I flera år har jag följt matlagningsprogrammet "Sveriges Mästerkock", och tyckt, att det varit förträfflig underhållning..

Det tycker jag i viss mån fortfarande.. M e n  jag förstår inte uttrycket "sätta smakerna".. Det är främst domartrions kvinnliga medlem, som alltid, alltid håller på med att analysera sättandet av smaker.. 

Eftersom hon är en sommelier av världsklass tillhör det väl hennes gebit att placera och rangordna smaker, men  j a g  tycker det blir lite tröttsamt i längden att höra hennes ständiga tal om att den och den sätter smakerna.. Räcker det inte med att maten smakar gott och är trevlig att se på.. 

Vad jag vet är det bara hon som analyserar på det här nästan  k e m i s k a  sättet..

Bortsett från allt annat så  l ä r  jag mej en hel del bara genom att titta och begrunda.. 

Som vanligt när jag får upp ögonen hur saker och ting  s k a  vara, upptäcker jag hur fruktansvärt lite jag kan.. Små tips, som kockarna liksom i  f ö r b i f a r t e n  ger deltagarna tar jag åt mej och försöker tänka på när jag själv lagar mat..

Det hade inte varit så dumt med en matlagningskurs.. Synd bara att dom alltid går på kvällarna och jag kör inte bil i mörker längre..

Jo då, jag  g i c k  i skolkök en gång i forntiden.. Det var väldigt trevligt, och jag formligen älskade vår lärare, fru Juhlin, men hur roligt det än var, och hur bra jag kom överens med läraren så var jag lik förbaskat  s ä m s t  i klassen..

Alla hade AB och litet a.. J a g  ensam ståtade med ett Ba..

Jag undrar om jag kommit ikapp mina klasskamrater vid grytorna vid det här laget.. Jag  t y c k e r  

iallafall att jag är en dängare på sås numera..