Det här var ingen trevlig syn precis:

Hade jag varit runt tio hade jag jublat och  r u s a t  ut i det vita.. Det gör jag  i n t e  i dag.. Jag tycker intensivt illa om snö.. Usch..

Herr Rönnerdahl ser fundersam ut när han sitter i fönstret och tittar på det vita.. Lilla missen har aldrig sett snö:

Idag för 323 år sen gick den svenska stormakten i putten, och väl var väl det.. Dom enda som tjänade på den affären var fältherrarna, som kom hem och byggde sej palats..

Knektarna fick väl nöja sej med en fylla och vad dom kunde plocka åt sej efter slagen.. Kom bara inte och tala om för mej, att dom inte plundrade där dom kom åt.. Det hade iallafall  j a g  gjort..

Så här med facit i hand tycker åtminstone  j a g  att stormaktseran var en tämligen usel affär.. 

När jag gick i folkskolan fick jag lära mej vilka  h j ä l t a r  kungarna var och vilka fantastiskt ädla soldater dom hade i sin tjänst..

Jo, pytt.. Gustav Adolf karaktäriserades av en engelsk historiker i modern tid som en charmerande psykopat, och Karl Xll får väl närmat betecknas som bindgalen..

Dessutom var dom inte alls  v å r a  kungar.. Vi tillhörde fienderna till en början, och mot slutet var vi ockuperat land..

Men om  d e t  sas inget alls.. 

Hade jag skrivit det här för ett par hundra år sen eller mer hade jag väl räknats som fosterförrädare och hängts.. 

Höstens första eftergift åt vintern är klar.. Jag har städat garaget så att bilen får plats.. Kört in den har jag också.. 

När jag tar ut den får jag inte glömma att kolla att det finns tillräckligt med glykol i systemet..

Igår tankade jag fullt.. T u s e n  kronor lite drygt.. I fortsättningen blir det inga nöjeskörningar om jag ska kunna äta.. 

Det har varit en solig och vacker dag, men kall.. Minst ett par tre grader skulle jag tro..

I går trillade lilla herr Rönnerdahl ner i källaren.. Ett fall på minst två meter.. Ångest.. Han klarade sej mellertid helskinnad.. Tack och lov.. Förmodligen hann han vrida sej rätt och hamnade på fötterna.. I dag har han varit ute en hel del.. Han har väl mått bra i solskenet kantänka..

I går kväll råkade jag knappa in en festlig sång på min platta.. Det var en man som sjöng om hur svårt det är att vara ödmjuk när man är  perfekt.. 

Det var ju kul, tyckte jag.. Men tidigt i morse, när jag låg och väntade på att det skulle bli tid att gå upp, började jag fundera på begreppet ödmjukhet.. Och jag fann, att jag egentligen inte riktigt förstod vad ödmjukhet  ä r..

Jag såg för min inre syn krökta ryggar och skrapande fötter.. "Inte ska väl jag... Jag som är så liten och ynklig".. Nånting inte olikt  f j ä s k.. Och egentligen falskhets lilla fula släkting.. Och kanske i förlängningen nån slags högmod.. Tänk, så duktig jag är, som är ödmjuk..

Det gick tämligen runt i huvet på mej.. F a n n s  verkligen äkta ödmjukhet.. 

När man inte vet ska man slå upp.. 

I datorn fanns mycket om ödmjukhet.. En trösterik sammanfattning hittade jag ganska snart och försökte fota den:

Detta är förstås en sammanfattning ur kristet perspektiv, men jag tycker allt att den kan gälla i alla religioner och filosofiska mönster..

Tja.. Herr Rönnerdahl kom precis in efter en liten tur utomhus.. H a n  besväras inte av nåra funderingar om vare sej ödmjukhet eller annat, som tynger mänskliga psyken.. Han är sej själv nog hela tiden.. Avundsvärda varelse.. Och älskansvärda..

Idag har jag gjort nåt bra.. Tralalaa..

Jag har lagat en jättegod lunch och bjudit  A. och B. dvs. Agneta och Britta.. Damerna åt med god aptit och tyckte maten var god.. Det tyckte jag också.. 

Mat är jag tydligen rätt så bra på..

Nåt jag  i n t e  är bra på är  b a k n i n g.. Kanske mest beroende på att jag tycker att bakning är en meningslös sysselsättning.. Proffsen bakar  m y c k e t  godare kakor än jag nånsin kan drömma om.. 

Egentligen är matlagning också tämligen meningslöst.. Man äter ju  u p p  resultatet av mödan ganska så omgåenden.. Om man inte gör som  j a g  oftast gör: Lagar till så stora satser att dom räcker flera dar.. Praktiskt men en aning fantasilöst..

Idag blev emellertid inget över, och det gör mej glad.. 

Det drar ihop sej till lördagkväll och som vanligt är det magert på TV.. Om man inte gillar repriser på gamla midsomermord förstås..

Jag tänker sätta mej med en deckare i bokform.. En av Michael Connellys Harry Bosch- historier.. 

Egentligen är jag rätt så  t r ö t t  på deckare, men kan gott stå ut med Hieronymus Bosch och hans äventyr.. 

Var det nån som reagerade inför namnet.. Det gjorde iallafall jag när jag träffade på det första gången.. 

Varför författaren döpt sin hjälte efter en av renässansens mest suveräna helvetesmålare begriper jag inte..

Han var bra på hemskheter den gamle Bosch.. (Strax till hger i bilden syns en liten vit tass.. Jag bara undrar vem den tillhör)..

När det började talas om datorer nån gång på åttitalet, tror jag det var, tänkte jag som så här: --Det här struntar jag i.. Jag har uppslagsböcker både hemma och på jobbet, så  j a g  behöver ingen dator.. 

Alltså brydde jag mej inte om att lära mej hantera det här mediet.. (Om jag inte vore så fin i kanten skulle jag säja att jag sket i det)..

Det var dumt gjort.. För nu sitter jag där med skägget i databrevlådan och känner mej dummare än jag nånsin gjort tidigare.. Dummare och utanför.. Och med skammens rodnad på mina kinder..

Jag fick en väldigt kvick kommentar från signaturen Göran idag och ville gärna svara på den.. H a n (Göran alltså) har tidigare beskrivit hur man gör när man besvarar kommentarer, men  d e t  hade jag glömt.. Jag lyckades till slut hitta instruktionerna, men vet inte om mitt svar kommit fram.. Tack iallafall, Göran.. 

Varför  k ö p t e  jag då till slut en dator.. Jo, svaret är, att jag tycker det är roligt att  s k r i v a.. Man kan säja att jag köpte datorn av hobbyskäl.. Inte kan jag hantera den till nyttoändamål, men jag har jäkligt roligt när jag fotar och skriver.. Dessutom gläder det mej, att en del gott folk är inne dagligen och stundligen och läser mina krior.. 

Och får jag sen kommentarer går flaggan i topp.. 

Igår såg jag nåt alldeles underbart vid en gammal stenmur här i byn.. Ett gäng  f i b b l o r  som inte gett upp sina fibbelliv för lite frost..

Katter är besynnerlliga djur.. Åtminstone är herr Rönnerdahl ytterst märklig.. 

Det märkliga är, att där  j a g  är  är han.. Jag undrar om det beror på att han känner trygghet i min närhet, eller det helt enkelt är så att han  t y c k e r  o m   mej.. Åtminstone gillar han att vara där jag är..

Egentligen  s t r u n t a r  han i  m e j.. Han håller intensivt på med  s i t t .. Men ändå alldeles i min närhet.. Utom när han skramlar ut antingen för att skrämma iväg nån fiende.. Eller för att dräpa nån stackars mus eller sparv..

Och jag då.. Jo, jag bryr mej fruktansvärt mycket om katteländet.. Jag betraktar honom som en nådegåva given på min ålders höst.. Jag hoppas bara att vår tid tillsammans blir någorlunda lång.. O c h  att någon tar hand om honom den dag jag inte längre kan..

Tja, jag försöker sluta bekymra mej.. "Var dag har nog av sin egen plåga"  som det står i BIbeln.. Fast det kanske är kattbekymren som är plågan..

Det är märkligt så mycket klokt och allmängiltigt man kan hitta i Bibeln.. Mycket man  absolut  i n t e  kan anamma också.. 

Jag är nog ganska bibelsprängd  u t a n  att vara vad man kallar religiös..

Visserligen ska ett svar vara antingen ja eller nej (d e t  står också där) men ibland duger faktiskt inte den enkla regeln.. Svaren kan vara hur många nyanser av grått som helst.. Och, som Fröding skrev: "Det som är sanning i Berlin och Jena är bara dåligt skämt i Heidelberg".. Tja.. Nog med funderingar..

Igår gjorde jag en  k o r t  promenad och fick ont i samvetet.. Just nu  m å s t e  jag traska iväg.. Annars är risken stor att det inte blir av.. Sådan är jag och tyvärr står jag för det..

Ibland träffar jag på gamla elever på stan.. Ja, det är väl i regel dom som träffar på mej.. Visserligen har jag blivit gammal, men steget utseendemässigt från  b a r n  till medelålder är större än det från medelålder till gammal.. Så för det mesta är det dom som känner igen mej..

Hur som helst så är det väldigt roligt att träffa gamla elever.. Tycker sen  d o m  också att det är roligt är det roliga fördubblat..

Att ha kontakt med gamla elever och även med deras föräldrar på facebook är nåt annat som gläder mej..

När jag träffat en gammal elev irl, (så heter det på datorspråk.. Det har jag lyckats lära mej) plockar jag fram min samling av skolkataloger från dazumal och letar upp den klass vi gick i då, eleven och jag..

Jag har givetvis många fler eftersom skoljobbet varade i ungefär 40 år..

Jag undrar så hur det har gått för alla dessa mänskor.. Givetvis hoppas jag att dom fått bra liv, men man kan inte komma ifrån, att det i varje årskurs finns en och annan, som det går snett för..

Inom parentes sagt tillhör jag dom, som det kunnat gå illa för.. Att det inte gjorde det får jag tillskriva en otrolig tur.. Eller, om man ska tala religiöst språk, vänliga skyddsänglar.. När jag blickar tillbaka kan jag se hur svindlande nära det har varit mer än en gång.. Jag är tacksam för att jag klarat mej.. Så här långt iallafall..

Det har slutat frysa på nätterna och det har dragit upp täta moln.. Herr Rönnerdahl sitter bredvid mej och spanar genom fönstret.. Han kanske får syn på en fiende, som han måste störta ut och jaga iväg..

Jag har precis varit ute och fotat sommarens absolut sista ros:

Nu tackar vi varandra, rosen och jag, för det här året och hoppas vi ses till våren.. Då ska den beskäras och sen får vi se hur fin den blir i sommar.. 

I lördags började jag bygga upp konditionen med att ta korta men intensiva promenader i grannskapet..

Idag har jag gått 25 minuter i rask takt.. Lite i taget ökar jag på.. Målet är att kunna gå en halvmil i terräng på julafton..

Jag skulle ha följt med Agneta och G.till Tingsryd idag, men kände att jag var för trött för att orka med.. Så visst, träning behövs..

Det har varit ett par köldgrader dom senaste nätterna.. Dagarna är soliga (tack för det) och krispiga..

Vi har det ganska gott lilla kissen och jag..

Vissa kvällar föredrar han att somna på soffan i arbetsrummet.. Varje morron hittar jag honom emellertid i min säng.. Gärna mitt i och på tvären.. 

Apropå bilden ovanför soffan: Det är givetvis  i n t e  Gaugin.. Det är jag som har målat  a v  Gaugin.. När min man och jag flyttade in i huset hade vi varken tavlor eller pengar att köpa nåra tavlor för, så vi satte igång och tillverkade våra prydnader själva..