Tänk, igår blev jag ett helt  å r  äldre på en enda dag.. 

Tänk, det var många, ingen nämnd och ungen glömd, som hörde av sej, vilket jag tacksamt noterar.. Det hade jag inte väntat eftersom jag i ett par år sagt, att jag inte firar födelsedagar.. Tja, det känns som om jag skulle vilja  b ö r j a  fira igen..

Jag kanske ska börja fira jul och påsk och hela katalogen helgdager också..

En "helg" jag har svårt för är halloween.. Vad vi ska med  d e n  begriper jag inte.. Nånstns har jag läst, att helgen, en katolsk religiös sådan, firades till en början på Irland.. 

När irländarna kom till Amerikat hade dom med sej seden med  "all hallows´evening" (stavningen svarar jag inte för) i bagaget..

Så småningom tog affärsidkarna upp idén (buissness as usual), och för ett antal år sen hakade svenska affärsmän på..

Barn gillar som bekant att klä ut sej och gå omkring och tigga godis och pengar.. (Tänk på majsjungandet här i söder och det roliga med att klä ut sej till kärringar på påsken)..

Vad jag framför allt ogillar med halloweenhäxorna är att det finns ett  h o t  med i bilden.. "Ger du mej inte godis ska jag ställa till det för dej".. Trick or treat som sagt..

Nu tror jag inte att barnen  e g e n t l i g e n  uppfattar hotet, men  j a g  gör det och mår dåligt..

Nästa helg gäller det.. Jag får bunkra upp med godis så jag slipper bus och ord om mej att vara snål och ogin.. 

Nåra  l ö v  hänger fortfarande kvar på träden.. Igår tänkte jag klippa sönder nedfallet på min gräsmatta till glädje för maskarna.. Jag kom inte många meter förrän löven effektivt stoppade klippmaskinen.. Jag får leja bort jobbet.. 

Det är tur att jag bor väldigt billigt.. Jag  k a n  faktiskt bo kvar även om jag lyxar med en del jobb både inne och ute..

För nåra år sen bestämde jag mej för att sluta med  a l l t  födelsdagsfirande.. Både eget och andras.. Alltså har jag konsekvent hoppat över allt grattande på facebook.. Både eget (vem grattar egentligen sej själv) och andras.. 

Idag fyller jag år, väldigt många år, och finner gratulationer på min tidslinje.. Jag känner mej hedrad och liksom lite rörd.. Väldigt rörd, faktiskt, och tacksam.. Nu ska jag börja skriva gratulationer igen och göra det med glädje.. 

Precis nu kom herr Rönnerdahl upp på skrivbordet, vände baken mot mej och skakade ena baktassen grundligt så sand och fukt sköljde över både mej och datorn.. Han har tydligen gjort en av sina många förmiddagsrundor i trädgårn.. 

Ja, ja, sen missen kom till huset har ingenting varit sej likt.. Först var han skygg och for omkring alldeles ryskt, rev och rafsade.. Jag bestämde då, att mitt viktigaste jobb var att få honom trygg och, förhoppningsvis, tillitsfull.. Så jag lät honom gå lös på tapeter och möblemang..

Nu har han bott här i snart ett år, och det mesta av det jag hoppades och planerade håller på att infrias.. Han är en riktigt fin misse numera.. Att han fick en egen ingång var väldigt bra.. Då känner han både frihet och tillhörighet..

Nu river han bara på möblerna när han vill påkalla min uppmärksamhet.. Och jag, jag lyder..

För två år sen fick jag dom här vackra blommorna.. Dom står fortfarande i datorn och är lika vackra som när det begav sej:

Katter är besynnerliga djur.. Lite  a v u n d s v ä r d a  dessutom.. Jag tänker på herr Rönnerdahl.. Nu, som nästan fullvuxen katt, (det är bara muntaschen som ska bli lite längre och yvigare) är han antingen 100-procentigt alert eller intill medvetslöshetens gräns sovande..

M e n  han kan vakna upp blixtsnabbt om han hör nåt oroande eller spännande..

Det är nog bara när han vräker sej i min säng som han sover som död.. Då är han dessutom  t r e  gånger så lång och tung som vanligt..

Nyss parkerade han sej på köksbordet med full utsikt över grannens tomt..

Ibland får jag frågan "hund eller katt", och jag finner den omöjlig att besvara eftersom dom är så helt olika djur..

Jag har älskat både mina hundar och katter.. Och fått tillgivenhet och tillit tillbaka..

Herr Rönnerdahl är inte hundra tam, eftersom han inte blev präglad på mej från början, men han litar på mej och har tillåmed börjat  l y d a  så smått.. Den övriga världen betraktar han fortfarande med stor misstänksamhet..

Jag är glad att jag har honom, men jag är gammal och bekymrar mej för hur det ska gå om jag blir sjuk.. Eller värre..

När jag var barn bakade mor allt bröd som hushållet behövde.. Utom det grova.. Det köpte vi hos handlare Bengtssson..

Det var väldigt gott mors bröd.. Särskilt som överskorpan var knaprig och brungräddad.. (Jag fick hennes recept och har en och annan gång bakat hennes bröd.. Inte riktigt lika gott blev det, men bra nära).. 

Recept och recept förresten.. Det var snarast en näve hit och en annan dit.. Hon hade kunskapen i händerna.. 

En och annan gång fick vi faktiskt köpebröd, söt och blank sirapslimpa.. D e t  var nästan  ä n n u  godare, sött och segt som det var.. Mors bröd innehöll inget socker alls..

Häromdan fick jag en väldig längtan efter sirapslimpa och åkte och köpte en.. 

Den är alldeles för söt för min nuvarande smak, men med tjocka skivor Marieholms lökkorv som pålägg blir det riktigt gott.. Inte så gott som jag minns det dock..

Det är väl så, att ingenting är varken lika gott eller lika illasmakande som det var när man var barn och smaklökarna fortfarande var ofördärvade.. Dom också..

Jag sitter framför fönstret och skriver detta.. Samtidigt har jag aningens koll på herr Rönnerdahl, som smyger omkring ute i trädgårn.. Han spanar väl efter rov, den lille dråparen..

Nu sjunger vi sirapslimpans lov tvåstämmigt och med full nos.. Du store vad jag saknar dom:

"Mycket läsa gör dig klok.. Därför läs varenda bok".. Skaldade Falstaff Fakir när det begav sej..

Tja, skulle man följa  h a n s  råd bleve man kanske alldeles  t v ä r t o m:  tokig i huvet..

Med stor behållning läser jag Historien om Europa av norrmannen Karsten Alnaes.. Mycket annat försummar jag tack vare det här  verket: 

Omslagsbilden föreställer den gråtande Maria Magdalena och hon målades av el Greco nån gång på medeltiden.. 

Andra delen av verket handlar  i n t e  om medeltiden.. Det var första delens uppdrag..

Jag har nu hunnit till tiden mellan 1600 och 1800  ungefär, och börjar känna igen väldigt mycket.. Kanske framför allt tack vare god undervisning i den gamla pluggskolan.. (Synd att jag inte uppskattade den efter förtjänst när det begav sej)..

Ett ganska omfångsrikt kapitel ägnas åt konst och litteratur under den här epoken.. Jag har alltid (nåja sen jag blev vuxen) varit fascinerad av Goya. och Alnaes ägnar honom stort utrymme..

En av dom ruskigaste bilder jag vet, är den, som skildrar en arkebusering under napoleonkriget.. 

På äldre dar ägnade han sej åt att avslöja mänskan i all hennes ondska och löjlighet.. Bilden på den fåfänga gamla kvinnan, som inte ser sej som hon  ä r  utan fortfarande ser en ung, vacker kvinna, när hon kråmar sej framför spegeln, är tragisk och komisk på samma gång.. Varken konstnären eller betraktaren hyser annat än förakt för henne..

Tanken infinner sej: Måtte jag inte bli sån.. Usch..

För säkert minst fem år sen fick jag en hel kasse med underbara garner i en kvalitet som inte görs längre..

Vad göra med den här skatten.. Inte nån  va n l i g  bonnatröja, så mycket var säkert..

Garnet fick ligga tlll sej ett par år och så bestämde jag mej.. Jag skulle göra nåt alldeles unikt.. Och så satte jag igång..

LIlla Hallon låg bredvid mej i loppissoffan och sov hela tiden medan jag stickade och stickade och stickade..

Det tog tid, men till slut var det klart.. Allt utom  ä r m a r n a.. E n  stickade jag och sydde i.. Den andra var vilande..

Ända till nu.. Äntligen är tröjan klar:

Den är fin och passar.. M e n  den är så ohyggligt varm med alla trådar och tampar på baksidan.. Det är som att ha ett helt  f å r  på axlarna.. (Tanken på den gode herden kommer för mej)..

Okej, det ska bli  e l b r i s t  i vinter.. Dessutom hade jag bara råd att byta  e n  fönsterrad, så  k a l l t  kommer det att bli.. Inomhus iallafall..

Tröjan kommer nog väl till pass när stormen tjuter och man sitter där med ett fladdrande stearinljus och huttrar..

Idag  s o v  vi till halv sju.. Då hade herr Rönnerdahl fått nog och gick ut.. Nu springer han som vanligt ut och in.. Hoppas bara han inte fångar nåt..

Lärda män och kvinnor påstår med bestämdhet, att om femtio år har Vesan sjunkit så mycket, att den är sjö igen..

Har månne sjunkandet redan börjat:

Bilden tog jag alldeles nyss den 24 oktober 2021..

Tja, operation "Rädda palettblad" misslyckades grundligt.. M e n,  jag  h o p p a s  att det fortfarande är liv i nåra toppar.. Dom har iallafall inte skrumpnat:

Gissa om jag kommer att sköta dom här pysslingarna exemplariskt.. Visst vore det roligt om nån av dom satte rötter..

Igår lagade jag kålpudding.. Som vanligt blev det en jätteportion, som jag inte rimligen kan äta upp dom närmaste dagarna.. Jag får dela upp innehållet och frysa ner i   l a g o m  portioner..

Här skulle jag ha lagt in ett foto av anrättningen, men eftersom jag  v e t,  att bilder av mat, som inte tagits av proffsfotografer, mest liknar sörja, låter jag bli.. (Jag kan tappa aptiten vid anblicken)..

Vore jag ung och begåvad (jag är varken eller) skulle jag satsa på att bli fotograf och tjäna massor med pengar på att fotografera mat för kokböcker och magasin..

Dessutom behövde jag aldrig laga mat själv för jag kunde med fördel äta upp motiven när jobbet var klart.. 

Det är lördag, solsken och underbara höstfärger..