Igår bet jag äntligen huvet av skam och klippte gräset.. Det var  t j o c k t  och  h ö g t  och  s e g t  och jag tyade bara den  s t o r a  mattan.. Den lilla framför huset får jag ta en annan dag, i eftermiddag exempelvis..

Nån  a t l e t  har jag aldrig varit, men att vara så utan flås som jag är idag är en ny erfarenhet för mej..

Eftersom jag inte har nåra större utgifter kostar jag på mej både städning inomhus en gång i månaden, och vår- och höst- ans av trädgården..

Det märkliga är, att jag känner  s a m v e t s k v a l  för denna lyx,  t r o t s  att jag inte har nån annan än mej själv att svara inför..

Det är väl gamle Luther, som sitter på min axel och viskar, att "du ska slita tills du stupar, annars  hamnar du i helvetet"..

Jag försöker intala mej själv, att det inte är skambelagt att hyra ut vissa sysslor.. Jag betalar ju ordentligt så det är inte att  u t n y t t j a..

Jag vet ju inte hur lång tid jag har kvar, och  att ägna den tiden åt  sånt, som gläder mej och får mej att i viss mån utvecklas, är väl knappast att förslösa den.. Jag ligger ju inte på soffan och äter praliner dagen lång..

Musicerandet går förresten framåt om än med  s m å  steg.. 

Dagarna blir kortare och tiden håller kanske, eller kanske inte, på att rinna ut för mej..

Satt och bläddrade bland mina bilder och hittade den här:

Och så kom jag att tänka på en bok, som det skrevs mycket om för nåra år sen: "Femtio nyanser av grått"..

Jag läste aldrig boken.. Kom mej inte för.. LIksom.. Men jag undrar om den inte kunde falla under rubriken "tantsnusk"..

Inte för att jag direkt tycker illa om snusk, tant eller inte, men det är ingenting jag väljer i första hand..

En roman, av en helt annan dignitet, som sitter och skaver i mitt sinne, och som jag bara  m å s t e  läsa om, och det snart, är Anna Karenina..

Jag undrar om nånsin en kärleksaffär skildrats mera skarpsynt.. Från den första förälskelsen till sönderfallet..

För att återgå till fotot;  Det är faktiskt en  b r a  bild, en sån jag känner mej smått stolt över.. Nä,  d e t  var fel.. Jag känner mej  o m å t t l i g t  mallig över den.. Den är så  genomneutral så vem som helst kan läsa in precis vad som helst i den..

J a g  för min del läste just in en uppmaning att gå och bädda min säng, laga kaffe (Mörrum River Coffee) rosta en brödskiva, koka ett ägg och börja dagen..

Halleluja och klackarna i taket.. Idag löste jag datorpatiensen.. "Svisch", sa det bara och så var det klart.. Utan omtagningar, svish bara..

Nu var det förstås en  l ä t t  omgång, men  ändå: "svisch"..

Det är måndag, veckans bästa dag, och jag ska lämna bilen på service.. D e t  har den upplyst om en hel vecka nu..

"Service now" har det stått på en display på instrumentbrädan.. "Service now" som sagt.. Inom parentes sagt hade det inte varit så dumt att ha en sån display själv.. Fast på svenska.. Jag undrar hur "service" skulle översättas.. "Rundsmörjning" kanske, för så hette det väl för längesen..

Om det  i n t e  regnar idag  m å s t e  jag klippa gräset.. Hoppas det regnar.. 

Det där sista var inte trevligt sagt, men  ä r l i g t.. Hoppas det ger mej nån poäng "där oppe", men så blir nog inte fallet eftersom syftet är att dödssynda= lata mej..  Fast inte lata ändå  ö v a,  och  d e t  fordrar flit minsann..

Idag har jag varit i kyrkan för första gången sen coronapandemin började.. Jag hade säkert kunnat gå tidigare för  s å

fullsatt brukar det inte vara i krýrkan, men ständigt har det kommit nåt annat i vägen..

Det kändes  b r a  att vara i kyrkan och gott om plats var det också för att citera ringare Alfredsson..

Sommaren hänger kvar och tacksam för det är jag.. Då blir inte hösten så lång.. Och förhoppningsvis vintern ännu kortare..

Jag vet ju inte var dom som läser min blogg kommer ifrån, men är dom från norra delen av vårt land kanske dom har svårt att förstå varför jag gnäller på vintern..

Vintern här i södern består för det mesta av blåst och regn.. Nån gång blir det lite  s n ö  i regnet, men  d e n  ligger sällan kvar.. Och gör den det är det iform av skitiga strängar längs åkrarna..

Och ibland blir det frost och då fryser sörjan på gatorna så att dom blir näst intill oframkomliga för fotgängare..

För ungefär tio år sen kom det ett fruktansvärt snöfall.. Gatorna var näst intill igenkorkade av blötsnö.. Jag lyckades skotta rent på en av mina uppfarter, och precis när jag var klar, kom plogbilen och vräkte in  stora hemska sjok igen..

Jag blev så fruktansvärt arg så jag vräkte tillbaka alltihop ut i gatan.. Att jag inte fick både hjärnblödning och hjärtinfarkt den gången är obegripligt..

En enda gång i mitt liv har jag vandrat på  s k a r e  och  d e t var en underbar upplevelse.. Jag och Agneta och vovvarna gick på is och skare ut till en liten ö en bit ut i havet.. Solen sken och den dagen glömmer jag aldrig..

Jaha, ovanstående var en liten förklaring till mitt gnällande över vintern.. Hoppas vi slipper vinter i år också.. Ingen blir gladare än jag..

Typisk vinterbild från mina trakter.. Bilden togs utanför mitt hus en januaridag för tre år sen.. Usch..

Idag har jag inte gjort särskilt mycket.. Jo, följande:

Av misstag utlöste jag larmet i morse och nästan dog av chocken

Var bjuden på lunch hos Agneta.. Hon hade totat ihop en fransk löksoppa, som smakade alldeles förträffligt..

Skolade ut nåra små plantor, som förhoppningsvis kommer att bli blå riddarsporrar..

Och så har jag tränat teknikövnigar på pianot flera timmar.. Inte märkte jag nån förbättring efter allt mitt slit, men jag  v e t  att det ger resultat i längden..

En deckare håller jag också på med och en stickning.. Tja, tja och åter tja..

Det här dagsprogrammet lär väl inte intressera nån, knappast mej själv..

Jaha, så börjar det här årets  å l d e r d o m.. Det har redan gått tre dygn på väg mot dess ättestupa.. En vacker dag blir det kanske precis  d e t  det blir, ättestupa.. Det gamla klotet förmår inte längre resa sej, så nertyngt som det är av mäskliga mastodontbyggen och raketramper, utan förtsätter att stupa fortare och fortare..

Den dagen är det ajöss med oss allihop, rik som fattig, god som ond, härskare som slav.. Ner i avgrunden bara med oss.

Idag ska det regna.. Över 30 millimeter ska det bli.. Om jag har räknat rätt betyder det tre centimeter och  d e t  är väl inte så förfärligt mycket.. Alltihop rinner förmodligen  u n d a n  lika fort som det kommer ner..

För nåra år sedan kom det åttio millimeter (det var då källaren svämmade över och jag förstörde ena foten.. Källaren

har jag låtit torrlägga, men foten är fortfarande skadad, så ibland linkar jag en smula).. 

Nåväl  d e n  gången räknade jag  f e l,  vilket är lätt gjort, och meddelade omvärlden, att det kommit 800 millimeter i Norje.. Ibörjan  s k ä m d e s  jag över felsägningen men nu tycker jag bara den är  k u l..

Ännu kuligare är, att det aldrig har kommit nåra 800 millimeter här.. Frågan är om inte hela byn flutit ner i havet i så fall..

Precis nu lyckades jag laga en kopp  g o t t  kaffe.. Fast jag hade förstås Mörrum River Coffee, socker och något grädde i koppen..

Grädden var en aning  t j o c k, och medan jag höll på och fiskade fram den ur burken, kom jag att tänka på en  ä c k l i s  jag hörde en gång i ungdomen.. Egentligen ska den säjas på  d a l m å l  med duktigt tjocka "L"..

Håll i hatten för här kommer den:

"Det är klumpar i mjölken", sa käringen, när hon drack ur spottkoppen..

Igår var jag hembjuden till B. på eftermiddagskaffe.. 

Lilla Skorpan blev  v i l d  av glädje.. Jag med..

För precis ett år sen tog jag den här bilden.. "Invalidrundan" vid Nytorpet..

För ganska många år sen anmälde jag mej till en kurs i  t e c k n i n g,  och kom med..

Jag var väl inte den mest vällyckade eleven på kursen, men inte alldeles värdelös heller.. 

Vid ett tillfälle skulle vi rita en elefant..Förmodligen efter förlaga..

Häromdan satt jag och bläddrade i gamla papper och hittade elefanten:

Inte så pjåkig, eller hur.. Riktigt elegabel, om jag får säja det själv..

Om det berodde på den här bilden eller nåt annat så drömde jag i går natt att en elefant  j a g a d e  mej..  Inte bara jagade.. Den stod och  l u r p a s s a d e  på mej runt alla knutar som fanns.. Stor och grå och  i l l a s i n n a d..

Skräck och fasa.. Ren ångest..

Det är inte ofta jag har drömt mardrömmar, men den  h ä r  var  fasan själv.. Usch..

Idag är det dimma, en dimma lika grå så drömelefanten.. Jag tror jag ska hålla mej inne hela dan.. Man vet inte vad som kan lura i dimman..

Usch, håller jag på att börja sätta ihop skräckberättelser på bloggen.. Tja, släpp förtöjningarna så vet man aldrig var man hamnar..