Ingen mänska, allra minst jag  s j ä l v,  har påstått annat än att jag är.. tja.. liksom lite  b o r t k o m m e n..

Inte minst i  t r a f i k e n,  och kanske främst när det gäller parkering.. (Avtagsvägar ska vi inte tala om)..

Och så har jag en bil med en svängningsradie som en  l ån g t r a d a r e..

I går hände det igen.. Av nån obegriplig anledning hamnade jag mitt i en härva på en parkeringsplats..

Och där  s t o d  jag.. I godan ro väntande på att härvan skulle lösa upp sej..

D å  hände det  i g e n.. Det som så ofta händer..  En bastant dam i övre medelåldern (fast betydligt yngre än  j a g)  kom ångande och började skrika åt mej.. 

Fanskapet kunde väl  b e t t  mej hövligt.. Nu resulterade det hela i att jag bara ville  e n  enda sak: Klappa till henne i hennes feta nylle.. Hårt..

Fast jag  g j o r d e  det givetvis inte.. Och inte vrålade jag tillbaka heller.. Jag trasslade mej  u r  härvan.. Tyst och stilla.. Och med svansen ni vet  v a r.. Men  i n u t i  brann jag av ilska och mordlust..

Tänk, om folk ville visa varandra lite  h ö v l i g h e t.. (Det var givetvis inte av  e l a k h e t  jag stod i vägen för fruntimret ifråga).. Och tilltala varandra med lite  v ä n l i g h e t  i stället för att skrika och gorma..

Nästa gång nån skriker åt mej, drämmer jag till.. Om inte annat än för min mentala hälsas skull.. 

GOTT NYTT ÅR till  n ä s t a n  alla.. 

Nu coolar jag ner mej med att visa vad som står i mitt fönster.. Nyutslaget denna morron:

Det här är jag och min mest älskade tröja, som nu blivit trådsliten och uttöjd till gränsen för det absurda:

Den stickade jag för sju år sen, och den har i stort sett suttit på sedan dess.. Ränderna fick jag gratis eftersom garnet var randigt..

Den värmer inte längre.. Snarare tvärtom eftersom den är så sliten.. Det blåser rakt igenom den.. S å  idag får den "skatta åt förgängelsen".. Så går det med oss, eller för att ta det på lilla Hallons älsklingsspråk: Sic transit gloria mundi"..

Den har gjort god tjänst, men nu är det slut.. Tack, gamla tröja.. 

Idag blåser det småspik.. Tur att jag har varmare tröjor än gamla trotjänaren..

Mänskor kan ha olika manier.. J a g  är  s t i c k o m a n.. 

Det bärjade för många år sen. när jag slutade röka.. Det gällde att ha händerna sysselsatta.. Jag stickade och rev upp.. Stickade och rev upp.. Som Penelope ungefär.. Fast inte av samma skäl.. Förresten var det  v ä v n i n g  hon höll på med..

Efter ett tag blev jag en riktig hejare på att sticka.. Dessutom började jag  g i l l a  att göra det.. 

En gång stcickade jag en  k l ä n n i n g.. Den blev väldigt fin:

Ja, ja, those were the days,  som dom sjöng en gång.. Ungefär samtidigt med fotot.. (Rödhårig har jag aldrig varit, så  d e t  är fusk)..

Det här "verket" kommer jag aldrig att färda.. Det väger flera kilo och är varmt som hade jag ett helt  får över axlarna.. (Ungefär som den gode herden i Bibeln).. Men ändå är jag lite stolt över det.. Jag  h a r  stickat ärmarna.. Dom är röda i alpstickning.. Och ligger och skräpar nånstans..

Just nu håller jag på att sy knappar i en kofta jag stickat.. Den blir mera lagom viktmässigt.. 

En tröja jag sällan använder är den giftgröna.. Varför i all världen jag valde en sån mördarfärg begriper jag inte..

Den är  m y c k e t  värre i verkligheten.. Riktigt illande giftgrön..

För övrigt undrar jag om jag inte håller på  att leva mitt liv  b a k l ä n g e s.. Bröderna Cartwright och Harry Potter är vad som gällt i jul.. Snart är jag väl mogen för Bollibompa..

Häromdan tittade jag på ett engelskt matlagningsprogram.. Nä, det var  i n t e  med  James Oliver utan med en mycket vacker svarthårig dam, finklädd och parant.. Vad hon hette lade jag inte på minnet, men väl vad hon lagade till.. 

Hon började med att koka brysselkål: Likaså gjorde jag..

Medan kålen kokte kärnade hon ur ett granatäpple.. Och  d e t  gjorde jag också..

Inkråmet var väldigt vackert rött, och delar av  k ö k e t  blev också vackert röda eftersom frukten var saftig och skvätte duktigt..

Och så hackade jag persilja.. M y c k e t  persilja: Precis som kocken..

När kålen var klar meckade den tjusiga damen ihop alla ingredienserna.. Och  d e t  gjorde jag också..

Det blev gott.. Roligt att experimentet lyckades..

Lyckades gjorde emllertid inte plättar-på-snöre-experimentet.. Alltihop dog, och nu ligger det på komposten.. Tja, men kan inte ha tur jämt..

Jahapp.. S å  ska det se ut:

Varenda morron, efter medicinering och gymnastik, lägger jag dagens patienser på datorn.. Det är knappt jag vågar tillstå det, men det här pillandet bereder mej åtskillig glädje.. (Jag undrar om  d e t  är riktigt  n o r m a l t)..

Nåt annat som beredde mej fröjd var, när jag, för ungefär ett år sen, började leta upp  f u l a  vyer på listerlandet..

(Jag ville väl tända moteld mot alla undersköna bilder på röda solnedgångar, lummiga dungar och vilda vågor som trängdes på facebook.. Dag efter dag)..

Mottagandet blev väldigt blandat.. Många gillade påhittet, andra blev arga.. Riktigt arga.. Skrev och skällde..

Argast blev  f ö r s v a r s m a k t e n,  som helt sonika tog bort ett foto på ett gammalt ruckel till förråd, pekade med hela handen och påstod, att bilden utgjorde en risk för rikets säkerhet..

Nån blev lessen, och då blev jag det också och slutade med experimentet.. Det hela var ju inte illa ment..

Summan av kardemumman var, att jag lärde mej att vara lite försiktigare.. Mänskor kan bli sårade, och  d e t  är det minsta jag önskar.. 

E n  bild, som jag inte direkt räknar bland dom fula, men väl bland dom  f y n d i g a, var den här:

Jag kallade den "Atos, Portos, Aramis och lilla Vicke Vire"..  

Idag får vi solsken.. Heja, heja..

Har man en hyfsat bra kamera.. Vilket jag nog har.. (Troligen är den betydligt bättre än jag begriper).. Jo, har man en bra kamera och inte har för bråttom, kan man upptäcka förunderliga saker i naturen.. Små ting, som man vanligtvis skulle ha skenat i väg utan att lägga märke till.. 

Vanlig stenlav, men hur vackert är inte mönstret den bildar..

Annandag jul och det börjar så smått ljusna.. Tittar jag ut genom fönstret, ser jag min hopplöst risiga trädgård, så det är lika bra att jag  i n t e  tittar ut.. Julstämningen liksom blåser bort när jag ser förfallet..

H a d e  jag anlag för grämelse, vilket jag inte har, skulle jag gräma mej nåt fruktansvärt.. Min trädgård som var så fin, tyckte iallafall  j a g, och så ser den ut som kom och hjälp mej efter bara en sommars brist på skötsel..

Min stolthet, solrosen, som jag gladde mej så åt.. Nu ser den ut så här, och inte kan jag få bort den heller.. Dom tjock-tjocka stjälkarna sitter som berget..Det är det  h ä r  jag ser när jag står vid fönstret i köket och jobbar.. Suck.. Sic transit..

Nåja, glädjeämnen saknas dock inte.. Det har  v ä n t,  och dagen har börjat bli aningen längre.. Halleluja..

God fortsättnning på julen..

Juldagsmorgon.. Tja, inte  g l i m m a r  den precis.. Lika grå och mörk som alla andra vinterdagar är den..

Kom att tänka på en sång med Johnny Cash  "Sunday Morning", där han beskriver en tröstlös vandrares tröstlösa vandring genom en idyllisk småstad nånstans i Amerika..

Egentligen är nog vandraren en slags luffare, skitig och törstig.. Traskandet genom stan med dess idylliska söndagsscener får honom att må väldigt dåligt i själen.. Enda lindringen vore att bli "stoned" som han säjer.. Betyder väl ungefär dyngrak på ren svenska..

Tja, man har det  v ä l d i g t  bra egentligen.. 

Jag var med min grannfru Ch. i kyrkan på julbön i går, och när vi kom hem bjöd hon och hennes man på glögg och kakor.. Det kändes fint att inleda julen med kyrkobesök och en trivsam stund i grannarnas vackra hem..

Jo, på sternövandringen igår träffade vi som sagt många  h u n d a r.. Däribland en jättelik svartlurvig sak som sades vara en rysk terrier.. S å  stora terriers har jag aldrig sett.. Inte så svarta heller.. Nää, den väckte inte mitt habegär..

D e t  gjorde däremot en trevlig Hovawarttik.. Jag vill minnas, att lilla Hallon och jag träffade henne för flera år sen.. Vovvarna blev goda vänner..

Lilla romartoken, som alldeles tydligt hade en svaghet för  s t o r a  flickor, blev alldeles uppenbart förälskad i henne..

Med på julaftonvandringen var en av Agnetas lånehundar Joy.. Det var länge sen  v i  träffades, och det verkade som hon blev glad att se mej..

Den här bilden tog jag en gång för tre års sen.. Jag  k ä n n e r  ingen av hundarna.. Har bara bilden med för att visa hur en hovawart ser ut.. Det är den  s t o r a..  

Mänskan mår bra av att ha traditioner att hänga upp sin tillvaro på.. Så även tämligen traditionslösa jag..

Detta är tredje julafton Agneta och jag har julaftonsvandrat på Sternö, och  d e t  håller på att utbilda sej till en tradition..

Vandringen började och slutade vid Sternö Sandvik..  

Grillplatsen: Det är vackert här även i vinterns dagar:

Tittar man noga kan man skymta  H a n ö  vid horisonten..

Bokskog får mej alltid att känna det som om jag befinner mej i en kyrka.. Man kan skymta vattnet mellan träden..

Så här mycket trädlav visar att luften är fin på Sternö.. (Dom tre skorstenarna tillhör ett oljeeldat kraftverk, som  i n t e  är igång.. Har knappast varit det)..

Promenaden tog en och en halv timma med pauser för att vila (jag) och prata med hundar (både jag och Agneta)..

Det var mycket folk ute och motionerade, för att, som nån sa, lämna plats för julmaten lite senare..

Agneta hade värmt svartvinbärssaft och tagit med sej pepparkakor och ost, och det smakade bra efter promenaden..

Tja, alla i skogen önskade varandra god jul.. En förträfflig sed.. Jag önskar tillvarons alla levande varelser detsamma, oberoende av antal ben, religion, färg och sinnesbeskaffenhet..GOD JUL..