Direktlänk till inlägg 22 september 2021
Jag läser en bok.. Inget märkvärdigt med det.. Jag läser nästan alltid.. Det är b o k e n i sej som griper mej om hjärtat och får mej att mån illa..
Boken jag läser är Jerzy Einhorns berättelse om sin tidiga ungdom i ett getto nånstans i södra Polen under kriget..
Han redogör så stillsamt och utan alla övertoner om denna fruktansvärda tid, att det känns som om man v o r e där..
För första gången har jag riktigt kunnat ta in och fatta hur ohyggligt det var.. Inget av de hemskheter jag läst om eller sett på bild har skakat om mej så..
Och så finns det missledda personer, som f ö r n e k a r förintelsen.. Jag förstår inte..
Värst av allt var, att ledare i Tysklands fiendestater visste, men föredrog att tiga.. D e t är ännu svårare att förstå..
Nu ska jag berätta vad som hände den här dagen, eller rättare natten efter den här dagen, för 64 år sen.. Det var så här: Jag satt på Karlshamns Allehanda och läste korrektur till midnatt.. Det var mitt första jobb och jag hade tagit studen...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
|||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
|||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|