Spåren förskräcker...

Jag vet inte  n å g o n  som tycker det är trevligt med vinter.. Jag minst av alla.. I morse frilade jag en  s m a l,  s m a l  liten gång ut till vägen.. Fy Fabian så trött jag blev.. Det märks att man inte är 20 längre.. Eller 50.. Eller ens 70..

Det blåser inte längre och temperaturen håller sej runt nollan.. Tack för det.. Så hemskt mycket..

Och bilen är satt i karantän åtminstone till måndag.. Och följaktligen är jag det också.. Mat har jag emellertid.. Både till kissen och till mej själv.. Dessutom fick jag en låda rött i present häromdan, så skulle jag vilja utbringa en skål för nåt, så går det också bra..

Minsann, kommer det inte en liten  s o l g l i m t  smygande.. Bara  d e t  inte innebär att det blir klart och  k a l l t  också.. Då gräver jag ner mej under alla filtar som finns i huset.. Och så gräver jag upp mej lagom i Valborg, då bokskogen slår ut på Ryssberget och det är gott att leva..

Oj, oj, oj vilket oväder som väntas här vid Hanöbukten.. Radio Blekinge sänder rapport på rapport, som talar om hur illa ställt det är hos oss.. Klockan sju var det över 30 sekundmeter i byarna på Hanö.. Men, å andra sidan,  på ön har ju inte lä nånstans, så det är klart att det viner ordentligt just där..

När, i Norje, har det börjat snöa.. Små täta snöflingor, som ser ut som dimma ungefär.. Vinden är väl inte värre än vanligt.. Ännu så länge.. 

Temperaturen ligger på cirkus noll.. Så snön kommer väl snart att förvandlas till modd och slask..

En, som verkar nervös idag, är herr Rönnerdahl.. In och ut far han och kan inte stanna nånstans mer än nåra minuter..

Utsikt från mitt köksfönster.. Bilden tog jag alldeles nyss..

Jo.. Hanö.. en plats som jag älskar sen många år tillbaka.. Att komma till Hanö är som att komma till en  h e l t  annan värld.. Även om färjan går flera gånger dagligen även på vintern, är det inte många turister som söker sej dit..

Annat är det på sommaren.. Då är varenda färjetur  k n ö k a d..

Nu har vintern slagit till även här vid Hanöbukten.. Det blåser snålt och  n å n  slags nederbörd håller på att ramla ner på oss.. Det är varken snö eller regn utan nåt mittemellan.. Utsikten från mitt fönster är aningen deprimerande:

Det är nästan så jag tycker synd om spelet som hänger i trädet.. Det får mej alltid att tänka på en liten självmördare.. En liten stackars gubbe som fått nog av denna jämmerdalen och skaffat sej ett rep..

Min gamle bil har fått nån slags  s p e l  och gasar ibland alldeles extra utan att jag rör pedalen.. 

Så här kan jag ju inte ha det, så iväg till verkstan i Mörrum, men där var  s t ä n g t.. Hem igen, men jag passade iallafall på att handla lite nödvändigheter.. Kattmat och en falukorv.. Och tre kartonger havrekaffemjölk.. Bröd och potstis också förstås.. Så nu står jag mej till efter Trettonhelgen.. Hoppas jag, iallafall.. För nån ytterligare bilfärd törs jag inte ge mej ut på.. Gu´ vet var  d e n  kan sluta..

På femman ikväll går en helt fantastisk film "Benjamin Buttons otroliga liv".. Gillar man lite skruvade berättelser ska man absolut se den.. Jag har sett den  t v å  gånger..

Jaha, det var 2023 det.. Ett år som inte får särskilt gott betyg.. Krig, terrorbrott, gängvåld, mord, bränder, bedrägerier, skjutningar, sprängningar och våldtäkter.. Tja,  d e t  var ingen trevlig katalog precis, och längre kan den säkerligen göras..

För egen del kan jag inget annat än uttrycka den största tacksamhet.. Jag har haft  t v å  .. ja, jag vill kalla dom nådeår.. Och jag hoppas innerligt på lite fler..

För två år sen var jag utom all räddning, men en läkare,  (h o n o m  kommer jag att vara tacksammare än tacksam mot så länge jag lever), kom på en medicin, som skulle kunna ge mej, om inte räddning, så iallafall respit.. Och här är jag nu.. Inte friskförklarad, men så nära det går att bli det.. 

Jag försöker komma på sånt som hänt mej under 2023, och jag kommer inte på ett enda dugg som varit dåligt..

Allt har varit så långt från "annus horibilis" som lilla Bettan sa när Windsom Castle brann ner för nåra år sen, som tänkas kan.. 

Får jag så fortsätta att må bra kommer jag att möta även det nya året med tacksamhet..

Detta är min absoluta favoritbild.. Ett vackrare ogräs än denna vallmoplanta, som trotsar alla svårigheter och frodas i sterilast tänkbara miljö, finns inte i mitt medvetande.. Den visar på livets obändighet, tycker jag.. 

Titta på den på ett avstånd så förstår ni vad jag menar..

Därmed vill jag önska den lilla läsekrets jag har ett Gott Nytt År..

N å g r a  minuter har dagen iallafall ökat.. Inte för att det  m ä r k s..  Inte ännu.. Men det går åt rätt håll..

Närmsta grannhuset är till salu.. I det huset bodde en gång min syster och hennes familj.. Sedan dess har det bott tre andra familjer där.. Jag hoppas det blir sålt lite snabbt för det är inte roligt att bo granne med ett tomt hus.. Mycket kan hända i tomma hus under mörka nätter..

En enda fattig dag kvar av 2023.. Många klagar över 2023, och nog har det hänt åtskilliga ledsamheter med krig och terrordåd.. Är det sant, som det påstås, att Putin visar huggtänderna mot Skadinavien, finns det all anledning att känna sej rädd.. Jag  u n d r a r  vad han egentligen tror han kan vinna med sin skrämseltaktik.. Och  o m  det skulle ske, att ryssen tar oss, vad i Herrans namn ska han  m e d  oss till..

"Det är krig och politik som har fördärvat vår värld", sjöng Evert Taube på sin tid, och inte har det blivit fredligare sen hans dagar.. Suck..

E n  enda önskan, förutom att folk ska sluta mörda varandra och istället var och en odla  s i n  kål, har jag inför nyårsfirandet, och det är att det ska bli mindre med fyrverkerier i år.. Det finns många sätt att göra sej av med sina pengar på, och det mest idiotiska måste vara att bränna upp dom.. 

Klockan är 16:13 och det är nästan kolmörkt ute.. Måtte dagen sätta riktig fart och bli ljusare och ljusare.. D e t  är min tredje önskan inför 2024..

En sommarbild är inte fel:  

Det här är jag sommaren 18, den sommaren jag och Agneta tillbringade mesta tiden på skärgårdsbåtarna på.. Vi väntar på att båtturen på  Ronnebyån ska ge oss en fin upplevelse.. Och det  b l e v  det..

Vilken fantastiskt tänkvärd föreställning.. Jag tänker på Marika Karlssons show i går kväll på tvåan.. Så rolig och ändå så sorglig.. Precis som all äkta komik ska vara..

Hon berättade om sitt beroende av socker och andra kolhydrater, men främst socker, och vilken massa elände detta hade bragt henne..

Väldigt, väldigt bra och väldigt, väldigt tänkvärt..

Jag hade varken smör eller bröd eller äpplen hemma, så jag for ner till Extra i Mjällby så fort det blev någorlunda ljust..

På ett genomblött fält längs lörbyvägen rastade ett gäng svanar.. Dom hittade väl  m a t  i pölarna.. Och så fick dom rasta ett tag på sin väg längre söderut.. Såvitt det inte var så att  k o m m i t  söderifrån.. 

Skärpan är inte den bästa, mmen man kan se både svanar och gäss på bilden.. Om man  a n s t r ä n g e r  sej lite, förstås.. Bilden är  i n t e  tagen med svartvit "film", det  ä r  så här grått i verkligheten..

"Så mörk är natten i midvintertid".. Natten förresten..  D a g e n  är inte speciellt ljus den heller.. Därför vill jag pigga upp galaxen med en somrig bild, som bara skimrar av ljus.. (Varför den är så liten har jag aldrig kunnat begripa).. 

Jag tog den sommaren 18 på en tur med skärgårdstrafiken.. Eneskär utanför Karlshamn är det som syns..

Ännu har inte dagen ökat något, men snart nog ska det väl börja synas.. Iallafall i  a l m a n a c k a n.. 

Idag blev jag bjuden på varmrökt lax med goda röror hos Agneta.. Lax  ä r  faktiskt väldigt gott och det är lätt att äta lite för mycket.. Vilket jag gjorde idag..

I morron är det vardag igen.. D e t  tackar jag ödmjukast för..

Dom börjar bli ganska många nu: mina jular.. Egentligen minns jag dom inte som  e n s k i l d a  jular.. På nåt mystiskt sätt flyter dom ihop till att bli en enda  j ä t t e j u l.. 

Fragment minns jag förstås.. Som när jag hade kikhosta den julen jag precis fyllt tio.. Eller den julen jag just fyllt femton och var upp över öronen kär i min svensklärare.. Julen jag fyllt tjugo minns jag inte alls..

Min första jul som nybliven ung änka vill jag helst  g l ö m m a.. D e n  var sorglig och obegriplig..

Idag är det Juldagen, och den håller på att blåsa sej sönder och samman.. Jag sitter och hoppas, att grannens stora björkar inte ska blåsa omkull, och  o m  nån av dom gör det, hoppas jag att den inte hamnar på mitt hus.. Därmed sagt att det stormar ordentligt här vid Östersjöns Biscaya..

Första sommaren vi bodde här i huset min man och jag, kunde jag inte fatta, att det kunde blåsa så  v a r e n d a  dag..

Nåt annat vi inte kunde fatta var att vårt älskade hus knappast var annat än ett slarvbygge.. Jag vill inte kalla det fuskbygge, för jag tror att byggmästaren var hederlig.. Hederlig men tämligen okunnig.. Och min man och jag var minst lika okunniga vi, och märkte aldrig skavankerna..Eller rättare: VI begrep inte att det  v a r  skavanker.. Dom var det annat folk som påpekade för oss.. Framför allt för mej sedan jag blivit ensam.. Och nu sitter jag här och fryser.. Fryser som fan.. Tja, så kan det gå..

Jag och grannfrun Ch var i kyrkan på julbön i går.. Vi har en vacker liten medeltidskyrka här i församlingen, och den var prydd med hundratals riktiga ljus.. En flickkör sjöng väldigt fint och hela kyrkorummet var fullt med folk.. Man tog upp en kollekt till sjöräddningen här på Lister.. Jag hoppas det blev en rejäl slant.. Nåt bättre ändamål för en insamling kan jag knappast tänka mej..

Jag har inte varit utanför huset denna Juldag, och det har knappast herr Rönnerdahl heller.. Det är obegripligt hur mycket en katt kan sova.. Hundarna sov också mycket, men på deras sovande var det iallafall  n å n  hejd..

Och därmed vill jag säja "God fortsättning" till hela galaxen..