Ikväll ska jag  i n t e  titta på "På spåret", varken ikväll eller nån annan kväll, och jag ska strax förklara varför..

Dekoren är orolig och programledaren gapig.. Den ene av dom vill säja.. Den andre sitter mest och pöser..

Dessutom är frågorna krystade och följaktligen omöjliga att lösa.. 

Ibland stämmer det, att det  v a r  bättre förr.. 

Nu, när klockan är halv  t i o  har det så smått  b ö r j a t  ljusna.. Hade inte molntäcket varit megatjockt hade det varit full dager..

Det är inte konstigt, att svenskarna räknas som buttra, ängsliga och inbundna.. Med ett sånt klimat och med en sådan ingrodd vördad för överhet och utländskhet..

Usch, jag är glad att mormor var danska.. Å andra sidan var  f a r f a r  smålänning, så det ena får väl antas jämna ut det andra..

Nähä, nu lämnar jag gnällandet för idag, och sjunger en liten sång.. En  l u c i a s å n g..

Vovvarnas vackra röster hörs inte längre.. Det är bara min spruckna sopran som klämmer i med luciasången..