Det är så mycket jag inte  f ö r s t å r..  Nåja, det är faktiskt åtskilligt som jag begriper också..

Nu ska jag emellertid inte skrävla om det jag begriper, utan gnälla över sånt jag inte för min själs salighet kan förstå..

Nåt jag  i n t e  kan fatta är hur  r e k l a m m a k a r e  i  TV  kan inbilla sej att dom ska kunna sälja varor genom att låta unga som gamla hoppa omkring som galna.. Om jag vill köpa nåt, exempelvis en soffa, vill jag väl för sjutton ta en titt på  v a r a n,  vilket är totalt omöjligt om ett tjog ungar håller på och hoppar sönder den.. Ivrigt påhejade av morföräldrar, som borde begripa bättre..

En annan företeelse som halvt retar gallfeber på mej och halvt gör mej illamående är reklamen för "coola"  kläder.. 

Modellerna ser samt och synnerligt ut att vara döende..  Så likstela och bleka är dom.. Dom kanske redan  ä r  döda förrresten.. Vilka går på sån idiotisk reklam.. 

Ungdomar förstås, menar säkerligen en och annan besserwisser..

Ånä, jag tror faktiskt att ungdomar har både urskillningsförmåga och förstånd att tänka själva.. Tror förresten.. Nä, efter många år på grundskolans  s a m t l i g a  stadier  v e t  jag att det uppväxande släktet inte är nåra själlösa nickedockor som "smarta" reklammakare kan få att hoppa på kommando..

Nu ska jag minsann visa en före och en efter-bild..

Den här bilden tog jag på Valborg i våras.. Jag tog den med den kompakta kameran..

Samma motiv taget den 8:de november med kameran i telefonen..

Lär jag mej bara rätt sköta kommunikationen mellan telefonen och datorn kan jag lägga kompaktkameran i malpåse.. 

Sex dagar kvar till vintersolståndet..

"Vad rätt du tänkt, fast det blev fel"  så  kan man rubricera mitt försök till amarylliskomposition..

Spretigt och dant.. Fast det var som sagt inte meningen.. Nåja, allt kan inte lyckas här i världen..

Lyckades gjorde överföringen från telefon till dator emellertid.. Fast hur jag  b ä r  m e j  å t  begriper jag inte.. Fort går det så jag hinner inte kolla proceduren.. Tja, alla behöver inte kunna precis allting..

En aning  l j u s a r e  är det denna förmiddag.. Visserligen är det fortfarande molnigt, men molnen ligger inte ända ner på marken.. Snön verkar ha försvunnit helt..

Och så är det  l u c i a,  och det bryr jag mej inte om alls.. Jag har hållit i allt för många luciatåg för att jag ska gitta intressera mej för  d e n  begivenheten..

Igår festade Agneta och jag till det med att äta en pizza i Sölvesborg.. Med det sagt, kommer jag att tänka på bondgubben, som var på besök i stan.. Utanför en lokal fann han en skylt med "Pizza 60 kronor"..

"Fnys,  s t a v a  kan di inte, men ta  b e t a l t  dä har di vett till"..

Sju dagar kvar till vintersolståndet..

Ikväll ska väl alla svenskar gå på festernas fest.. Jag för min del kan bara stanna en timme för sen ska jag titta på "Elitstyrkans hemlighet", självplågarnas självplågarfest.. 

Vintern har gett sej iväg för den här gången, och jag saknar den inte..

Bara lite rester är kvar av snön.. Precis nu kastade jag ett getöga ut genom förstret och upptäckte att den lilla gnuttan också har regnat bort..

Jag for in till Karlshamn idag.. Längs dikesrenar och åkerstycken låg bara smutsbruna strängar kvar.. Halleluja och tack för det..

Just nu har jag funderingar på hur jag inte ska fira jul i år heller.. 

En liten skinka, en liten burk sill, lite brunkål och en liten leverkorv (en sån som kryper ur skinnet när man steker den) och en liten flaska snaps är det enda jag ska kosta på mej.. Och så  l j u s  förstås.. Massor med ljus..

Hade vovvarna levat hade vi tagit en promenad i julmörkret och tittat på allt fint som folk har satt upp kring sina hus.. Och sen hade vi gått hem och sjungit alla våra sånger..

Herr Rönnerdahl är inte speciellt intresserad av att vandra i julkvällen.. Och inte sjunger han heller..

Jo, herr Rönnerdahl,  h a n  verkade bli jätte-jätte-jätteglad när jag kom hem från Karlshamn idag.. Han snodde och snodde och snodde runt mina fötter, och när jag tog av mej skorna började han tugga på snörena.. Det  ä r  bra roligt att ha en katt.. Också..

Tio mörka dagar fram till vintersolståndet..

Jag skulle ytterligt gärna visa en bild på en  n ä st a n  snöfri trädgård, men samarbetet kamera-dator vill inte idag.. 

Så jag får  b e r ä t t a  i stället..

Snön är praktiskt taget borta efter en tre-fyra dygn med plusgrader.. Gräset är grönt och syrenerna bär stora knoppar.. Det gör dom  a l l t i d  på vintrarna så  d e t  är inget nytt.. Molnen är låga och fukten ligger tätt mot marken.. Många fryner på näsan åt det här vädret.. Inte jag.. Jag mår förträffligt i blötan..

Jag få passa på att må gott så länge det tillåts mej.. Det ser nämligen mörkt ut i världen just nu..

Jag håller på och läser trilogi om utvecklingen i Europa från ungefär 1300 och framåt.. Jag kan inget annat än förfäras över hur illa det varit ställt under alla århundradena.. Och fortfarande  ä r..

Hela tiden har Europa trasats sönder av krig.. Mord och plundringar och våldtäkter har följt i krigens spår.. Då som nu.. Hur ända in i  h e l v e t e  kan detta få fortsätta århundrade efter århundrade.. L ä r  folk sej ingenting.. Och vad är det egentligen dom krigar om..

Hur länge dröjer det innan Putin släpper  b o m b e n  i Ukraina, och vilka kommer i tur.. Blir det vi.. Väljer sen USA tokskallen Trump igen, ja,  d å  kommer vi att bli stekta samt och synnerligt..

Tom Lehrer sjöng redan för sextio år sen eller så om "We Will All Go Together When We Go".. Tja,  h a n  kanske var den moderna tidens undergångsprofet på fullt allvar.. Halsbrytande  r o l i g  var han iallafall trots, eller  tack vare, sina skräckförutsägeler.. (Han finns på youtube.. Rekommenderas)..

I eftermiddag ska jag och G. gå på julkonsert i Sölvesborg.. Alltid nåt att se fram emot..

Ordningen återställd.. Nu ser det ut som det  s k a  när det är juletider här vid Hanöbukten:

För en stund sen klafsade jag ut med soporna och mötte en grannfru.. Som var ute på en klafsande promenad.. Vi var rörande eniga om att vintern inte är nånting för oss..

Jag hade gärna gått en promenad jag också, men min ena stövel är liksom lite  s p r u c k e n  och föga lämpad att slaskpromenera i.. 

Plusgrader på tredje dygnet.. Blir det frost i natt kommer det att bli avåkningar så Gud sej förbarme.. 

Om jag har räknat rätt, vilkt  h ä n d e r  att jag gör, är det tretton dar kvar till vintersolståndet..

Alltid, nja, för det  m e s t a  iallafall, hittar jag nåt att fröjdas över.. Nu senast har jag upptäckt en serie i BLT, Gökboet, påhittad och superbt tecknad,  av en för mej obekant konstnär, Eva Strömberg..

Serien handlar om en helt  v a n l i g,  smått  t ö n t i g  och  k ä r l e k s f u l l  familj.. Mor, far, två telningar och en katt.. Inget  m ä r k v ä r d i g t  händer här, men det som händer skildras med massor med humor.. Den enda familjemedlem, som är en aning udda, är katten, som förresten också är den enda man får veta namnet på.. Underverket heter Tusse. och är lika besynnerlig som riktiga katter är.. 

Minsann, samarbetet mellan kamera och dator fungerade.. Det hjälpte tydligen att ta i med hårdhandskarna och skrämmas..

Då ska jag passa på och ta en bild som visar hur vädret är här vid Hanöbukten..

Det är plusgrader på andra dygnet och snön har sjunkit ihop betydligt.. Halleluja..  Dessutom blåser det duktigt, precis som det ska här vid Östersjöns Biscaya..

Det namnet, Östersjöns Biscaya, gav min första chef, redaktionschefen på Karlshamns Allehanda, Hanöbukten.. Han var nämligen havs-och sjöfartstokig.. 

Mitt första uppdrag, som ung volontär (det hette så på den tiden) var självklart alltså att intervjua en engelsk skutskeppare, som låg i hamnen med sitt gamla flytetyg..

Det tog mej tre år ungefär att inse, att tidningsvärlden inte var nåt för mej.. Och så bytte jag redaktionsstolen mot katedern och det bytet har jag aldrig ångrat..

Fjorton dar kvar till vintersolståndet.. 

I går fungerade inte förbindelsen mellan kamera och dator alls.. Tro mej, jag gjorde många försök..

För en stund sen bestämde jag mej: Jag köper en  n y  dator, den jag har är ändå rättså åldersstigen.. 

Innan jag paltade på mej för att åka till Elgiganten, med kamera och dator försedd, tänkte jag göra ett sista försök..

Och si  (som det står ni vet  v a r)  nu gick det.. Jag tog ett foto på min vackra novemberkaktus och det gick som en dans att föra över bilden.. Så nu väntar jag med datorbyte tills det blir lite varmare..(Jag kan kanske  s k r ä m m a  den apparat jag har till att sköta sej lite bättre så jag slipper byta)..

Det känns nämligen olustigt att ge sej ut i kylan.. Visserligen är det plusgrader i dag, men det har börjat  b l å s a.. Bra  d e t  förresten, då försvinner snön snabbare.. Bara det inte börja vräka ner mera istället..

Första vintern vi bodde i huset min man och jag, blev det ett fruktansvärt snöoväder precis samma dag skolan skulle börja efter jullovet.. 

Vi var totalt insnöade och kom inte  u t för alla drivor.. Elen gick förstås och vi eldade med  stearinljus i en bleckburk för att få lite varmt kaffe.. Det gick  s å d ä r  vill jag minnas.. 

Femton dar kvar till vintersolståndet.. Fröjdens och klappen i händer..

Jag ska  i n t e  gnälla över snö och kyla, inte heller över mörker, nä då.. Jag ska bara leta reda på  y t t e r l i g a r e  en tröja och krypa ihop i.. Om man kurar ihop sej så mycket det bara går släpper man ju inte ifrån sej så mycket värme.. Tror jag iallafall..

Första advent i dag och solen sken vackert hela dan.. Det är  n u,  när solen gått ner, som kylan kommer krypande.. Den liksom  r i n n e r  uppåt väggarna.. Bor man då, som jag, i ett dåligt isolerat ruckel, ja, då får man frysa.. Nu gnällde jag iallafall.. Äsch..

Samarbetet mellan telefonkameran och datorn har återupptagits.. Åtminstone för en kort stund.. Och jag passade på att föra över ett par bilder från igår..

Det är ett tag sen  s n ö s k y f f e l n  fick jobba.. Men nu står den parat om uti fall att det skulle komma  ä n n u  mera snö.. Den  u r g a m l a  new-dawn-rosen vid trappan har kvar bladen, men i den här kylan lär dom inte hänga kvar så värst mycket längre..

Jo, apropå  a d v e n t:  Jag minns min första termin i byskolan.. Det var advent  och fröken var en skräcködla av rang, och  hyllade tesen att inte spara på riset.. (Nja, nåt  r i s  hade hon förstås inte, men hon slogs handgripligen när hon inte hånade och förlöjligade barnen.. Och  s k r e k  så spottet yrde).. 

Nåväl skräckfröken frågade vad advent betyder, och jag, arma unge, trodde att det betyder  v ä n t a n.. Så det sa jag.. Ridå..

Tja, alla di sorter ska  finnas.. För övrigt är det 17 dagar kvar till vintersolståndet..

Lilla herr Rönnerdahl verkar inte helller gilla kylan.. Han sitter mest i fönstret och betraktar eländet.. Jag undrar vad som rör sej i hans lilla skalle..