Det händer faktiskt att solen skiner ett litet tag.. En, som  d å  passar på att hitta en varm och solig fläck, är lilla  herr Rönnerdahl:

Jag förstår honom.. Och kallar bilden "Solkatt".. Riktigt fyndigt om jag får skryta lite..

Vad jag  d ä r e m o t  inte begriper är, hur precis den här bilden har kommit att representera mej i både quisplanet och quisblitz.. Hur jag bar mej åt för att få dit  d e n  har jag ingen aning om.. Inte heller hur jag ska få bort den och ersätta den med en bild på mej.. Så att dom, jag tävlar mot ser att jag faktiskt är en mänska och inte en katt.. Nåja,  d e t  begriper förstås alla ändå.. 

"På väg mellan två jobb" och "Buss och kram" är trevlighetsnoteringar som jag har sett på bussar här i trakten.. Det finns säkert fler, men dom har jag inte noterat.. Förr stod det alltid "Går ej i trafik" på bussar ur tjänst.. Det här nya blir man  g l a d  av att se..

"Ge dej nån gång matte" muttrar lilla herr Rönnerdahl irriterat.. Han stör sej på att jag envetnas med att spela Wordblitz och detta trots att jag oftast förlorar.. "Oftast" är väl att försköna resultaten en smula.. Nitton av tjugo förlorade är väl så nära  a l l t i d  man kan komma..

Det är inte så att jag  m i s s u n n a r  dom som alltid vinner.. Men jag undrar i mitt stilla sinne hur det skulle kännas att  s t r y p a  dom..

I dag  skiner solen.. Ännu så länge.. Men  k a l l t  är det.. Inte fryskallt dock.. Körsbärsblommen håller på att slå ut och jag, jag håller tummarna för att det inte ska börja frysa..

För nåra år sedan hade jag börjat störa mej på alla  v a c k r a  naturbilder från Listerlandet, med eller utan solnedgång över havet, som översvämmade facebook..

Så jag bestämde mej för att göra  t v ä r t o m.. Jag letade upp dom  f u l a s t e  vyer jag kunde hitta.. Fotade och satte in på facebook..

Jisses vilket liv det blev.. Jag blev totalt utskälld och närapå hotad med smörj..   

Den här bilden vågar jag visa igen.. Halmbalar slarvigt överhöljda på ett fält nere på Lister.. Dom finns inte kvar, så ingen behöver känna sej utskämd..

Jag har kvar ännu fulare bilder på riktiga  r u c k e l,  men  d o m  törs jag inte sätta in..

Den  h ä r  bilden däremot fick jag beröm för.. Jag kallade den "Atos, Portos, Aramis och lille Vicke Vire"..

Tja, det var lite nostalgi så här på lördagsförmiddan..

Nu ska jag åka och handla.. Har glasskiosken på Extra i Mjällby öppnat, ska jag minsann festa till det med en glass.. Helst en apelsinsådan med chocklad.. 

För säkert 30 år sen köpte jag en liten väska, stor nog för plånbok och nycklar.. Den har varit behändig och tjänat mej väl, men nu hade den fått ett stort  h å l  i sidan:

Dags för ett sista farväl.. Väskan måste bytas ut mot en likande..

Och, minsann, hittade jag en  n ä s t a n  likadan, fast  n å g o t  rymligare, i fina affären i Sölvesborg..

Egentligen var jag bara inom affären för att titta lite, men när jag såg väskan blev jag jätteglad.. Precis vad jag behövde.. Den här är också av slitstarkt skinn, så den kommer att hålla min tid ut..

Vad jag ska göra med den gamla vet jag inte.. Inte nänns jag låta den gå i soporna.. Det vore helgerån närapå.. Jag får väl stoppa ner den i en byrålåda och låta den ligga där.. Till Ragnarök, åtminstone..

I Sölvesborg var stjärnmagnoliorna vackert utslagna, björkarna bar musöron och gräs och buskar var gröna:

Vid middagstid var fortfarande himlen blå.. Det är den inte längre.. 

Det här är den konstigaste vår jag har varit med om.. Kallt och blåsigt är det, och nu ska det visst  s n ö a  också.. Kyla, blåst och eventuell snö är inte ovanligt i april.. Vad som är ovanligt är att det redan blommar och grönskar som det gör.. 

Nu ska jag berätta vad som hände den här dagen, eller rättare natten efter den här dagen, för 64 år sen.. Det var så här:

Jag satt på Karlshamns Allehanda och läste korrektur till midnatt.. Det var mitt första jobb och jag hade tagit studenten (avlagt  m o g e n h e t s e x a m e n  som det hette på den tiden) våren innan..

Precis klockan 12 kom min dåvarande pojkvän (fast så hette det inte då.. Kavaljer snarare) och hämtade mej i sin PV.. Sen åkte vi bort till torget och där förlovade vi oss.. Och så blev han min fästman.. Och jag, jag, blev fästmö..

Firade gjorde vi i korvkiosken med var sin grillad med bröd och mycket senap.. Ett synnerligen enkelt förlovningskalas.. Det föll oss aldrig in att fira på nåt storslaget sätt..

"..Och så levde de lyckliga ialla sina dagar".. Ja, faktiskt, fast det blev inte så länge.. Min man dog av hjärtinfarkt på väg till akuten bara var 57 år gammal.. Det var jag som körde, och det var den svåraste bilfärd jag någonsin gjort.. Skrämmande var det inte, bara sorgligt..

Och nu har det gått 38 år sen den förfärliga kvällen och jag är gammal, har passerat åttiostrecket, nåt jag inte fattat än.. Min man hade närmat sej dom hundra.. Han var äldre än jag.. 

"Ålder är bara en siffra" flöjtar en del gamlingar och kämpar på för att dra ut på ungdomen in till det absurda..

Jag håller  i n t e  med.. Man måste acceptera sin ålder likaväl som man måste acceptera den man  ä r.. Försoning kan man kalla det, och inte är det lätt.. Och inte är det speciellt kul heller.. Man nödvändigt..

Och grönare för varje dag det blir det, men  k a l l t  är det.. Och  b l å s i g t..

Idag ska jag  i n t e  visa nån bild på herr Rönnerdahl.. (Fniss)..

Sicken tur att jag tvättade i går och kunde  h ä n g a  u t  tvätten för första gången i år.. I dag hade det inte gått eftersom det satt igång att blåsa nåt alldeles förskräckligt.. Hade jag hängt ut nåt på tvättpraplyn i dag hade väl hela härligheten blåst ut i havet..

Jo då, jag tvättade i den gamla maskinen, som tycks har fått nytt liv sedan jag lärde mej att hantera den rätt..

S k u l l e  jag avlida innan den nya kommit i bruk, finns det väl alltid nån, som skulle vilja ha en sprillans ny tvättmaskin.. Således bekymrar jag mej inte.. Det är för övrigt sällan jag gör det.. Bekymrar mej om ägodelar och annat, som anses värdefullt..

Våren är tidig i år.. Paradisbusken vid garageknuten lövas och det gör mycket annat också.. Björkarna har tillexempel börjat få musöron, och det bör vara rekordtidigt..

Så här tidig har inte våren varit sen 1989, då jag och G. reste till Berlin under påsklovet.. D ä r  hade våren redan kommit bra på väg, och när vi kom hem en vecka senare hade den nått oss här i Blekinge också.. På så vis fick vi en riktigt l å n g  vår..

Det här är inget  v a c k e r t  foto precis, men man kan dock se, att paradisbusken håller på att få löv.. Senare kommer den att vara elt översållad med skära blommor..

I Sölvesborg blommar stjärnmagnoliaträden längs långa gatan för fullt, och även näckrosmagnoliornas knoppar håller på att spricka ut.. För att inte tala om dom japanska körsbärsträden.. D o m  är helt översållade med blommor..

Jag längtar ut i trädgården, där det är mycket som ska skötas om.. Men när det blåser som nu eller regnar som det har gjort dom flesta dagarna denna månad, vägrar jag gå ut.. Trädgården ska vara till glädje.. Inte till plåga.. Herr Rönnerdahl verkar hålla med för han stannar inne mesta tiden.. Stannar inne och sover..

Två närapå-sommardagar var vad vi fick.. Det sprakade verkligen till i naturen, och man kände, att  s o m m a r e n  var på väg (nästan iallafall).. Visserligen är det ingen  k y l a  idag, men det... gissa vad.. jo, det  b l å s e r,, Det blåser som aldrig förr, höll jag på att skriva, men  d e t  var fel.. Det blåser som det  b r u k a r,  ska det vara..

Idag tänker jag mej till värdcentralen för att få min  n y a  covidspruta.. Vilken i ordningen det är, kan jag inte längre hålla reda på.. En del bekanta har  s l u t a t  ta sprutorna.. Dom blir alldeles fullproppade med vaccin, menar dom, och anser att det inte kan vara bra.. För min del tar jag det säkra före det osäkra..

Lilla herr Rönnerdahl sover för det mesta tillsammans med mej.. För en tid sen berättade jag om att han smyger upp och lägger sej  p å  mej när han märker att jag vaknar.. Det har han fortsatt med till min stora glädje.. Jag är så glad att han finns i min tillvaro och sprider mys.. 

Inte bara mys förresten.. Möss sprider han också, fast inte så ofta.. Jag tycker förskräckligt synd om mössen och gör mitt bästa för att rädda dom..

F ä s t i n g a r  är ett rent otyg han bär med sej in.. Tack och lov är han  v i t  så dom små äcklen syns bra, och kan plockas bort innan dom suger sej fast.. Plockas bort och spolas ner i toan..

Fast..det är klart..  a l l a  ser jag väl inte.. Förhoppningsvis blir det inte  m e j  dom suger sej fast på..

Den stora frådan just nu är, precis som det brukar vara, "Blir det grönt till Valborg".. Det  s e r  faktiskt lovande ut, men det behövs  s o l.. 

Lika vacker som för 50 år sedan och  m y c k e t  större:

Denna eftermiddag var helt fantastisk.. Varmt och skönt var det, och solen sken.. Folk gick omkring i skjortärmar och kortbyxor och allt var så underbart det bara kan vara en tidig vårdag..

Vårens första tulpan slog ut på min sydsida:

Hyacintlökarna, som för ett par dar sen var i knopp och såg gula ut, ser nu ut så här:

För nio år sen stal jag en ynkans liten sykomorplanta på en grusgång på Bäckaskogs slott (Det är där stjärnorna på slottet oftast håller till).. Hade inte jag tagit tillvara den hade säkerligen trädgårdsmästarna rensat bort den.. Tillsammans med dess många bröder och systrar..

Numera är den ett fint träd och pryder  min garageinfart. Påskliljorna runt trädet är klena och behöver en dos extra prima koskit.. Det ska dom få i morron:

Jaha, det var allt jag hade att förtälja för denna gången.. A bien tôt..