Igår fick jag hem ett par  k i l o  pianonoter.. Tack, kantor A..

Nu har jag att göra för resten av livet, i synnerhet som jag nästan måste börja från ruta ett..

På bilden här nedanför ser vi ungefär hur långt jag kommit då det begav sej, nån gång på 70-talet..

D e t  var längesen.. Innan jag ens törs  t ä n k a  "für Elise" måste jag börja från allra första början.. Lära mej läsa pianonoter igen.. 

Tack och lov hittade jag ett arr. på Pukslaget.. Med hjälp av dom första takterna kan jag så smått börja hitta bland noterna.. Trycker jag fel  h ä r  kommer tårna att krylla sej på mej..

Roligt ska det iallafall bli..

Jag och Agneta med hunden Solveig har varit på Stiby nu på morronen.. Vi gick nästan fem kilometer, och det kändes bara bra..

Skogen är otroligt tät och lummig.. Och inte en enda mygga finns det där..

Tänk om alla myggplågade dalmasar och norrlänningar visste, att det finns en plats på jorden, där det inte finns blodsugande myggor, skulle dom packa sina pinaler och flytta hit..

Visserligen skulle dom kanske sakna vinter och skidföre, men nog vore det väl värt den lilla försakelsen för att slippa bli tappade på blod bara man sticker ut näsan genom dörren..