Med rätta uttalar vi vår avsky för vad som händer i Ukraina.. M e n  vi får inte glömma att vi  s j ä l v a  en gång var lika rovgiriga som nånsin Putin.. Vi får hoppas att  h a n  får lika mycket på nöten som svenskarna, med sin bindgalne kung i spetsen, fick vid Poltava, som förvisso ligger i Ukraina..

Karl XII var det ja.. Hjältekonungen, som stack svansen mellan benen och lämnade hären i sticket när det började osa katt.. Och försvann till Turkiet.. 

Idag är den 304 år sen nån satte stopp för denne krigsgalne kung.. Då hade han han smitit i väg från Turkiet också och var i full färd med att bekriga Norge..

En krigstrött och cynisk fransman, Maigret,  (Ja. han hette faktiskt så) som hade nån befattning i svenska hären, sammanfattade dom arton krigs-och-nödåren, när han stod och såg på den stupade kungen, på följande vis: "La pièce est finie, allons souper"..  "Föreställningen är över, nu går vi och käkar"..

Och i dag är det 304 år sen det hände.. Och nu är det som sagt Putin som stövlar på med  s i n  krigsmaskin..

Jag undrar så om det vi hade för ett par veckor sen är allt vad vi får av vinter i år.. Hoppas det iallafall.. 

Det är flera plusgrader ute, men det  b l å s e r  väldigt snålt och det drar upp tunga moln i väster..

Vare med vinter hur som helst, mina vinterdäck kom på i förmiddags och bra var det.. Mindre bra var, att det upptäcktes att bromsarna bak är uppslitna.. 

--Vad kommer det att kosta, var min förståeliga fråga..  Svaret var inte  s å å  förfärande som jag inbillade mej, men 

Det kommer inte att handla om  h u n d r a l a p p a r.. Nåja, fungerande bromsar är ett måste.. Och, ja, du kan ingenting ta med dej...

Klockan är 14:54 och det mörknar redan.. Enda fröjden med det, är att det  snart vänder och blir  l i t e  ljusare för var dag..

Riktigt hemskt vore att bo på Svalbard.. Där är det natt i ungefär sex månader.. Men, å andra sidan, det är  d a g  lika länge..

Den börjar bli gammal nu, min Passat.. I elva år hade den troget tjänat mej.. Motor och andra vitala delar har jag skött rent pedantiskt.. Tvätt och dammsugning har det inte varit så noga med.. 

Egentligen är jag en optimistisk person, som gärna ser tillvaron i ljusa färger.. Det  b e h ö v s  en sån här mörk och fuktig novemberdag, som till all råga dessutom är  s ö n d a g..

Det verkar som om jag är den enda kvarvarande mänskan på hela planeten.. Inte en mänska har synts på hela dan.. Allt verkar vara ett enda stort  v a c u u m.. 

Tyst är det dessutom. Inte ett ljud hörs.. Inga bilar susar förbi på landsvägen en bit härifrån och inte ens nåra mopeder knattrar omkring här i byn..

Är jag lessen för dom här sakernas tillstånd.. Nä, men uttråkad.. Jag skulle önska att det vore sommar igen.. Då skulle jag gå ut i trädgårn och "lukta på blommorna"..

Såna här dagar kan man med fördel pigga upp med att gå ut och shoppa nåt onödigt.. Det har har gjort många gånger, men det är tyvärr omöjligt en söndag.. Dessutom är det oförnuftigt,, Rent av kriminellt, skulle nog en och annan sann lutheran tycka..

Katten verkar inte alltför pigg han heller.. "Vi katter", säjer han (Han säjer alltid vi katter och gör sej till talesman för hela kattsläktet) "Vi katter trivs inte heller i novemberdimman".. "Mår bäst i soffhörnan", säjer han halvsovande..

Som en tröstlöshetens väg från ingenstans till ingenstans.. S å upplever jag en söndag i november.. 

Attjo, host, snörvel, fräs.. Nu får det väl snart vara nog..

En hel vecka har jag dragits med en särdeles envis förkylning.. Dom första dagarna satt den i halsen och hindrade mej i stort sett får att  p r a t a.. Nåja, jag har inte så många att prata med, så det kvittade i stort sett.. 

Sen övergick krankheten till hemska nys- och hostanfall.. I går kväll trodde jag ett tag att jag fått kikhosta.. Nu återstår bara snytstadiet, sen kan jag börja hoppas på att bli frisk igen..

Jag har faktiskt inte varit förkyld sen jag slutade jobba.. Då var det så här att varje gång ett nytt förkylningsvirus dök upp på skolan så var jag en av dom som for riktigt illa.. Jag är kanske förkyningsallergisk..

Mera höstigt än det är nu kan det knappat bli.. Det gäller att pigga upp sej så man inte deppar ihop i mörkret.. 

Igår piggade jag upp mej med att köpa ett läppstift, som jag egentligen inte behöver.. Jag har redan ett par tre stycken, men som uppiggningsmedel fungerade det perfekt..

Inte minst  g u l d h y l s a n  fick mej att känna mej lyxig och slösaktig.. Tjolahopp..

Så var då ordningen återställd.. Utsikten från mitt fönster är som den  s k a   vara en förmiddag i november:

Det mördas i gamla Sverige.. Det känns nästan som om man mejar ner mänskor på löpande band.. Det mördas, stjäls och svindlas.. Rofferi och egennytta vet inga gränser.. Begreppet "respekt" har kommit att betyda rädsla.. Inte som född beundran.. 

Inte var det väl detta svärmeandarna kunde föreställa sej på det gamla radikala sextio-och sjuttiotalet, när man propagerade för att lägga ner både polis och rättsväsende.. För att inte tala om skolan.. 

Försvann bara dessa förhatliga institutioner skulle vi bli ett lyckligt och blomstrande samhälle.. Ingen skulle tillåtas bli utanför, och alla, precis alla, skulle ha samma kunskapsnivå, samma inkomstnivå och alla skulle dra åt samma håll för en ljusare och mer jämlik och blomstrande framtid.. Och alla skulle vara lojala och unna varandra allt gott, som denna värld kunde tänkas mjölkas ut på..

Tja..  Så gick det som det gick..

Snön från igår hller på att slaska bort, och glad är jag.. Det är flera plusgrader ute och trots att det är mörkt och ruggigt tycker jag mej ändå skönja ljuset i tunneln..

Jag har en bild från nåra höstar tillbaka, som jag tycker illustrerar begreppet "ljuset i tunneln" ganska bra..

När jag först publicerade den i bloggen kallade jag den förstås "2:a Mosebok 3:2"..

Idag har jag inte varit utanför dörrarna.. Jag har dragit på mej en kanonförkylning, som främst satt sej i halsen.. Min vanligtvis tämligen sopranlika stämma har sjunkit minst två oktaver till den djupaste, djupa bas.. Rätt kul egentligen..

Mors gamla huskur, varmt honungsvatten, fungerar fortfarande som leningsmedel..

Man ska som bekant inte ropa hej.. Det var tyvärr  d e t  jag gjorde.. Glad och tillfreds konstaterade jag att det inte fallit en enda snöflinga här i Norje.. Men se, för en stund sen såg det ut så här genom mitt fönster:

Man kan ju tro att man hamnat på Nordpolen.. Usch ja..

Men halleluja  n u  har det slutat igen.. Ingen kan vara gladare än jag.. 

Jag har beställt däcksbyte.. Vareviga höst bestämmer jag mej för att strunta i den operationen, och ändå brukar jag få krypa till korset.. 

En tröst i bedrövelsen är, att mina vinterdäck inte är slitna.. Dom håller gott en säsong till.. Halleluja för det också..

Det är allt en bra knasig katt jag har.. Just nu har han fått för sej att det inte går att  ä t a  om inte jag står bredvid.. Och helst håller honom i svansen.. 

Som synes har han sin matplats på köksvasken.. Till höger i bild ser man min hand som håller om kissens svans..

Hur han bär sej åt för att förmedla sina preferenser vete endast vår Herre.. Missen har blivit en mästare på kommunikation.. 

Nåja.. Han får finna sej i att äta som vanliga husdjur igen.. Att stå och hålla i svansen på en ätande katt är bara så löjlilgt.. 

Det är söndag.. Nåja, söndagen håller på att gå över i kväll, men så länge den varar är den solig och vacker.. Min systerdotter, som bor i östra Småland berättade att där ligger snön djup.. Jag är ytterst tacksam för att det inte har snöat här.. Hoppas, hoppas att det aldrig börjar.. 

Så här i vintertider brukar jag önska mej en ordentlig hop med pengar.. Finge jag  d e t  skulle jag ta herr Rönnerdahl med mej och flytta till södra Italien, och där skulle jag bo mellan november och april.. Mellan maj och oktober skulle jag bo i mitt hus här i Norje..