I går kväll tog jag ett långt, snabbt steg när jag reste mej från datorn, och simsalabim hade jag stukat ena foten..

Jaha, det var det det.. Nu haltar jag svårt igen och går med käpp.. Som tur var fick jag behålla käpparna jag hade i somras..

H a d e  jag anlag för självmedlidande skulle jag klaga högt och hjärtskärande.. D e t (klagandet alltså) är meningslöst eftersom ingen hör mej.. Jag har iallafall ringt 1177 och fått en del förhållningsorder.. 

Tja, sånt är "livet i finnskogarna" som min hyresvärdinna från förr uttryckte sej..

"Ivory and Ebony" tänkte jag, när min systerdotter kom igår med sina två hundar: sotsvarta Fabbe och gyllene Chillie.. 

(Gammalt elfenben  ä r  gult.. Nämligen)..

"Ensam sitter jag på min kammare och tänker" på.. Stiby.. Och Sternö.. Och Listers huvud.. Och alla andra trevliga skogar och ängar jag skulle kunnat vandra på idag när solen skiner..

Det fina vädret lär inte vara länge.. Molnen hopas redan och det har börjat blåsa.. Väderleksutsikterna för den kommande veckan är  d e p r i m e r a n d e:  Regn och blåst varenda dag..

Och så är det redan fredag.. O m  jag hade varit nånannanstans, där det är fint och soligt väder, och där vinden håller sej i skinnet och  o m  alla mina ben varit i prima skick, skulle jag ta en virvlande dans och sjunga för full hals..

Men så är det inte.. 

L i t e  lessen är jag allt.. Hoppas jag blir bra snart, snart..

Inte trodde jag, att den här kompisen skulle behövas så snart efter i somras..