I går kväll tog jag ett långt, snabbt steg när jag reste mej från datorn, och simsalabim hade jag stukat ena foten..

Jaha, det var det det.. Nu haltar jag svårt igen och går med käpp.. Som tur var fick jag behålla käpparna jag hade i somras..

H a d e  jag anlag för självmedlidande skulle jag klaga högt och hjärtskärande.. D e t (klagandet alltså) är meningslöst eftersom ingen hör mej.. Jag har iallafall ringt 1177 och fått en del förhållningsorder.. 

Tja, sånt är "livet i finnskogarna" som min hyresvärdinna från förr uttryckte sej..

"Ivory and Ebony" tänkte jag, när min systerdotter kom igår med sina två hundar: sotsvarta Fabbe och gyllene Chillie.. 

(Gammalt elfenben  ä r  gult.. Nämligen)..

"Ensam sitter jag på min kammare och tänker" på.. Stiby.. Och Sternö.. Och Listers huvud.. Och alla andra trevliga skogar och ängar jag skulle kunnat vandra på idag när solen skiner..

Det fina vädret lär inte vara länge.. Molnen hopas redan och det har börjat blåsa.. Väderleksutsikterna för den kommande veckan är  d e p r i m e r a n d e:  Regn och blåst varenda dag..

Och så är det redan fredag.. O m  jag hade varit nånannanstans, där det är fint och soligt väder, och där vinden håller sej i skinnet och  o m  alla mina ben varit i prima skick, skulle jag ta en virvlande dans och sjunga för full hals..

Men så är det inte.. 

L i t e  lessen är jag allt.. Hoppas jag blir bra snart, snart..

Inte trodde jag, att den här kompisen skulle behövas så snart efter i somras..

Singsing-tröjan växer.. Den blir fin, men frågan är om jag är fullt klok som stickar nåt sånt till mej..

Nåja, om den inte anses lämplig ger jag bort den till nån yngre och vackrare..

Läsa, sticka och lösa korsord, det är så min dag ser ut.. Plus att jag promenerar och lagar mat..

Förra veckan åt jag kalops varenda dag.. S å  stora satser ska jag undvika att göra i fortsättningen.. 

Igår kväll tog jag mej det goda rådet före och snyggade till i köket.. Och idag har jag strukit en duk och lagt på köksbordet..

Och så har jag sopat lite varstans där behov funnits..

Jag ska nämligen få rart främmande.. Min systerdotter med hundar kommer i eftermiddag, och då vill jag framstå som ordentlig.. Och dessutom känns det som om jag  h e d r a r  henne (och  h u n d a r n a) genom att ha det  lite snyggt..

I morron kommer Skorpan och stannar nåra timmar.. Det ska bli spännande att se om han kommer att  s j u n g a  när han ser mej i morron också.. Det brukar han göra nämligen.. Jag tar det som ett tecken på att han blir glad när han ser mej.. Det gör hans matte också..

Puh så mätt jag är.. Ändå tyckte jag att jag åt måttligt på den thaikrog i Karlshamn Agneta och jag lunchade idag.. 

När maten är god, vilket den var, glömmer jag mej ofta och äter för mycket.. Ögat vill ha mer än magen mäktar..

Nåja, jag får skylla mej själv..

Idag var andra dagen i följd jag var ute i naturen.. Trött blir jag, men ont har jag inte.. Inte ens i ryggen, vilket var det vanliga dom sista två-tre åren.. Osteoporosen har tydligen stoppats.. Nu gäller det bara om det vill bildas ny  benvävnad i stället för den förstörda..

Det hemska  b l å s a n d e t  har tagit en paus.. En blek sol har tillåmed börjat visa sej..

Imorgon kommer min systerdotter med två hundar och hälsar på.. Jag gläder mej mycket, och har tänkt, att jag ska köpa hem var sin fastlagsbulle.. Inte till hundarna dock..

Lagom till Alla hjärtans dag fick jag en bukett tulpaner av min snälla granne, Chatrine.. Dom står lika fina idag..

Idag har jag varit och röntgat min gamla fotskada, som blev  v ä r r e  efter benbrottet i somras, trots att benbrottet satt så   h ö g t  upp på benet det går och fotskadan så  l å n g t  ner (Och när det gäller  m i n a  ben är det långt mellan uppe och nere)  d e t  går.. 

Nu  t r o r  jag inte det går att göra nåt åt skadan, men jag har iallafall  k o l l a t.. 

Efter sjukhusbesöket åkte jag upp till Agneta i Tostarp, och sen gick vid invalidrundan på Nytorpet.. Solveighunden var med.. Vi träffade ett par  v ä l d i g t  trevliga vovvar, en mops och en gårdshund/jackrussel..

Jag blir alltid på så gott humör när jag träffar mopsar..

En god vän sa häromdan, att hon funderar på  k a t t  när hennes lilla Skorpa inte finns längre.. J a g  gillar som bekant  b å d e  katter och hundar..

Dessutom är jag liksom lite intresserad av att fotografera.. 

Ett tag nån gång under förra årtusendet gjorde jag allvar av fotograferandet, men eftersom jag inte hade tillgång till mörkrum rann det ut i sanden.. Det blev alldeles för joxigt att hålla på med att hänga filtar för fönstren och dona med kemikalier här i bostaden.. 

Jag  h a d e  emellertid både utrustning och motiv.. Het  h ä r  kortet är jag lite stolt över.. Kissar spanande i sovrumsfönstret:

Det skulle vara roligt att ta upp fotandet igen.. Motiv saknas inte.. S å n a  finns överallt..

För en stund sen vaknade jag av det mest vrålande oväder man tänka kan.. Blåsten tjöt och regnet piskade..

--Idag går jag inte upp, sa jag till mej själv.. Idag ligger jag kvar i sängen och sover, sa jag vidare.. Fast  m a t  måste jag ju ha, sa jag, och steg upp..

Och så gjorde jag ett försök att fota regndroppar på rutan..  

Det gick väl sådäär..

Det är märkligt vad man vänjer sej.. Min systers ena sondotter har precis fått barn, en liten flicka, och hon ska heta Decibelle..

Först tyckte jag att  d e t  namnet var rent tossigt, men efter att ha gått och  s m a k a t  på det ett par dar tycker jag det är  v a c k e r t..

Vem vet, hon är kanske en blivande Birgit NIlsson..

Den lilla  h ö g t a l a r e n  jag köpte för ett par veckor sen behöver laddas, och jag är inte mänska att få upp luckan till kontakten..

Alltså får jag åka till affären och be dom hjälpa mej.. Vilket är lite skämmigt.. Jag kan höra mannen bakom disken tänka nåt i stil med "ja se, fruntimmer".. Vilket för övrigt var vad Else Kleen sa om sej själv en gång..

Nu i veckan kommer två mycket datakunniga damer hit.. Ja. om kommer inte tillsammans utan var för sej.. Jag ska försöka komma ihåg att be nån av dom visa mej hur man svarar på kommentarer.. E-post  k a n  jag skicka..

Man lär så länge man lever.. Tack Eva, som lärde mej att förvara kaffe i kylskåpet.. Sen jag anammade den lärdomen lagar jag  g o t t  kaffe på  f ä r s k  råvara.. För säkerhets skull har jag dessutom bytt kaffemärke.. 

Numera köper jag Arvid Nordqvists Classic..

D e t  märket brukade min man och jag köpa.. Dessutom var det Classic som gällde på Hotell Carlshamn när jag praktiserade där som 50-årig nissa..

Man lär som sagt livet ut..

Vädret är förfärligt denna söndag.. Regnet piskar, men blåsten har avtagit något..

Det är mörkt ute.. Man kan knappt tro att det är mitt på dan.. 

Vad  g ö r  man en sån här trist söndag.. Jo, man stickar.. Samtidigt som man lyssnar på musik.. Mozart och country som sagt..

Egentligen har jag det tämligen bra.. 

Agneta, som har varit i Thailand i tre veckor har kommit hem till gamla Sweden igen, nöjd och belåten med en fin resa, men också nöjd med att vara  h e m m a  igen..

Hon tog med sej lånehunden Solveig och hämtade mej för en tur till blåsippsskogen..

Solveig är som synes en liten bostonterrier.. Smart som hin håle och manipulativ därefter..

Efter den senaste tiden vedervärdiga väder var det  v ä l d i g t  mycket vatten i sundet:

Bilden tagen från bron på Gamla Norjevägen mot Vesan till.. Vesan, som var en sjö, vallades in för 100 år sen, men pumparna går ständigt.. Gjorde dom inte det skulle det snart vara sjö igen i stället för fin åkermark.. 

För övrigt har en lärd man påstått, att, när Vesan sjunkit ytterligare nån meter, kommer den att återuppstå som sjö.. Fast  d e t  kommer inte jag att få uppleva.. Men  d e t  bryr jag mej inte om.. Vatten har jag fått nog av.. Denna regniga vinter..

Jo, mitt i Vesan låg en ö, och på den ön låg Gammalstorps kyrka (Jodå, den ligger där än).. Vid strandkanten mot öster låg  Y s a n e  kyrka (Jodå,  d e n  ligger också kvar).. Gammalstorp och Ysane hade präst och klockare gemensamt.. Orgel också.. Sällskapet färdades mellan kyrkorna med båt, och en gång tappade dom orgeln i vattnet..

Det sa bara slurp.. Detta lär ha hänt för cirka 200 år sen..

En annan gång trillade kantorn i.. Om det sa slurp den gången också förtäljer inte historien.. Inte heller när olyckan skedde..

Den här granna eken står i blåsippsskogen.. Min förtjusning i ekar håller i sej, så istället för att fota pyttesmå blåsippor, knappt synliga för ögat, tog jag ett kort på den här ståtliga eken.. Eller  e k a r n a  rättare sagt.. För träden omkring är också ekar..

Under min tid som student i staden på Sveriges framsida lärde jag mej att uppskatta  h ö n ö k a k a,  som väl var nåt mellanting mellan vanligt bröd och kaffebröd.. Sött och gott med andra ord.. Pålägg var totalt onödigt..

Senare brukade jag och min man fixa pizzor på hönokakor..

Och så gick åren.. Jag glömde bort att det fanns nåt som   h e t t e  hönökaka..

Häromdan såg jag emellertid en påse med påskriften hönökaka.. Inte  l i k n a d e  det hönöbrödet som jag minns det, och inte smakade det som jag mindes  heller.. 

Ärligt talat smakar det inget alls.. M ö j l i g e n  kan man spåra ett litet stänk av vettex..

Är jag besviken.. Äsch, inte gitter jag vara  d e t.. Snart är brödet slut och sen köper jag aldrig det igen..

Nåt, som aldrig gör mej besviken är dom här kamraterna:

Ibland köper jag mej ett rör, men det ska vara originalet.. Å sen sitter jag och knaprar..