I går morse låg jag och dåsade i väntan på att det skulle bli dags att gå upp..

Då kom kissen smygande upp till mej.. Och försiktigt, försiktigt liksom  k r ö p  han upp på mej och la sej på min mage.. D e t  har han aldrig gjort förr.. Han brukar hålla sej vid fötterna..

Oj. oj, oj, så rörd och glad jag blev..

Och så gick vi upp tillsammans.. Efter en liten stund..

Halleluja och klackarna i taket.. I morse gjorde han samma sak..

Jag tolkar kissens smygande upp på mej som ett tecken på ytterligare ett steg mot att bli helt tam..

Fortfarande vill han gärna tugga på mina ylleplagg, men stannar när han märker, att det är mej han tar en tugga på..

Det har han aldrig gjort förr.. Han har huggit ett bra tag i skinnet på mej, och jag har sjasat ner honom.. Prompt..

Ytterligare ett steg mot förtroende och tamhet..

Så här sover man också gott.. Tycker herr Rönnerdahl..

Tack gamle trotjänare.. Nu har du gjort ditt och lastas för den sista färden.. Du har tjänat mej väl..

Det ges alltid en sista gång, oavsett vad det än gäller..

I tretton år har Passaten kuskat runt med mej.. Till en början med två små hundar i bagageutrymmet.. En gång tog jag hem ett högt träd med den (prydnadsapeln, som är så vacker).. Sista gången den tjänstgjorde som fraktbil forslade den ett skåp från Karlshamn till Näsum.. 

För en tid sen skrapade jag sidan på den mot en pelare i ett garage i Karlshamn, och för inte så länge sen dängde jag i en av backspeglarna i dörramen i garaget här hemma.. 

Dom sista åren har  d ö r r a r n a  betett sej konstigt.. Ibland har dom inte gått att öppna.. Ja, inte alla samtidigt, men en efter en efter en har dom vilat sej..

Så, tja.. Nog var det tid för en sista färd, och den sker just nu på flaket till en bärgare..

Inte så lite vemodigt känns det.. Tretton år av mitt liv har jag ju delat med trotjänaren..

Men, som det står, ni vet var: Allt har sin tid, och passatens tid var förbi.. 

Igår hämtade jag hem bilen, och idag har jag kört omkring riktigt duktigt.. Den är lättkörd och smidig.. Jag är  g l a d:,

Det är  i n t e  som den är missfärgad på nosen.. Det är spegling från garagedörren..

Denna svartvita lördag är jag riktigt  g l a d.. Jag har nämligen köpt en  b i l,  som jag får hämta på måndag..

Underverket är en vit zuzuki och den har bara gått 6800 mil och är  r i k t i g t  snygg.. Det känns rväldigt bra i min bilokunniga själ.. Britta var med mej hos bilfirman, och det kändes väldigt tryggt..

Så blev det iallafall en bil till slut, trots att jag ett tag tänkte mej motsatsen.. Detvillsäja att leva billöst resten av mitt liv.. 

Vintern, som var så hemsk för en vecka sen, är nu på återtåg, fast det är inte så trevligt nu heller.. Visserligen är det ett par plusgrader, men det blåser råkallt här vid Hanöbukten.. Dagen har iallafall ökat med dryga två timmar..

Ikväll är det "Mello" igen.. Denna ändlösa kedja av sångtävlingar.. Ingen kan bry sej mindre än vad jag gör, så jag kommer att tillbringa kvällen med musik från Utub..

En  l i t e n   aning om vad som snart är faktum:  v å r e n.. Det spirar i sydrabatten.. Halleluja..

Har man inte bil får man ta bussen.. Jag måste in till Sölvesborg och handla mat i dag och eftersom jag inte begriper mej på datorspråk kunde jag inte hitta nån busstidtabell på apparaten..

Alltså fick jag hasa ner till hållplatsen ett par hundra meter härifrån.. Halt var det.. Och hårda, isiga spår var det gott om.. Men jag klarade mej både dit och hem utan att stå på näsan..

Halv tre går en passande buss, och den får jag försöka ta.. Tja

Det vore bra om B. kunde hitta en lagom bil till mej i rappet.. Tänk så beroende man är av att ha  bil.. Det är en nödvändighet när man bor på landet..

I min barndom var bilen närmast att betrakta som en statussymbol.. Dom, som hade råd, skaffade bil.. Oftast en Opel Kadett.. Åtminstone var det så i min hemby.. 

Jag hade en familj i släkten vars medlemmar var  m y c k e t  stora, breda och tunga.. Dom köpte en Folkvagn.. Av det lilla bubbliga slaget.. Det var tämligen festligt att skåda när dom här tungviktarna vältrade sej ur den lilla bilen.. Som måste ha varit av särdeles hållbart material..

Förresten: Svens Ingvars hade en trevlig låt om en gosse som stämmer träff med en flicka och sjunger, att han kommer på lördag och bjuder på en biltur.. Idag har flickan  s j ä l v  bil.. Tja, a l l t  var inte bättre förr..

I väntan på  s o m m a r e n  tar jag fram en verkligt somrig bild.. Åh, vad jag längtar.. Förresten.. När det blir sommar  h a r  jag en bil.. Tjolahopp..

Nåt besynnerligt har hänt.. Det har flyttat in en hop små, svarta flugor i mitt hem.. Jag misstänker att dom kläckts i nån blomkruka, som tidigare stått utomhus.. 

Nåja, dom gör mej inget ont, och dom försvinner väl så småningom.. Jag dräper dom efter hand..

Det hade varit värre om det varit stora  s p i n d l a r.. Dom djuren är jag närmast  r ä d d  för.. Idiotiskt nog.. J a g  är ju tiotusen gånger större än den största spindel.. 

Spindelfobi lär vara en ganska vanlig åkomma.. För övrigt.. Arachnofobi heter spindelrädsla på fint.. Jag slog upp det precis..

Apropå  f o b i e r.. Det finns nåt som kallas coulrofobi (Det slog jag också upp) och med det menas skräck för clowner.. D e t  är nästan mer begripigt än spindelfobi.. Vem skulle inte blil rädd om man mötte en sån person en mörk augustikväll.. På en bakgata eller i en skog.. Hu..

Vintern tråkar på.. Oxveckorna gör skäl för sitt namn.. Från mitt sydfönster der den ut så här.. Vintern..

Värre än så här kan det knappast bli:

Och jag som trodde att vintern var över.. 

Jag har försökt ringa Transportstyrelsen för att ta reda på hur jag ska förfara med min stckars havererade bil.. 

I hellskotta det gick att prata med en mänska.. Bara pratmaskiner, nåt som jag känner mej otroligt obekväm med.. Så mycket begrep jag dock, att skrotfirman sköter bokföringen.. M e n, och det är ett stort men, det fordras ett  ä g a r b e v i s  och hur  d e t  ser ut har jag inte den blekaste aning om.. 

Jag har gått igenom en stor hög med papper, men om det fanns nåt ägarbevis bland dom är jag inte kryckad att avgöra.. Om det har försvunnit under resans gång vet jag inte vad jag ska göra med vraket.. Jag kan ju knappast gräva ner det.. I trädgårn.. Under körsbärsträd och syrener.. Usch..

Jag känner hur  a r g  jag blir på en myndighet, som inte har råd att hålla sej med personliga telefonsvarare..

Å så snöregnar det.. Hoppas, hoppas att det övergår till bara regn och det på raken..

Är det nån som missat att jag  a v s k y r,  verkligen  a v s k y r, vinter..

Så var då passatsagan all.. Idag gick min gamle trotjänare ur tiden.. Det var förstås väntat.. I tretton år har den tjänat mej troget, men idag gav den upp andan..

Nu återstår diverse pappersarbete och en eventuell färd till skroten.. Fast det sista får vänta, för det  k a n  hända att jag kan få en liten slant när jag byter ut den.. Sa iallafall verkstadsägaren.. 

L i t e  lessen är jag alllt.. Men att detta skulle hända var faktiskt väntat.. Jag har haft funderingar på att inte ha nån mer bil.. Men ställd inför fait accompli känner jag att jag trots allt  v i l l  ha ett litet fortskaffningsmedel....

Det får bli en mindre och bättre begagnad.. Nu, när jag inte har nåra hundar, behöver jag ingen stor bil.. 

L i t e  glad är jag ändå.. Det ska bli jätteroligt att få en ny bil. En som inte har en svängradie som en buss.. Och som går lätt att ratta.. Och  p a r k e r a.. Ju längre jag sitter här och skriver desto gladare blir jag.. Tjolahopp.. 

P a n k  blir jag förstås, men  d e t  bekymrar mej inte.. D e t  har jag varit så många gånger förr under resans gång..

Jag hoppas det inte dröjer alltför länge innan det står en ny kärra ute på "inloppet"..