Sundet en septemberdag 2015.. Här ser likadant ut idag..

Ett par månader har jag letat efter ett ord, som skulle passa på Max Raabe och hans Palastorchester.. Ni vet dom tyska underhållarna jag av en händelse träffade på i ett program på TV2.. 

Jag blev omåttligt förtjust i dom här trettiotalsepigonerna.. Jag tyckte mej se många bottnar i deras uppträdande.. Många och svårfångade sådana.. 

Och så letade jag efter ett ord som skulle passa.. I dag kom jag på det:  d e k a d e n s..  O c h  elegans..

Jag har lyssnat på dom på You Tube åtskilligt de sista veckorna, och förtjusningen finns kvar.. Inte nog med att dom är roliga och "dekadenta".. Dom kan  s p e l a  också..

Elegant och, illafall till synes, dekadent.. Max Raabe: sångare som låter precis som en gammal inspelning från forna dar..

En annan sångare, som jag har letat upp på You Tube, och som jag förundrade mej storligen över som mycket ung, är Hank Williams.. Så långt från elegant dekadens som man kan komma..

Hans gråtande och gnölande sångstil förundrar mej fortfarande (Han  s ä t t e r  emellertid tonerna  h u r  konstigt han än sjunger)..

Han blev inte gammal, Hank.. Han söp ihjäl sej innan han fyllt trettio..

Tja, som sagt.. Man kan ha mycket trevligt med det elektroniska..

Förutom att lyssna på musik.. Hur dekadent, gnölande eller tillomed  v a c k e r  den än må vara, använder jag också surfplattan till att leta upp roliga  d j u r b i l d e r.. Företrädesvis bilder på  k a t t e r..

Plus mycket annat.. Bilder på filmstjärnor från min ungdom tillexempel..

Kära nån så frustrerad jag blir.. Ett flaggbråk i min hemkommun har blåsts upp till enorma proportioner..

Jag tänker på kommnens ställningstagande till regnbågsflaggning.. Det verkar ha gått  p o l i t i k  i frågan.. (När gör det inte det förresten)..

Nog finns det väl viktigare saker att ta ställning till än upphängning av en flagga.. 

Om jag inte har alldeles fel för mej är homosexualitet fullt laglig i Sverige.. Även samkönade äktenskap ses som nåt helt normalt.. Varför håller man då på att bråka om saken..

Att det sedan är lite smått löjligt att flagga för sin sexualitet, tycker iallafall jag.. 

Om  a l l a  skulle föra  s i n  sexuella läggning till torgs finge nog flaggfabrikanter mycket att göra.. Och  v ä l d i g t  många olika slags flaggor skulle plötsligt fladdra över såväl stugor som stadshus..

Jag misstänker starkt, att flaggbråket sker för sin egen skull.. Det är kanske så, att både enskilda och grupper  e g e n t l i g e n  slåss för  s i n  kvart i rampljuset..

Det är lätt att bli upprörd över bagateller..

När det gäller betydligt allvarligare frågor, tillexempel dessa ständiga   s k j u t n i n g a r,  där vem som helst, som råkar befinna sej på fel plats, riskerar liv och lem, nöjer sej Svensson med att i bästa fall knyta näven i byxfickan.. 

Att uppröras över regnbågar och sexualitet är trots allt väldigt  o f a r l i g t..

Nog om detta....

Utanför mitt vardagsrumsfönster stod denna morron ett  m o n s t e r:

Om nån vore så omdömeslös att hen erbjöd mej en lektion i att handha den här manicken, skulle jag lägga långbenen på ryggen direkt..

Därmed sagt, att jag, dels finner stora maskiner skrämmande och dels, att jag beundrar dom som kan handskas med dom.. 

Jaha, så var då ledningsarbetena komna till min del av gatan.. Detvillsäja till grannen mitt emot..

För säkerhets skulle har jag dock parkerat bilen på P-platsen om hörnet..

Idag har bilen fått service.. Det är rätt så precis ett år sedan sist.. Har jag  s a g t  att tiden går med raketfart..

Igår var jag på träff med ett par gamla klasskamrater från realskolan, Kerstin och Ulla-Britt.. 

Vi hade ett par riktigt trevliga timmar, och inte var vi så  v ä r s t  mycket äldre heller.. Det  k ä n d e s  iallafall inte så..

Om TV:s serie "Tjuv och polis" kan man tycka vad man vill..

För min del fick jag ett gott skratt när dom blivande bovarna smög runt pengaskjulet i full inbrottsmundering mitt på ljusa dan.. En del glömde tillåmed att demaskera sej när dom var i säkerhet i flyktbilen.. Jag undrar vad  r i k t i g a   bovar anser om detta..

Och så åkte frisörerna fast.. 

Ingen av damerna ifrågasatte anhållandet.. Hade de varit oskyldiga hade de givetvis klagat högt och krävt att få veta  v a r f ö r  dom haffats.. Åtminstone hade  j a g  det..

R i k t i g a  bovar hade förmodligen ropat  ä n n u  högre och påtalat sin rätt i samhället.. (Vilken rätt, kan man fråga sej.. Och  v i l k e t  samhälle)..

Kommen så här långt i serien börjar jag förstå, att även olagligheter kräver ett visst mått av kunskap..

Min egen kriminella karriär inskränker sej till ett stulet blomskott från Hanö för ett år sen.. Men  d e t  har jag redan berättat om..

Funderingar inställer sej alltid.. Tillexempel:  Skulle  j a g,  om jag vore skyldig, klara av att ljuga trovärdigt för polisen.. Förmodligen inte..

Å andra sidan: Skulle jag klara av det om jag vore  o s k y l d i g.. Tja,  d å  fanns det ju ingen anledning att ljuga..

En verkligt otäck brottsling har vi mött på TV:4 under nåra veckor.. Jag tänker på den höge polischef, Kapten Klänning, som utnyttjade sin ställning och makt till att våldta och förnedra unga flickor.. Ju yngre dess bättre, verkade det som..

Det kan inte ha varit lätt för dom poliser, som satts på spaning, och som till slut lyckades anhålla honom.. Allt måste klaffa till tusen med tanke på vilken potentat dom var satta att ta fast.. Usch.. 

I åtta timmar höll jag på att torka rönnbär i ugnen i går..

Vänliga signaturen Jammar varnar uttryckligen för att äta för mycket rönnbär.. Njurarna slås ut, skriver hen..

Nåja, i "receptet" jag läste rekommenderades sex torkade om dan..

Med tanke på att jag är en aning "hialös", en sån som vill att det ska gå undan här i livet, är varningen befogad.. Sex om dan således.. Inte mer.. Tack än en gång  Jammar.. Du  k a n  ha räddat mej ifrån nåt riktigt otrevligt..

Ta en titt på bleckburken.. Visst är den söt med alla sina hönor.. Jag fick den i födelsepresent förra hösten av G. och Agneta..

Ungefär två gånger om året krånglar mitt avlopp, och det har det gjort i alla tider.. Och nu är det dags igen..

När jag pratade med medarbetaren på Sssspolarna, som brukar komma hit och fixa eländet, sa hon, att jag nästan gjort mej förtjänt av mängdrabatt.. 

Tyvärr sa hon det nog på skoj..

Medan hon höll på att leta upp mej på datorn, gnolade jag en liten stump, nåt som jag gör hela tiden utan att vara medveten om det..

Hon gillade tilltaget, sa hon.. Och var tillåmed vänlig nog att kalla det för  s å n g..

Halleluja och tralala..

Damen, som gillar att experimentera, det är jag det.. Just nu experimenterar jag med att torka  r ö n n b ä r  i ugnen..

Jag läste nånstans, att torkade rönnbär ska innehålla massor med C-vitamin och följaktligen vara bra mot diverse krankheter..

Alltså plockade jag ett gäng rönnbär, och just nu ligger dom och gonar i ugnen på låg värme.. Hur länge dom ska ligga där vet jag inte, men jag lär väl märka när dom börjar lika russin.. Eller katrinplommon..

En liten dos av rönnbären varje dag lär hålla vem som helst i stånd att stå emot mot i stort sett vad som helst..

Tja, vi får väl se.. 

Den hemska  b l å s t e n,  som har tutat flera dar har börjat bedarra, och skönt är det.. Storm och översvämningar är förskräckligt, men det värsta är ändå bränder.. 

Hörde om ett par småpojkar, som tänt på och bränt upp en idrottshall i Göteborg.. Så fruktansvärt att ha förstört sitt liv innan det ens  b ö r j a t.. 

E n  mentor, som framstår klarare än någon annan, har jag haft i mitt liv.. Jag talar om  B a m,  och nu ska jag berätta om honom..

Bam var äldre bror till min morfar, och hade sin bostad i samma hus som vi..

Han var änkling utan barn, och idag förstår jag vilken Guds gåva jag var till denne äldre man.. Och vice versa..

Det blev  h a n,  som blev min mentor och läromästare, och det blev  h a n,  som med med tålamod och kärlek lotsade mej ut i livet.. Till hjälp hade han, inte leksaker, utan  v e r k l i g h e t e n..

Vi vandrade i skogen, och han visade mej på naturens underbara värld.. Spår av djur, växter och fågelsång.. Allt visade han mej..

Och så skar han  p i p o r.. En, som bubblade av vatten.. D e n  minns jag särskilt väl.. Jag var otröstlig när den slutade fungera.. Motvilligt fick jag väl inse alltings förgänglighet..

Jag fick lära mej räkna genom att leka med hans portmonnä, och plocka med pengarna.. På den tiden fanns det  s t o r a  slantar.. Av alla de sorter: Ettöringar, tvåöringar, femöringar osv.. 

Nåt med det roligaste jag visste var, när han öppnade sitt fickur, och jag fick titta på vad som hände  i n u t i..

Vanan att titta inuti och undersöka verkligheten drev mina föräldrar till förtvivlan, när dom skaffade leksaker, dockor exempelvis, och jag raskt tog itu med att ta isär leksaken för att undersöka vad som fanns  i n u t i..

Och så  l ä s t e  han för mej.. Outtröttligt och på begäran ofta samma saga gång på gång..

Och så blev det dags att börja skolan.. Jag hade egentligen ingen vana vid andra   b a r n  och inte vid påtvingad disciplin heller..

Jag  k u n d e  ju räkna, på ett verklighetsgrundat sätt, och fick panik, när jag konfronterades med skolans pluttar och rutor till hjälpmedel.. Jag begrep absolut  i n g e n t i n g..

Fröken, som hyllade principen att inte spara på riset, försökte med tvång och hot att få mej att begripa mej på rutorna och prickarna.. Att dom här hemska bilderna kunde ha nåt att göra med den underbara verkligheten,  d e t  begrep jag inte.. (Än i dag har jag svårt att begripa det)..

Tack, Bam, för allt ni visade och lärde mej.. Tack vare  e r  undervisning klarade jag mej finfint i skolan utan att anstränga mej.. Och tack vara er kärlek och den trygghet den gav, kunde jag möta livet rustad och förberedd..

Mycket av  e r a  lärdomar tog jag mej när jag sen hamnade i skolans värld på nytt.. Det  h a r  hänt, att gamla elever har berömt mej för att vi vistades så mycket utomhus..  Mitt i verkligheten.. Mitt i den underbara verkligheten..

Kanske nåt att tänka på för alla dom, som hävdar, att elektroniken gör barn till små genier.. 

Här ser vi Bam, nittioårig på kronikerhemmet i Sölvesborg.. Portmonnän, med vars hjälp jag lärde mej räkna, fanns med efter alla år..