Det pågår ett fasligt smällande utanför.  J a g  bryr mej inte så mycket, men lilla mor är skräckslagen. Hon kurar vid mattes fötter. Och skakar i hela kroppen. Matte har dragit för alla persienner och gardiner vi har för att om möjligt dämpa såväl oljud och gnistregn..

Det här oväsendet verkar inte kunna klassas som naturfenomen. Med naturfenomen är det så, om jag har fattat saken rätt, att dom följer nån slags logisk ordning. Men bakom dom här krevaderna verkar det saknas såväl förnuft som logiskt tänkande.. tänkande över huvud taget.. Det skrämmer mej  lite grann, nja  i r r i t e r a r  snarare.. Men det är synd om lilla mor.. Hon far verkligen illa..

Jag tror faktiskt, att det här oväsendet orsakas av mänskor.. Det verkar matte också tro, för hon muttrade precis nåt om att om  h o n  hade en massa pengar så inte skulle hon bränna upp dom på fyrverkerier.. (Det är tydligen  så  det  kallas det här ofoget.)

Och så sa matte nåt lika oförnuftigt och dumt som fyverkeriandet: -Tänk om jag skulle börja spela säckpipa, sa hon. Och stå ute på backen och träna en timme då och då.. om natten, sa hon..  Bara för tala om vad lilla Hallon och hans matte, för att inte tala om hans lilla mor, tycker om oväsen, sa hon..

Jaha, då skulle matte få det tyst och fint genom att föra ett herrans liv själv.. Nä, nu  ö v e r d r i v e r  matte och  skojar mitt i eländet... GOTT NYTT ÅR !!!

I går kväll när vi la oss oroades jag lite av mattes magknip. Inte så att jag trodde hon skulle dö!!  (Det är  h o n ,  som brukar tro det när  j a g  har ont nånstans). Nä, jag var lite orolig för att hon skulle göra det som  j a g  gör när jag ätit nåt olämpligt, eller för mycket av nåt lämpligt för den delen. Få upp det olämpliga på olämpligast möjliga ställe..

Märker ni hur jag trasslar runt för att slippa skriva rent ut "kräkas i sängen "??  Matte skulle bli generad om jag skrev så, och därför gör jag inte det!!

Till nåt annat och väldigt glädjande:

Dygnet har börjat vända!! Det stod i tidningen i dag, att dagen har blivit nåra minuter längre.. Både på morron och kväll.. Matte behöver således inte oroa sej längre den här gången.. Ytterligare ett tag kommer den här gamla jorden att stappla runt på sin färd i universum.. Förhoppningsvis!!

Jaha.. Nu är det matte som har magknip och hon har bara sej själv att skylla.

Det var så här:

För ett par dar sen läste matte i tidningen, att choklad ska vara väldigt nyttigt och till å med kunna förebygga hemskheter som stroke och senilitet.

Den här artikeln har matte gått och funderat över så smått, och eftersom hon är rädd för att få dom här skräcksjukdomarna, så bestämde hon att äta en liten bit choklad varje dag. En liten bit mörk choklad från "våra schweiziska chokladmästare".

Efter skogsvandringen med mej och lilla mor idag gick matte in på Konsum och köpte en kaka choklad.. En ganska stor kaka. Choklad med ingefära och citron lät nyttigt, mente matte..

Om det var så nyttigt vet jag inte, men  g o t t  var det tydligen. Och eftersom matte var hungrig tryckte hon i sej hela kakan på vägen hem. Kakan, som skulle räckt en hel vecka glufsade hungriga matte i sej på tio minuter..

Det är därför hon har ont i magen i kväll..Och hon har bara sej själv att skylla..

Nu ska jag berätta om hur det går till hos oss på morgnarna när lilla mor är här.

Lilla mor märker precis när matte börjar vakna  (Hur hon kan märka  d e t  begriper jag inte) och då sätter hon sin lilla nos mot sängkanten och frågar om inte  h o n  också kan få komma upp.. Och det får hon förstås..

Sen rullar vi små hundar ihop oss tätt, tätt intill matte.. En  u n d e r  täcket (jag) och en ovanpå.

När matte håller på att storkna av värme och syrebrist kravlar hon ur sängen och börjar dona med sitt.. Plaska med vatten och såna saker..

När matte hämtar oss förfrukost hoppar lilla mor som en jo-jo upp och ner ur sängen många, många gånger. Jag hoppar bara en gång..

Matte serverar frukost innan vi går ut och kissar.. Hon ställer sej mitt emellan lilla mors och min matskål, för medan jag äter och tuggar lugnt och eftertänksamt,  s t ö r t a r  sej lilla mor över sin mat och slukar den i ett rykande nafs. Matte står där hon står för att hindra lilla mor från att även kasta sej över sitt barns mat och sluka den. I ett rykande nafs!! Hon är nog  l i t e  kriminell min lilla mor!!

Jag har berättat lite grann om Joker och Kanelen, båda föregångare till mej. Idag ska jag berätta om Piccolo, mattes hund nummer två. Han var liksom Joker newfoundland och enormt stor. Så  h a n s  namn var sannerligen missvisande.

I likhet med Joker var han stillsam och tillbakadragen. (Inte som jag och Kanelen alltså).

Den här genomsnälla och lite blyga hunden höll en gång  på att skrämma ihjäl en joggare.

Det var så här:

Matte och Piccolo var ute i skogen på Listers huvud och tog sej en liten promenad. Piccolo lufsade nåra meter framför matte, som skymdes av en samling enbuskar. Då kom en joggare brakande och det var när han stod öga mot öga med den här enorma, kolsvarta varelsen som han nästan dog..

När matte kom fram till honom stod han och höll sej för hjärtat.. Han blev naturligtvis oerhört lättad när han förstod, att det var en  h u n d han mött och inte nåt vilt och farligt djur, exempelvis en björn, vilket nog varit hans första paniktanke..

Glad och lättad gjorde han high five med matte och sen skildes dom i bästa sämja..

Att matte var borta flera timmar idag gjorde inte ett dugg.. L i l l a  m o r  är här!! Och ska vara här en hel vecka!!

Fast när matte kom hem igen var vi tämligen sprickkissnödiga och störtade ut så fort matte kunde öppna dörren..

Sen bar det iväg i full kareta. Båda hundarna i vildaste galopp så matte fick verkligen sträcka på långbenen om hon inte skulle bli omkulldragen..

Annars brukar koppelpromenaderna med lilla mor, mej och matte se  h e l t  annorlunda ut. Lilla  mor drar och lilla Hallon bromsar. Mitt emellan försöker matte få nån slags balans på ekipaget..

Apropå omkulldragen:

Den hunden matte hade före mej var en airedaleterrier, precis som Frasse. Han hette Kanelen och  d e n  gossen var det fart på. Han hade den lilla egenheten att blixtstarta när han fick se nåt intressant, eller nåt som förargade honom också för den delen. Åtskilliga gånger drog han matte i asfalten och oftast hamnade hon på huvet..

Att det gör ont att hamna på huvet i asfalten säjer sej självt.. Att man får stora hemska blåtiror tänker man kanske inte på.. Åtskilliga gånger fick matte medlidsamma blickar av folk på stan:-Där går en stackare som får smörj hemma, sa blickarna..En annan följd av det här omkulldragandet var, att mattes ögonbryn försvann.. (Dom ligger väl fortfarande utspridda på gatorna i Norje). Vill matte ha ögonbryn får hon  m å l a  dit dom. Det knepiga med det här dekorerandet är, att få dom  s y m m e t r i s k a, menar matte..

Lilla Hallon är fortfarande dålig i sin mage. Men matte tror sej ha funnit orsaken. För en stund sen hittade hon en liten hög med fikuslöv, som visade alla tecken till att ha gästspelat i nåns mage.. Och eftersom matte aldrig skulle få för sej att äta fikuslöv själv, så utgår hon ifrån att det är jag som har kalasat..

Frisk är jag trots allt inte utan ligger och kurar. Och inte har jag ätit heller.. Nåja, jag  ä r  inte utmärglad, så nån dag utan mat klarar jag av...

Det är konstigt det här med att vara sjuk...

Förra hösten var matte ordentligt dålig.. Hon hade fått en riktigt hemsk förkylning.. Märkligt nog blir den här förkylningen värre och värre allteftersom tiden går.. För en tid sen hade den övergått till influensa, och efter ytterligare ett tag hade "influensan" blivit rent av livshotande..

Nu går jag bara och väntar på att det var en släng av  d i g e r d ö d e n  matte hade. I själva verket kanske hon inte ens  ö v e r l e v d e.. Vem eller vad som sköter om lilla Hallon i så fall törst jag inte ens tänka på...

Det är mitt i natten mellan juldan och annandan och lilla Hallon mår inte bra!! Det kurrar och väsnas i min lilla mage och jag tassar omkring orolig och rastlös.

Jag vaknade för nån timme sen med det här illavarandet och väckte matte. Hon paltade på sej och följde med ut en runda.. Sen gick vi till sängs igen, men magen mådde fortfarande inte bra. Matte tar det hela ovanligt lugnt, vilket inte brukar vara fallet när jag inte känner mej kurant.( Hon brukar bli förfärligt orolig. Nästan som om hon trodde att döden var nära förestående). Men hon stannar uppe för att jag ska slippa tassa omkring ensam och lessen.. Eller kräkas i sängen för den delen!!

Jag vet inte vad jag har fått i mej, som gjort mej så här illamående.. Matte misstänker, att det beror på att jag stoppat i mej lera och jord när vi var ute tidigare idag.. Men.. vore så fallet så skulle jag väl bli sjuk varenda gång jag snikit mej till att ta en munfull jord!!

Precis nu hörde jag nåt utanför och gav till ett morrskall djupt i basen. Sjukare är jag inte än att jag kan försvara både min matte och mej själv om nån skulle försöka ta sej in..