Nu är mysteriet med min besynnerliga växt löst.. R u s c u s  heter den, och lär enligt google vara släkt med myrten..

Dom små utskotten på bladen är inga utomjordingar utan blivande frukter.. B l a d e n  är för övrigt inga blad utan nån slags fortsättning av  s t a m m e n.. Alla de sorter..

Så smångom ska jag plantera kvistarna i jord, men väntar tills rötterna blivit lite kraftigare..

Igår kväll började jag titta på ett program om FN:s barnkonvention, som nu ska bli  l a g.. 

Inslaget var tänkt att handla om vad som är bäst för  b a r n e n,  och dom enda som kunde ge svar på det spörsmålet var givetvis barnen själva.. (Inte dåligt må jag säja..  J a g   har levat en oherrans massa år, och är fortfarande inte riktigt säker på vad som är bäst för  m e j)..

Anta nu, att en liten bestämd dam på, låt oss säja fyra år, är helt och högljutt övertygad om att en diet på glass och kolabönor är det enda som är bra för henne.. Att hon dessutom mår allra bäst när hon får bita lillebror, och att bad och tandborstning är näst intill dödligt farligt för henne.. Kompromisser är uteslutna..

Vilket dilemma för dom stackars förvirrade föräldrarna..

..Så  m ö r k  är dagen.. För att pigga upp den köpte jag en liten uppsats som jag satte på trappan tillsammans med lyktan.. Allt i min trädgård är så igenväxt och risigt att det var tänkt att kompositionen skulle pigga upp lite..

Vackert eller hur.. Bara man glömmer omgivningarna.. LIksom..