En hel vecka har mina vackra amaryllisar stått och förskönat mitt vardagsrum, men i går vek sej den ena strax ovanför mitten..

Fortfarande var klockorna spänstiga..

Jag skar av båda stjälkarna och satte blommorna i en lite mindre vas..

Ibland är man  b e g å v a d.. "Inte ofta men då och då", som min hyresvärd sa nån gång när jag gick i ringarna.. För tusen och tusen år sen..

Idag skiner solen (Tack för det) och jag hoppas jag ska tya en lite längre promenad än i går..

Tänk, det fanns en tid, när en milslång promenad var en lagom eftermiddagstur för mej och vovvarna.. Antingen dom var jättestora eller pyttesmå..