Jag har skrivit om den tidigare: Den älskvärda, vanliga och tämligen töntiga familjen i Hanna Strömbergs serie i min dagstidning..

Serien heter Gökboet och beskriver helt vanliga, lätt igenkänliga och väldigt vardagstöntiga händelser i en tvåbarnsfamilj någonstans i Sverige..

Men: En familjemedlem är varken älskvärd eller töntig eller vanlig: Familjens  k a t t, Tusse kallad.. 

Ett sotsvart unikum som, på katters vis, tror sej vara den som allt rör sej omkring... Perfekt skildrad han också.. 

Som synes: N å n  gång får far i huset nog av Tusses diktatorfasoner..

Kommer det ett album med dom här figurerna kommer jag garanterat att ila till kiosken..

För övrigt har jag inget att förtälja.. Alltså gör jag inte det..

Minsann.. Idag har jag och Agneta varit på Nytorpet för första gången sen i höstas.. Vädret var vårigt och solen sken.. Jag ringde till Agneta och föreslog en tur ut i det vackra vädret, och hon var genast med på noterna..

Här sitter jag med mina tjusiga garbosolglasögon och mår gott.. I bakgrunden ser man själva Nytorpet, där jag hittade lilla herr Rönnerdahl dumpad för över tre år sen..

På nästa bild ser man Agneta och en bättre bild på själva torpet:

Under huset ser man liksom ett stort, svart hål.. Det var där vi fiskade upp lilla kissen.. Jag blir så fruktansvärt förbannad när jag tänker på det.. Så  g ö r  man inte med en levande varelse..

M e n.. Missen har det bra, och så länge jag lever och andas kommer jag att se till att han får ha det så..

Denna vackra vårvinterlördag tog jag mej en promenad på Stiby.. Med hade jag min telefonkamera:

Ingenstans är hasselbuskarna så magnifika som på Stiby.. 

Ekarna är nästan vackrast  i n n a n  dom får löv..

Inga blommor än, men gott om bladverk..

Solen skiner, all snö är sen längesen borta och våren börjar så smått komma.. Ingen i hela världen kan vara gladare än jag..

Så har då den metereologiska våren kommit till Hanöbuktens strand.. Tre veckor tidigare än för 20 år sen, vilket nog är tämligen oroande.. J a g  har emellertid svårt att oroa mej.. Tvärtom gläder jag mej oändligt.. 

Äntligen är den hemska vintern över.. Jippii..

Snödroppar och vintergäck lyser i alla trädgårdar och hasseln bär hängen.. Det är bara så skönt..

För ett antal år sen påtade jag ner en citronkärna i en kruka.. Opp kom en liten planta, som växte till sej och blev hög och smal.. Skranglig, skulle nog vän av ordning påstå..

Idag har jag toppat den och planterat den i en större kruka med färsk blomjord.. Förhoppningsvis kommer den att bli fin så småningom.. Och blir den inte  d e t  får den växa som det passar den själv bäst.. Slänga den kommer jag inte att göra..

Jag får väl berätta lite om den nya bilen också:

Jag håller verkligen på att köra in mej på den.. Den är snabb och smidig och tar liten plats.. Jag är jättenöjd..

Jag var för övrigt hos Servicecenter och avslutade mina "affärer" med däcksförvaringen häromdan..

Alla papper och alla handlingar är klara och satta i pärm, så nu kan jag känna att passatens saga verkligen är all..

Nu som först börjar ett nytt kapitel i mitt liv som bilägare..

Jag kan inte hälpa att jag fascineras av min  k a t t.. 

Jag har aldrig tidigare skådat en levande varelse som är så självklar som han.. Han gör alltid det rätta, det som mest gagnar honom.. Och han gör det utan att snegla vare sej åt höger eller vänster..

Ta detta med att lägga sej  p å  mej och säja gomorron.. Dom  första gångerna  s m ö g  han upp.. Ungefär som om han undrade om han skulle våga.. Nu  d u n s a r  han upp och promenerar ogenerat på mej.. Och jag, jag ligger absolut stilla för att inte störa  h o n o m  även om det gör ont när en stor katt sätter tassarna på mej..

Och detta gör han  i n t e  för att dominera mej.. Han gör det med en total självklarhet, som bara kommer sej av att han är omedveten om rangskalor.. Alfahanar vet han inte vad är.. I hans värld är alla likvärdiga och har följaktligen rätt att ta för sej av allt som bjuds..

När jag kommer hem efter att ha varit borta en stund, lång eller kort  d e t  kvittar, vet hans kärvänlighet inga gränser..

Att begripa sej på en  k a t t  är knepigt som katten.. Att begripa sej på en  h u n d  är mycket lättare..

Engelsmännen har så rätt när dom säjer, att "Dogs have Masters, Cats have Staff"..

Jag är glad att jag har det här lilla underverket, herr Rönnerdahl, men det hindrar inte , att jag saknar mina  h u n d a r  oerhört mycket.. Att ta med en katt på skogspromenad, eller en spatsertur i stan, finns inte på kartan.. 

Katt eller hund är  i n t e  frågan.. Jag vill ha  b å d e   o c k.. Dock är jag lite för gammal och klen för att ha hund.. M e n  alltid när jag träffar ett hundekipage ber jag att få  k l a p p a.. Ägarna är alltid generösa nog att låta mej göra det.. Det var jag också när jag hade mina vovvar..

Hund...

eller katt...

 För mej är det inte frågan.. Jag vill ha  b å d e  hund och katt..

Det är mycket som erbjuds på sociala medier.. Igår fick jag tillexempel ett erbjudande om att få veta min  d ö d s d a g.. Man tar sej för pannan..

Det är mycket som tilldrar sej inom telefonins värld också.. Igår ringde en man och talade om för mej, att min nya bil inte hade stöldskydd.. D e t  om nåt luktade försök till bluff och bedrägeri så jag svarade inte ens utan avslutade monologen prompt..

Man måste vara på tårna hela tiden.. Risken är annars att man blir av med allt man äger och har.. Nåja, för min del är det tämligen tomt på kontot och föga lönande att försöka stjäla nåt.. Men det kan ju inte bedragaren veta.. Jag tillhör ju bevars den godtrogna generationen..

I poesiböckerna, som alla flickor hade när jag var barn, skrevs ofta denna lilla vers: "Sköt dej själv och skit i andra.. Då har ingen dej att klandra".. Tja, man skrev kanske  s t r u n t  i stället..

Varför jag kom att tänka på denna lilla kloka vers  v e t  jag inte riktigt.. Mina tankar är ibland aningen flyktiga.. 

Vintern är  l å n g  i år, men det finns hopp:

Jag har upptäckt  f ä r d i g m a t  i frysdisken.. Jag har alltid lagat min egen mat, men just nu är jag rätt så trött på att laga mat, som oftast räcker flera dar..

Och så gick jag till frysdisken och fann att det vimlar av enportionsanrättningar.. 

"Är det  g o t t ", kanske nån undrar.. Tja. mja.. Gott och gott.. J a g  lagar godare själv, men ibland är det skönt att slippa.. Mätt blir man och någorlunda belåten..

Mannerström står tydligen som garant för produkterna, men jag tvivlar på att han serverar dom på sin egen krog.. Stjärnkock som han är..

Snön är borta och dagarna blir längre.. 

Sportlovsveckan börjar idag.. Ett år åkte jag med till Österrike.. Inte för att jag  k a n  åka skidor. Varken på höjden eller längden, men runt i alplandskapet for jag med tåg och buss.. Och det var trevligt det med.. Betydligt trevligare än att slå sej fördärvad i backarna iallafall..

Jag träffade många trevliga österrikare på mina färder, och kommunikationen gick förträffligt på nån slags europeiska..

Sir man på..  S o l e n  tittar fram.. D e t  var roligt.. Jag  b o r d e  ta en promenad, men fy, så motigt det känns.. Annat var det på hundarnas tid.. Hur vädret är var gällde det att ta ut dom och det mådde jag bara bra av..

Det är en pigg och trevlig liten bil jag fått.. Jag håller som bäst på att köra in mej på den.. Det börjar redan gå riktigt bra.. Jag saknar inte passaten ett enda dugg.. Den hade tjänat mej väl och det är jag tacksam för, men  s a k n a  den.. Icke sa Nicke..

Så glad jag är.. Herr Rönnerdahl har börjat smyga upp från fotändan och lägga sej hos mej.. eller rättare  p å  mej varje morron och kurra gomorron.. Visserligen stannar han inte länge, men bara att han  g ö r  det känns som en bekräftelse på att han ser mej som sin mänska..

Efter ett par veckor med plusgrader har det blivit frost i natt.. Visserligen inte  m å n g a  grader, men ändå.. Jag som hoppades att det var slut på vintern nu.. 

Det är söndag och jag tänkte mej till kyrkan.. Inte för att jag kan omfatta alla dess dogmer och andra besynnerligheter, många av dom tretusen år gamla eller äldre, men jag tycker det känns bra att gå dit då och då.. Jag erfar en slags kontinuerlighet och tillhörighet, som får mej att må bra..

Jag letade efter en trevlig bild från i somras, men struntade i blommor och blader när jag fann den här vackra svansen .. Att mina  t å r  har kommit med får räknas som ett olycksfall i arbetet.. Låt bli att titta på dom, snälla.. Nöj er med att kolla in  s v a n s e n..