Jag undrar vad det är som får en bekväm fegis som jag att stormglo på TV-program, som handlar om mänskor som plågar sej..

Just nu har "Biggest Loser" börjat sända, och visst får dom här överviktiga personerna  p l å g a  sej..

Tidigare tittade jag med förtjusning på när deltagarna i "Kompani Svan" kämpade sej igenom hur hemska saker som helst.. Ett moment var tillexempel att fullt påklädd låta sej falla handlöst  b a k l ä n g e s  från en trampolin ner i iskallt vatten..

Samma hemska övning hade dom i  "Elitstyrkans Hemlighet" för ett par år sen..

Ett annat program som jag sitter och riktigt  g o t t a r  mej åt är "Dr Pimple Popper" på elvan.. Det handlar om en dermatolog nånstans i Californien, som har som specialitet att trycka ut innehåll i cystor och skära ut fettsvulster på folk.. 

"Usch", skulle väl dom allra flesta säja, men inte jag inte.. Jag sitter och mår förträffligt av hemskheterna..

Såna program, där det gäller att frysa  u t  varandra och bilda pakter för att sen svika varandra, hoppar jag numera.. Mycket beroende på att jag inte begriper mej på rävspel..

Det har kanske att göra med att jag inte är nån lagspelare över huvud taget.. Och som sådan inte förstår mej på "intriger och jävulskap" som nån sa.. Jag har glömt vem.. Möjligen var det Albert Engström..

Nä, nu letar jag upp en ruskig bild, som passar till ovanstående..

Oskar Andersson (OA i alla korsord) knåpade ihop berättelsen om den stackars bonnen som hamnade "ur askan i elden"..

Jag kan inte precis påstå att jag är intresserad av släktforskning..  Hur intressanta liv än mina förfäder må ha haft, har jag svårt att få nån gemensamhetskänsla med dom..

Nu  t r o r  jag inte mina förfäder hade speciellt intressanta liv.. Dom var nog drängar och stenhuggare, möllare och en och annan bonne.. Och kvinnorna hade väl inga yrken alls.. Dom skötte hemmen och barnen..

Vad dom än var fick dom säkert ingenting gratis i livet.. Slit och släp vad vad som gällde..

Dom gamlingar som jag var släkt med och som jag hade förmånen att få träffa i livet förhåller det sej helt annorlunda med.. Dom känner jag en mycket stark samhörighet med..

Det här kortet hänger på väggen i mitt arbetsrum och föreställer min mormor.. Kortet togs på hennes förlovningsdag med min morfar och hon var 19 år vid tillfället.. Hon hette Ane Sofie Pedersen och var danska.. Hon kom som liten till  ett fosterhem i Mörrum, till ett syskonpar, som tidigare tagit sej an  h e n n e s  mor..

Modern träffade en dansk gästarbetare och blev raskt med min mormor.. Paret flyttade till Köpenhamn, men det gick nog inte så bra för dom för dom beslöt att den lilla flickan skulle få det bättre hos syskonen Valström i Mörrum..

Fyra år gammal, med en adresslapp fastnålad på kappan, anlände lilla Ane Sofie till Mörrum, där hon sedan stannade livet ut..

 Hon blev inte så gammal min mormor.. 57 år bara.. Jag har sett kort på henne, ett där hon sitter med en katt i knät.. Hon ser trött och tärd ut, mycket äldre än femtiosjuåringar gör idag.. 

Det enda minne jag har av min mormor är hennes  f ö r k l ä s k a n t.. Jag var knappt två år och upp till förkläskanten var väl så högt jag nådde..

Varför jag kom att tänka på min mormor kan jag tacka en reklamsnutt på datorn för.. Och så har jag ju hennes vackra portträtt på min vägg..

I dag har jag blivit jagad av  p o l i s e n.. Jo då, det  h a r  jag..

Det var så här:

Jag var inne i Karlshamn och letade efter en parkeringsplats.. Gata upp och gata ner snodde jag och letade och letade.. Och sakta och hackigt gick det..

Plötsligt märkte jag att det var en Volvo som följde efter mej tätt i hälarna.. Hur jag än svängde och vred var Volvon strax efter.. 

Och så såg jag att det var en polisbil.. Jag tyckte allt att det var ena konstiga poliser, som höll sej så nära mej och följde efter vart jag än körde..

Blink och tut.. Dom  s i g n a l e r a d e  åt mej.. "Bäst att stanna", tänkte jag och gjorde så..

Väldigt trevliga poliser var det, men dom misstänkte tydligen att jag inte var  n y k t e r.. Inte så konstigt kanske med tanke på hur vinglig min färd varit..

Jag fick blåsa i nykterhetsmätaren och den pep och tutade, och det var tydligen  d e t  den  s k u l l e   göra om blåsaren var nykter.. Och givetvis var jag det..

Slutet gott allt gott.. Vi skildes som vänner och jag fick nåt att skriva om..

I morse när jag vakna´ var hela världen vit.. Av  r i m f r o s t.. Sicken tur, eller var det  f ö r s t å n d,  att jag satte in bilen i går eftermiddag.. Nu behäver jag inte stå och skrapa rutor om jag skulle få för mej att ta en liten tur..

Jag har nog sagt det förr, men faktum är, att jag tröttnat ordentligt på "På spåret".. T r o t s  att Luuk inte skriker lika mycket som han gjort, och   t r o t s   att Lindström pösmunkar mindre.. Och  t r o t s  att jag rätt så ofta löser resmålen..  T r o t s   allt detta har jag ändå tröttnat.. Puh, nog om detta.. 

På spåret lägger jag från och med  n u  till handlingarna.. Det är ganska mycket jag lagt till handlingarna numera..

Jag har exempelvis slutat att reta mej på bagateller och annat som jag ändå inte kan göra nåt åt.. Politik tillexempel.. Min tid förslösar jag inte på tjafs.. Det är den alltför dyrbar för..

Herr Rönnerdahl kom precis in, hoppade upp på skrivbordet och hälsade vänligt, hoppade ner och försvann..

Förmodligen sitter han i sydfönstret och  s p a n a r..  Han lägger allt bra mycket tid på att spana, kissen.. Och när han inte spanar  s o v e r  han.. Eller testar mattes tålamod med att försöka motionera klorna på möblerna..

Mänskor frågar mej ibland vilket jag föredrar: hund eller katt.. Tja, frågan går inte att besvara eftersom det rör sej om totalt olika slags djur.. Och jag försöker göra som Fridolin: Tala med hundar på hundars språk och med katter på latin.. Nä,  k a t t s p r å k  ska det vara..

Trevlig helg ute i galaxerna bland svarta hål, vita dvärgar och annat otyg som virvlar omkring därute..

Jag har aldrig haft nåra stora maträkningar.. Jag har köpt vad jag behövt utan att det ruinerat mej.. Ofta har jag köpt lite för stora förpackningar så jag har haft mat i flera dar.. Det  har kanske varit ekonomiskt.. Iallafall praktiskt.. Iallafall så länge det hölls inom vettiga gränser.. (Jag tänker på min megastora julskinka, som jag fick slänga det mesta av eftersom den möglade)..

Men idag fick jag en chock närjag var och handlade i ICA-butiken i Sölvesborg.. Ett paket  s m ö r  kostade 70 kronor..

Jo då, det stämde, sa min väninna G. som var med.. 

När blev det så dyrt, och nu menar jag inte bara smöret.. Allt har ju rakat i höjden.. Fann jag när jag kikade närmare på hyllorna..

"Are the good times really over for good", sjunger Merl Haggard på en countrylåt på youtube..

Ja, man kan ju undra.. Tja, allt har sin tid som det så vackert står (Ni vet var).. 

Det ligger inte för mej att gnälla och klaga.. Ännu räcker pensionen till det jag behöver, men vad händer om nåt går  sönder i huset.. Eller om jag grips av vanvett och börjar handla som personerna i Lyxfällan.. Eller faller för frestelsen och börjar spela på nätet.. 

Och inte tror jag man kan skylla  a l l t  på Putin heller.. Även om han nog  b i d r a r..

Idag har jag varit hos optikern och fått mina ögon "slutbesiktigade".. Det märklga är, att jag, som alltid varit långsynt, efter linsbytena fått svårt att se på långt håll..  L ä s a  kan jag däremot  utan glasögon.. Tillomed dagstidningen klarar jag av..

Följden av detta blir, att jag måste ha  h e l t  andra glasögon, och sådana har jag provat ut idag.. Tunnbågade runda för dagligt bruk och kaxiga garboaktiga för soliga dagar.. Det dröjer dock ett par veckor innan jag får hämta underverken och till dess får jag klara mej utan.. Eftersom jag numera ser sämre på långt håll får jag vara försiktig med bilkörning.,

Att få nya glasögon har alltid kännts extra festligt, och nu går jag och längtar till att dom ska bli klara för avhämtning..

Dagens kattnews:

Herr Rönnerdahl har börjat gå i barndom, och använder numera kattlådan, nåt han inte gjort på minst ett år..

Han tycker kanske att det är för  k a l l t  att gå ut och sätta ner svansen.. Ja, kallt är precis vad det är.. Plusgrader men blåst och råkyla.. Precis som det ska vara här vid Hanöbukten..

Jag är intresserad av mat, och vem är inte det förresten.. Jag har under åren samlat på mej en helt litet bibliotek med kokböcker..

Ärligt talat är det oftare jag  t i t t a r  i  böckerna än jag lagar mat efter dom.. Dom som fotograferar kokböcker är riktiga mästare.. 

Dom flesta hemmafotografer får den läckraste rätt att se ut som rena sörjan, så nog är det en svår konst att fota mat.. Jag kan det  i n t e.. Men vore jag ung och begåvad skulle jag lära mej till fotograf och sen skulle jag specialisera mej på matfotografering..

Häromdan köpte jag en  n y  kokbok.. Om persisk matlagning.. Den som fotade  d e n  boken kunde sina saker..

Jomän, jag lär väl inte laga så värst många persiska rätter, men njuta av vackra bilder kommer jag att göra..

Faktum är, att jag tillåmed tycker mej känna  d o f t e r  från bilderna, vilket givetvis är ren och skär inbillning..

Det har varit en vacker dag idag..Vacker men kall och blåsig.. 

Ingenting har egentligen hänt.. Om man bortser från att Agneta och jag var och åt lunch på golfkrogen.. Stekt fläsk och rårakor, som serverades med rårörda lingon.. Portionerna var alldeles för stora så det blev en hel del för Agneta att ta hem till Solveig, den lilla bostonterriern hon passar nåra dar i veckan..

I går fick jag ett samtal från en gammal klasskamrat, och  d e t  var väldigt trevligt.. Vi talades vid länge och väl och förundrades över hur fort tiden gått.. Som man ju alltid gör när man pratar med mänskor från förr..

För en stund sedan började jag titta på ett program om Eichmann, men orkade inte fullfölja.. Det kändes  f ö r  ruskigt..

Apropå ruskigheter: Jag är inte mänska att fatta vad det är för mening med att bränna Koranen offentligt..

Man må vara hur arg som helst på politiker och deras förehavanden, men att bränna en skrift, som för många mänskor räknas som helig, är att skymfa dessa mänskor och deras tro å det grövsta.. Skamligt för att inte säga kriminellt..

Tänk, idag har det gått en hel månad sen julafton.. Bara elva kvar till nästa.. Nä,  s å  ska jag inte tänka.. Istället vill jag tänka så  h ä r:  bara tre månader kvar till Valborg.. Sen är det sommar igen.. Halleluja..

En skön bild från en sommar när  körsbärsträdet gav rikligt.. Hoppas det blir  n å r a  bär i sommar också.. Trädet är illa medfaret men vid liv..