Idag har vindarna stillnat.. Det tackar vi för.. Solen skiner och det är  n ä s t a n  20 grader på yttertermometern..

En riktigt fin brittsommardag.. Minsann..

Tidigt i somras anmälde jag mitt intresse för att läsa högt på äldreboenden i Sölvesborg.. Idag har jag börjat..

Jag ska idka högläsning en gång i veckan på en avdelning på Gerbogården, och idag var det som sagt min första sittning.. Vad jag förstår gick det bra..

Jag hade min surfbräda med mej och kunde bjuda på lite musik dessutom.. Vad jag förstod uppskattades musikinslaget av "publiken"..

När jag skulle åka hem hittade jag inte bilen..

Detvillsäja jag kunde inte orientera mej på institutionens jättelika parkeringsplats, och jag hade inte tagit nåra landmärken när jag parkerade.. Nästa vecka ska jag ta bättre pejl på omgivningarna..

Det var inte första gången jag sprungit och letat efter bilen..

Jag brukar vara väldigt duktig i att missa avtagsvägar, och jag misstänker, att svårigheter att hitta bilen på stora parkeringsplatser är två sidor av samma mynt..

Solen skiner och det finns inget försvar för att inte plocka fram stavarna och dra en repa runt byn.. 

Precis när jag skulle släcka lampan i går kväll kom det en  f r u k t a n s v ä r d  regnby.. Och så slutade den.. Och så kom en till.. Gubben Noak skulle har känt igen sej.. Och diverse  d o m e d a g s p r o f e t e r  dessutom..

--Nu fylls källaren med vatten.. D e t  var min första och enda tanke.. Hjälp och hu..

Sen tänkte jag, att jag  b r y r  mej inte och väntar med att ta mej ner tills i morron, drog täcket över huvet och somnade.. 

Nu har jag varit och kollat.. Torrt och fint.. Tack vare stuprör och grävt litet dike.. Jag är tacksam för att jag åtgärdade källaren för sju år sen.. L i t e  mallig är jag också.. För att jag kom på det här med att gräva ett smalt litet dike för att leda bort regnvattnet redigt och ordentligt..

Nu skiner solen och det  b l å s e r.. Det blåser som det bara kan här vid Hanöbukten.. Jag kanske inte ska bekymra mej om vatten i källaren.. Snarast bör bekymren gälla om huset ska stå kvar..

Mina skyhöga solrosor lär väl fara åt pipsvängen i blåsten.. Nåja, dom har nästan gjort sitt allaredan..

För precis en vecka sen gjorde jag ett försök att rädda min vita pelargon, den som var döende..

Jag skar av två minimala skott och satte dom i en liten kruka med ett glas över..

Idag ser dom ut som följer:

Klart vid liv.. Jag håller alla tummar jag har för att dom ska  t a   s e j   också.. 

Igår kväll såg jag en besynnerlig film på TV.. Den handlade om en man, som föds  g a m m a l  och sen lever sitt liv  b a k l ä n g e s.. Tja, varför inte..

Det är  h ö s t,  s ö n d a g  och  r e g n t u n g t..  Kan nånting vara värre.. 

Till en sån  h ä r  dag ville iallafall inte  j a g  stiga upp.. Men:  Det ena du vill, det andra du skall.. Så skrev vi i våra poesiböcker när jag var liten.. 

När jag blev vuxen och jobbade i skolan, hade poesiböckerna förenklats så att det bara gällde att fylla i frågor.. Eller påståenden.. Jag minns inte vilket..

Fröken (jag) fick alltid äran att fylla i frågorna om mej i alla, alla poesiböcker.. Jag minns att jag brukade besvara frågan "vad vill du bli" med ett kaxigt "rik och vacker".. Men det blev jag förstås inte..

Frågan om favoritblomma brukade jag besvara med "prästkrage".. Jag tycker fortfarande mycket om just den blomman.. Om jag inte rensade bort en del av dom varje år, hade tomten varit övesvämmad för länge sen..

Så kan det gå..

Folk får ofta frågan "katt eller hund", och oftast svarar dom endera.. Det gör inte jag.. Jag vill ha både och..

Men kan varken ta emot det ena eller andra.. Jag får nöja mej med att prata med andras.. Suck..

I natt drömde jag att jag köpt en vit klänning med färgglada stora blommor på.. Den var hur snygg som helst med ett rött skärp om magen.. Och med skyhöga klackar på skorna.. Oj, vad jag kråmade mej framför spegeln..

Det sorgliga var bara att jag klätt upp mej på det här viset för att gå till en  b e g r a v n i n g.. 

Nog kan drömmar vara bisarra..

Det är lördag, och regnet har upphört.. Man kan tillåmed ana en blek liten sol bakom molnslöjorna.. Idag finns det alltså ingen ursäkt för att hoppa stavgången..

Jag  g i l l a r  uttrycket "hoppa" i betydelsen hoppa över.. Det verkar piggt på nåt sätt..

"Idag hoppar vi lunchen".. Säjer man stolt.. Och så går man och köper  c h o k l a d  i stället.. 

Jag  h a r  massor av bilder som ligger och vilar sej nånstans i datorn.. Eller kanske det är bland  m o l n e n  dom vilar sej.. Det sorgliga är bara, att jag inte vet hur jag ska plocka fram dom.. 

Jag har en med en ensam kråka, som sitter och kurar på en kal gren, och vänder en sorgsen  p r o f i l  mot betraktaren.. Den bilden skulle jag ha velat sätta precis här.. 

Men så blir det inte.. Den får sitta kvar på sin gren.. 

J a g  för min del ska plocka fram stavarna.. Så  d e t  blir gjort.. För att främja kondition och gott samvete..

"Lyssna på kroppen" är ett råd som ges i alla möjliga sammanhang numera.. 

I fyra månaders (lite drygt) tid har jag lyssnat och varit lydig, och tack vare det är jag numera ganska rörlig.. Om man bortser från min söndertrampade fot givetvis.. Men  d e n  har bråkat med mej i snart tio år, så  d e n  lyssnar inte den övriga kroppen på.. Inte jag heller..

Just nu lyssnar både kroppen och jag på vinden, som ylar kring knutarna, och regnet, som håller på att piska upp sej till gammaltestamentliga dimensioner..

Jag måste erkänna, att både jag och kroppen är ganska  t a c k s a m m a  för ovädret.. 

Ingen kan tvinga oss (kroppen och mej) ut på stavgång i detta vädret.. Och vi lyfter på hatten, bugar och tackar.. Och stannar inne..

Vad sprang jag på i mataffären i går om inte  r a k e t o s t.. I klämtub numera.. Inte sytrådsavhyvling..

Raketost var med det bästa jag visste när det begav sej.. Naturligtvis köpte jag en tub.. Nu ska jag frossa i nostalgi.. Och raketost.. (Jag undrar om den är god tillsammans med  h a l l o n s y l t.. Eller möjligen   b a c o n.. Inte samtidigt dock..

När jag var ungefärligen tio år fick jag ärva en bunt seriemagasin av en äldre kusin.. Hen hade väl vuxit ur seriernas underbara värld..

För min del var det en  f a n t a s t i s k  drömvärld jag fick stiga in i ..

Kalle Anka i all ära, men  det var  L ä d e r l a p p e n,  som fascinerade mej intill besatthetens gräns..

För en liten fantasifull tjej, som  k a n s k e  inte riktigt kunde skilja på verklighet och hittepå, var varje avsnitt en resa  rakt in i sagans förtrollande värld..

Tänk, bara  n a m n e t;  "Läderlappen" i stället för fladdermusen.. Helt underbart..

Igår kväll stiftade jag på nytt bekantskap med fladd.. förlåt, Läderlappen.. På TV visades nämligen en gammal film, som handlade om just honom.. Och hans kamp mot onda krafter i världen..

Ondskan personifierades av figuren Jokern, suveränt spelad av Jack Nicholson.. Framställd så vidrig som bara han kan..

Filmen var uppbyggd som serien (åtminstone som jag minns den) med staden Gotham som kuslig kuliss..

Jag kommer mycket väl ihåg, att i serien fanns ytterligare en huvudperson, Robin, en pojke som var nån slags elev, kan man väl påstå, till Läderlappen..

I filmen har han ersatts av ett blont våp, som vinglar omkring i högklackat med en kamerea på magen..

Att damen utsätts för hemska faror, sliten som hon mellan Batman och Jokern, säjer sej självt..

Slutet blir att Jokern ramlar ner från ett flygplan och slår ihjäl sej.. Det hade inte varit så dumt om Fladdermusen med vidhäftande dam  o c k s å  trillat ner och försvunnit.. Men  d å  hade man förstås inte kunnat göra en uppföljare..

Jag undrar hur Batman, Stålmannen, Fantomen och eventuellt andra maskerade hjältar bär sej åt när dom "måste"..

Det kan inte vara lätt..

Mitt försök att torka rönnbär har i det allra närmaste misslyckats.. Dom flesta klasarna har angripits av  m ö g e l.. 

Jaha, så var det med  d e t  experimentet.. Jag får försöka hålla mej frisk  u t a n  rönnbär.. (Frågan är om inte  d e t  påståendet var så nära  h ä d e l s e  man kan komma)..

Apropå  h ä d e l s e.. Jag undrar egentligen vad som är synd och, än värre, hädelse.. Jag upplever en del kristna rörelser som tämligen surögda.. Endast  d e r a s  lära är den rätta.. Allt annat är synd och leder till förtappelse..

Jag måste säja att sådana läror skrämmer mej ordentligt.. Inte för att jag  t r o r  att jag kommer att hamna i helvetet.. Om det ens  f i n n s  ett sådant.. Men jag kan svårligen tänka mej trava omkring på gator av guld och knäppa på min lilla harpa.. Heller..

Nä, det är egentligen  inte  b u d s k a p e t  som skrämmer mej mest.. Det är  i n t o l e r a n s e n  och  g n e t i g h e t e n.. 

Och, ärligt talat, vissa sekters och samfunds beskrivning av staden "ovan där" låter inte alltför lockande heller.. Bara snäppet trevligare än lägenheten på källarplan..

Och.. O m  man nu har funnit nåt underbart och fantastiskt, varför tar man då på sej tagelskjortan och drar åt knutrepet ytterligare ett snäpp.. Och skrämmer och hotar i stället för att jubla och vara glad..

--Halleluja, vad jag är glad.. Kom hela världen och dela min glädje.. Nu ställer vi till ett hejdundrande kalas.. Kom som du är.. Nu ska vi ha roligt.. Ta med dej din broder och bring a bottle om du har råd.. Halleluja..

Nä,  s å  låter det nog inte.. Tvärtom: --Halleluja, nu låser vi dörren för syndare och den som "brings a bottle" slänger vi huvudstupa nerför trappan.. Den här godbiten är bara för oss, dom  s a n t  troende..

Tja.. Ibland vandrar tankarna.. Och ibland tänker jag inte alls.. Lika så gott det..

Idag har dom sista resterna av navelsträngen med kommunens hjälpmedelscentral (Eller om det är landstingets) kapats.. 

En vänlig kvinna kom och tog bort toalänstolenoch var vänlig nog att sätta dit den ordinarie sitsen..

Nu, efter fyra månader, står jag äntligen helt på egna ben.. Även om dom fortfarande är en  a n i n g  vingliga..

Konditionspromenaderna med stavar har utökats med nåra hundra meter och jag blir starkare för var dag..

Att jag läser en hel del, inte bara när jag är "handikappad" utan även i vanliga fall, har väl knappast undgått nån..

Just nu läser jag en riktigt hemsk rysare som handlar om en någorlunda nutida doktor Frankenstein och hans planer på att ta över jorden med hjälp av egenhändigt tillverkade slavmänskor..

Usch, att jag bara gitter sitta och skrämma mej på detta viset.. För att inte tala om att vakna vid tvåtiden och ligga och läsa hemskheten.. 

Var jag fått tag i den här skräckromanen vet jag inte.. Förmodligen på loppis.. 

Ikväll ska jag följa med G. och lyssna på en föreläsning om Via Regia, kungsvägen genom Blekinge, som kungen red när han skulle besöka sina östliga domäner.. Avaskär, Kristianopel tillexempel.. Väl att märka att det var  d a n s k e  kungen som red..

Svenskar har vi inte varit så länge.. En del av oss är det inte ännu..

Jo, för ett femtontal år sen gick Agneta och jag Blekingeleden, och  d e n  följer Via Regia vissa etapper..

Det var faktiskt en upplevelse att vandra Blekingeleden.. Både hon och jag är glada att vi gjorde det i tid.. Innan vi blev mer eller mindre handikappade: hon med ett dåligt knä och jag med en söndertrampad fot.. Nåja, kortare sträckor fixar vi fortfarande även om det kommer surt efter..