--Jag undrar, sa mattee för en stund sen, om et ska bli nåra demonstrationer och kravaller i kväll, den trettionde november..

--Varför skulle det bli nåt sånt just i kväll.. Hundarna är idel frågetecken..

--Jo, just den där kvällen för 296 år sen sköts en svensk kung ihjäl utanför Fredrikshald i Norge, och numera är det en del "storsvenskar" som hedrar hans minne med att demonstrera och rumstrera..

Så här var det (på ett ungefär)

--I början på 1700-talet hade svenskarna en ung och enväldig kung, som nog hade förläst sej på hjälteepos, och  h a n  ville för sin del inget hellre än att bli en stor härförare..

--Som Caesar, då, matte..

--Ja, som Caesar-- Precis så vovvarna..

--Således satte han igång att kriga.. Kors och tvärs genom Polen och Ryssland tågade hans trasarmé.. En del slag vann dom och andra förlorade dom.. Till slut fick dom storstryk, och hela armén gick under vid en stad i södra Ryssland, som hette Bender..

--Kungen själv sjappade, med svansen, vovvarna vet var, tillsammans med en lite skara krigare och flydde till Turkiet..

--Väl där lade han sej på en säng och steg inte upp på ett par år.. Han låg väl och  g r ä m d e  sej, kan tänka..

--Men, så en dag lyfte han sih konungsliga bakdel från sängen och smet i väg tillsammans med ett par andra blådårar.. Som galna red dom hela vägen hem.. Ett stort dammoln och ett antral ihjälridna hästar lämnade dom bakom sej..

--Väl hemma skrapade han ihop  y t t e r l i g a r e  en armé och begav sej till Norge.. Där var det nån som sköt honom.. Ingen vet vem.. Sant är emellertid, att svenskarna kände en stor lättnad när dom sluppit hjältekonungen..

--En fransman, Maigret, som var anställd i svenska armén, uttryckte saken såhär när dom hittat den skjutne kungen:

--Föreställningen är över.. Nu går vi och äter..

--Fast han sa det på franska förstås..

--Kan  d u  säja det på franska, matte..

--Nja, jag kan ju  f ö r s ö k a..

--Hur låter det då.. Snälla..

--Hrm.. "La piéce est finie, allons souper"..  Tror jag.. Iallafall..

--Ä r  det äntligen advent, nu matte.. Hundarna har noterat att alla grannarna har fått upp ljusdekorationer i sina trädgårdar.. I dom flesta fönster lyser dessutom stjärnor och hjärtan och annat fint..

--Inte  r i k t i g t  än.. I morron blir det på riktigt, och då ska vi tända våra stearinljus.. Det har inte blivit av att köpa en stjärna på fot.. Pengarna fick jag ta till lilla Hallons behandling häromdan.. Men tusen gånger hellre ett par friska vovvar än hur många stjärnor som helst..

Det låter väldigt betryggande att matte sätter hundarnas välbefinnande och hälsa före ljusdekorationer..

Just nu är jag lite i onåd..

Det är så här:

För nåra år sen köpte matte ett par inneskor av fårskinn.. Med pälsen  i n å t.. Dom har hon traskat omkring med i snart tre vintrar nu.. Och större och större har dom blivit..

Så fort matte sätter sej ner för att pyssla med  s i t t  är jag framme och nyper lite skinn från nån av tofflorna.. Och så  m o r r a r  jag så där  m y s i g t  som jag alltid gör när jag leker..

--Inte konstigt, att inneskorna blir större och större, säjer matte argt.. Som  d u  din olycka håller på och plockar päls av dom..

Det är fortfarande mörkt hela dagarna, men vi har sluppit  f r o s t.. På grannarnas verandatak hänger fortfarande vackra blomsteramplar.. D e t  är nog rekord.. Blommande amplar i slutet av november..

Vi for till Stiby, hundarna, Agneta och matte.. Damerna hade bestämt, att dom skulle äta lunch tillsammans.. Agneta hade fläsk med sej..

--Har ni verkligen så dålig matfantasi, att ni inte kan åstadkomma nåt annat än stekt fläsk.. Hundarna börjar tycka att menyn känns påver..

I själva verket är det så, att både matte och Agneta tycker  o m  stekt fläsk.. Bättre än om nåt annat. Verkar det som..

--Och det är  j a g  som brukar stå vid spisen, säjer matte stolt..

A l l d e l e s  ensam står hon där inte.. Både lilla mor (särskilt  h o n)  och jag brukar hålla henne sällskap..

Det är därför matte tar såna höga kliv när hon lagar mat.. Det ser väldigt besynnerligt ut med så hög benföring..

Nåväl.. Till Stiby kom vi.. Damerna hittade två stolta fjällskivlingar och en champinjon.. Alltihop skars ner i såsen tillsammans med hackad lök och grädde..

V i  fick inte smaka såsen.. Matte låter oss aldrig äta nåt med svamp i.. Däremot fick vi mattes fläsksvålar.. Agneta äter upp sina själv, vilket vi små hundar innerligt missunnar henne..

Himlen såg egendomlig ut igår.. Stora, trattformade, mörka moln fick matte att tänka på både tornados och atombomber..

I dag är det mer jämnmulet.. Och så blåser det..

Hundarna lyckades beveka matte att ta upp de elektriska adventsstakarna från källaren.. Nu står dom och lyser precis lika inbjudande som grannarnas.. Ordning och reda..

I går fick jag åka till veterinären..

Jo, jag sa, att jag fick åka till veterinären.. I går..

Det var så här:

Vi kom hem efter en trevlig promenad på invalidrundan vid Nytorpet.. Matte började dona med lunchen: uppvärmd kalops och stekt potatis.. Lilla mor satt som hon brukar när det lagas mat, intresserad vid mattes fötter, medan  j a g  satte igång ett alldelse sagolikt vrålande och lekande med min ring..

När matte, mätt och belåten, satte sej med mej i stolen för att titta på nån TV-repris, märkte hon att jag slickade och bet mej på ena bakfoten.. Rent hysteriskt slickade och bet jag..

Matte förfärades och ringde veterinären.. Vi fick komma med det samma..

Veterinär Lena klämde och bände, men inget var skadat.. Däremot märkte hon att mina  k l o r  var ovanligt långa..

Klorna klipptes och sen var jag bra igen..

Matte, som befarat att nåt varit väldigt fel med min tass, drog en stor suck av lättnad..

Allt var frid och fröjd i denna den bästa av världar..

Om det inte regnar idag kommer vi till skogen.. Det  v e t  jag med bestämdhet.. Matte har nämligen gjort upp med Agneta om att leta svamp på Stiby..

I nästan alla hus på vår gata lyser det stjärnor och ljus i fönstren..

--Ska inte  v i  också ta fram ljusstakarna.. Hundarna vill att vi ska vara som alla andra..

--Jodå, men inte förrän på söndag, säjer matte.. Inte förrän adventet börjar..

--Suck.. 

Igår gjorde vi nåt, som vi inte gjort på  l ä n g e.. Vi vandrade hela Boket runt.. Kopplade, men med full frihet att stanna och nosa.. Eller kissa.. Eller bajsa.. Solen sken och alla tre mådde förträffligt..

--Den här rundan brukade jag gå med Joker på kvällarna, sa matte..

--Ja, men matte, på kvällarna är det ju  m ö r k t..

--Just det, vovvarna.. Det var alldeles mörkt på vinterkvällarna.. Och  h u n d e n  var alldeles mörk han med..

--M-men hur kunde ni  s e  hur ni gick i mörkret.. Vi fattar  i n g e n t i n g..

--Nja,  a l l d e l e s  säckmörkt var det förstås inte.. Det är det aldrig.. Vi såg stigen alldeles utmärkt..

--Vid ett par tillfällen gick vi förstås vilse.. Men inte  a l l d e l e s  vilse.. Vi kom rätt till slut.. Varje gång..

Nåväl, lilla mor och matte var nog rätt trötta när vi kom hem.. Vi var dock ute nästan två timmar.. J a g  var inte det minsta trött utan satte igång med ett riktigt våldsamt lekande med min ring..

--Tja, sa matte, medan hon krängde av sej kängorna. Det  m ä r k s  att jag inte är trettio längre..

--Inte   s e x t i o  heller, la hon till.. Lite eftertänksamt, sådär..

På det hela taget klarade vi långpromenaden riktigt bra.. Hoppas vi får en ny idag.. Helst i skogen förstås..

Det stod i tidningen att det fortfarande finns gott om trattkantareller.. Vi ska tala om det för matte.. Så tar hon oss kanske med ut i skogen..

I går ösregnade det hela förmiddagen.. Belåtet konstaterade matte att stupröret (det som är hopsatt med silvertejp) släppte ut en fors med vatten..

Men så.. plötsligt.. upptäckte hon att allt vattnet forsade  t i l l b a k a  in mot husgrunden och la sej som en lerig sörja i rabatten.. 

Med ögonen runda av fasa stod hon och såg hur det blev mer och mer vatten i rabatten..

Vad göra.. Ja, inte hjälpte det att stå och vrida händerna.. Nu gällde det i stället att tänka  k o n s t r u k t i v t..

Och det  g j o r d e  hon.. Ut i garaget och hämtade stora  s p a d e n,  den som hon knappt klarar av att lyfta i vanliga fall.. Men måste man kan man.. Och matte både  m å s t e  och   k u n d e..

Hon grävde en smal kanal i gräsmattan, djupare och djupare grävde hon den, och efter ett par meter delade hon den i   t v å..

Och vattnet störtade ut i kanalen och rann och rann.. Och rann.. Och försvann så småningom ut i gräset.. Matte pöste och tyckte hon varit duktig.. Dubbelt duktig.. Dels kom hon  p å  vad som skulle göras.. Och dels  g j o r d e  hon det.. Till full belåtenhet..

Denna morron regnar det inte alls.. Tvärtom: solen skiner, men det är dimmigt.. Matte påstår att trädgårn just nu liknar en målning av Turner.. Det är  m ö j l i g t,  men det intresserar inte oss små hundar..

Vad som  d ä r e m o t  intresserar oss är det köttstycke matte tagit fram och lagt på vasken.. Det ska tydligen bli nån sorts mat i sinom tid..

--Ska du laga pulled pork i dag igen, fnissar hundarna..

Och matte blänger..

--Hur blev det egentligen med the pulled pork, matte.. Blev det som du hade tänkt dej..

Hundarna har visserligen slickat tallrik, men, sanningen att säja har det inte varit direkt  m y c k e t  kött, som matte lämnat..

--Tja, mja.. Jag brynte fläskbiten och la den i lergrytan att steka vid sakta eld i fem timmar.. Sen var jag så hungrig att jag tog ut den.. Inte märkte  j a g  att den föll i flisor.. Däremot var den överkokt till max.. Men stekskyn var god.. Jag har fortfarande en måltid kvar av den, och den får jag maskera till nån slags gryta idag..

--Så det var ganska misslyckat då.. Med pulled pork, således..

--Misslyckat är nog ordet, vovvarna..

--Betyder  d e t  att du slutat experimentera i köket nu, matte..

--Ingalunda..

Matte har  a l l t i d  sysslat med experiment i köket.. Ända sen hon var liten..

Barndomsexperimenten fick alltid försiggå när hon var  e n s a m  hemma..

En gång lyckades hon koka ihop nån slags  c h o k l a d g r ö t.. Hon smällde ihop en  s t o r  sats..

Det bara det, att hon var tvungen att äta upp experimentet  i n n a n  föräldrarna kom hem.. För säkerhets  s k u l l  alltså.. Nån mera chokladgröt lagade hon aldrig..

En gång kunde det ha gått riktigt åt pipsvängen..

Matte hade börjat intressera sej för  s k ö n h e t s m e d e l, och bestämde sej för att koka  n a g e l l a c k  på vedspisen i köket..

Nån  g r y t a  vågade hon inte ta, men hittade en liten bleckask, som innehållit huvudvärkstabletter..

Den fylldes med lika delar fernissa och äggvita och placerades prompt på den heta spisen..

Båda äggvita och fernissa är ju ganska  g e n o m s k i n l i g a,  och skulle tillsammans ge ett förträffligt nagellack..

Mattes övertygelse om att hon kommit nåt  s t o r t  på spåret var enorm..

Lyckligtvis misslyckades experimentet eftersom äggvitan koagulerade nästan med det samma.. Slut på nagellackskoket.. Gud allena vet vad som hänt om  f e r n i s s a n  spillt över på spisen..

--Egentligen är det tur, att du  l e v e r , matte.. Hundarna tittar allvarsamt på sin mänska.. En  s t o r  tur..

Matte kan bara nicka.. Lika allvarsamt hon..

--Jag tror, sa matte nyss.. Jag tror att vår dator håller på att ta slut..

Hundarna tittar storögt på matte.. Nåt så hemskt  f å r  bara inte hända..

--V-vad ska vi  d å  skriva vår blogg på.. Hundarna har aldrig hört talas om postverket, telegrafdito, brevduvor, röksignaler eller kurirer, som faller döda ner när dom lämnat sitt besked..

--Tja, säjer matte eftersinnande.. Vi får antingen tömma spargrisen och köpa en ny.. E l l e r  klara oss utan dator ett tag..

--Men varför tror du att den håller på att ta slut.. Hundarna förstår inte hur matte kan tro sej veta nåt sånt..

--Jo, allt som oftast kommer det en tutsignal och så hoppar nätverket ur.. Så enkelt var det med den saken..

Jaha, säj det glädje som varar beständigt..

E n  glädje är emellertid, arr frosten har försvunnit.. Det var tio plusgrader för en stund sen och riktigt behagligt att ga ut och kissa..

Vi ska be matte ringa till Agneta och föreslå en skogspromenad.. Det kan både hon och vi behöva.. Datorn med förresten..

--Äsch..