Jaha, det var 2023 det.. Ett år som inte får särskilt gott betyg.. Krig, terrorbrott, gängvåld, mord, bränder, bedrägerier, skjutningar, sprängningar och våldtäkter.. Tja,  d e t  var ingen trevlig katalog precis, och längre kan den säkerligen göras..

För egen del kan jag inget annat än uttrycka den största tacksamhet.. Jag har haft  t v å  .. ja, jag vill kalla dom nådeår.. Och jag hoppas innerligt på lite fler..

För två år sen var jag utom all räddning, men en läkare,  (h o n o m  kommer jag att vara tacksammare än tacksam mot så länge jag lever), kom på en medicin, som skulle kunna ge mej, om inte räddning, så iallafall respit.. Och här är jag nu.. Inte friskförklarad, men så nära det går att bli det.. 

Jag försöker komma på sånt som hänt mej under 2023, och jag kommer inte på ett enda dugg som varit dåligt..

Allt har varit så långt från "annus horibilis" som lilla Bettan sa när Windsom Castle brann ner för nåra år sen, som tänkas kan.. 

Får jag så fortsätta att må bra kommer jag att möta även det nya året med tacksamhet..

Detta är min absoluta favoritbild.. Ett vackrare ogräs än denna vallmoplanta, som trotsar alla svårigheter och frodas i sterilast tänkbara miljö, finns inte i mitt medvetande.. Den visar på livets obändighet, tycker jag.. 

Titta på den på ett avstånd så förstår ni vad jag menar..

Därmed vill jag önska den lilla läsekrets jag har ett Gott Nytt År..

N å g r a  minuter har dagen iallafall ökat.. Inte för att det  m ä r k s..  Inte ännu.. Men det går åt rätt håll..

Närmsta grannhuset är till salu.. I det huset bodde en gång min syster och hennes familj.. Sedan dess har det bott tre andra familjer där.. Jag hoppas det blir sålt lite snabbt för det är inte roligt att bo granne med ett tomt hus.. Mycket kan hända i tomma hus under mörka nätter..

En enda fattig dag kvar av 2023.. Många klagar över 2023, och nog har det hänt åtskilliga ledsamheter med krig och terrordåd.. Är det sant, som det påstås, att Putin visar huggtänderna mot Skadinavien, finns det all anledning att känna sej rädd.. Jag  u n d r a r  vad han egentligen tror han kan vinna med sin skrämseltaktik.. Och  o m  det skulle ske, att ryssen tar oss, vad i Herrans namn ska han  m e d  oss till..

"Det är krig och politik som har fördärvat vår värld", sjöng Evert Taube på sin tid, och inte har det blivit fredligare sen hans dagar.. Suck..

E n  enda önskan, förutom att folk ska sluta mörda varandra och istället var och en odla  s i n  kål, har jag inför nyårsfirandet, och det är att det ska bli mindre med fyrverkerier i år.. Det finns många sätt att göra sej av med sina pengar på, och det mest idiotiska måste vara att bränna upp dom.. 

Klockan är 16:13 och det är nästan kolmörkt ute.. Måtte dagen sätta riktig fart och bli ljusare och ljusare.. D e t  är min tredje önskan inför 2024..

En sommarbild är inte fel:  

Det här är jag sommaren 18, den sommaren jag och Agneta tillbringade mesta tiden på skärgårdsbåtarna på.. Vi väntar på att båtturen på  Ronnebyån ska ge oss en fin upplevelse.. Och det  b l e v  det..

Vilken fantastiskt tänkvärd föreställning.. Jag tänker på Marika Karlssons show i går kväll på tvåan.. Så rolig och ändå så sorglig.. Precis som all äkta komik ska vara..

Hon berättade om sitt beroende av socker och andra kolhydrater, men främst socker, och vilken massa elände detta hade bragt henne..

Väldigt, väldigt bra och väldigt, väldigt tänkvärt..

Jag hade varken smör eller bröd eller äpplen hemma, så jag for ner till Extra i Mjällby så fort det blev någorlunda ljust..

På ett genomblött fält längs lörbyvägen rastade ett gäng svanar.. Dom hittade väl  m a t  i pölarna.. Och så fick dom rasta ett tag på sin väg längre söderut.. Såvitt det inte var så att  k o m m i t  söderifrån.. 

Skärpan är inte den bästa, mmen man kan se både svanar och gäss på bilden.. Om man  a n s t r ä n g e r  sej lite, förstås.. Bilden är  i n t e  tagen med svartvit "film", det  ä r  så här grått i verkligheten..

"Så mörk är natten i midvintertid".. Natten förresten..  D a g e n  är inte speciellt ljus den heller.. Därför vill jag pigga upp galaxen med en somrig bild, som bara skimrar av ljus.. (Varför den är så liten har jag aldrig kunnat begripa).. 

Jag tog den sommaren 18 på en tur med skärgårdstrafiken.. Eneskär utanför Karlshamn är det som syns..

Ännu har inte dagen ökat något, men snart nog ska det väl börja synas.. Iallafall i  a l m a n a c k a n.. 

Idag blev jag bjuden på varmrökt lax med goda röror hos Agneta.. Lax  ä r  faktiskt väldigt gott och det är lätt att äta lite för mycket.. Vilket jag gjorde idag..

I morron är det vardag igen.. D e t  tackar jag ödmjukast för..

Dom börjar bli ganska många nu: mina jular.. Egentligen minns jag dom inte som  e n s k i l d a  jular.. På nåt mystiskt sätt flyter dom ihop till att bli en enda  j ä t t e j u l.. 

Fragment minns jag förstås.. Som när jag hade kikhosta den julen jag precis fyllt tio.. Eller den julen jag just fyllt femton och var upp över öronen kär i min svensklärare.. Julen jag fyllt tjugo minns jag inte alls..

Min första jul som nybliven ung änka vill jag helst  g l ö m m a.. D e n  var sorglig och obegriplig..

Idag är det Juldagen, och den håller på att blåsa sej sönder och samman.. Jag sitter och hoppas, att grannens stora björkar inte ska blåsa omkull, och  o m  nån av dom gör det, hoppas jag att den inte hamnar på mitt hus.. Därmed sagt att det stormar ordentligt här vid Östersjöns Biscaya..

Första sommaren vi bodde här i huset min man och jag, kunde jag inte fatta, att det kunde blåsa så  v a r e n d a  dag..

Nåt annat vi inte kunde fatta var att vårt älskade hus knappast var annat än ett slarvbygge.. Jag vill inte kalla det fuskbygge, för jag tror att byggmästaren var hederlig.. Hederlig men tämligen okunnig.. Och min man och jag var minst lika okunniga vi, och märkte aldrig skavankerna..Eller rättare: VI begrep inte att det  v a r  skavanker.. Dom var det annat folk som påpekade för oss.. Framför allt för mej sedan jag blivit ensam.. Och nu sitter jag här och fryser.. Fryser som fan.. Tja, så kan det gå..

Jag och grannfrun Ch var i kyrkan på julbön i går.. Vi har en vacker liten medeltidskyrka här i församlingen, och den var prydd med hundratals riktiga ljus.. En flickkör sjöng väldigt fint och hela kyrkorummet var fullt med folk.. Man tog upp en kollekt till sjöräddningen här på Lister.. Jag hoppas det blev en rejäl slant.. Nåt bättre ändamål för en insamling kan jag knappast tänka mej..

Jag har inte varit utanför huset denna Juldag, och det har knappast herr Rönnerdahl heller.. Det är obegripligt hur mycket en katt kan sova.. Hundarna sov också mycket, men på deras sovande var det iallafall  n å n  hejd..

Och därmed vill jag säja "God fortsättning" till hela galaxen.. 

Jag gick till kassan med mina två ljus, och fick mitt livs  c h o c k ..

Först trodde jag att kassörskan tryckt  f e l  när hon slog in summan, e t t h u n d r a n i t t i  kronor..men nädå, det var hur rätt som helst.. 

Jag får skylla mej själv som inte kollade prislappen  i n n a n  jag gick till kassan, men  h u r  fräcka får handlarna vara.. 95 spänn för ett  l j u s.. För den summan kan man  n ä s t a n  äta en dagens på vilken lunchrestaurang som helst..

Jag  u n d r a r  vad det är för märkvärdigt med dom här ljusen.. Förmodligen är dom  h a n d g j o r d a   av nån hembygds- Åsa-Nisse, som totat ihop ett nobelprisvärt specialstearin, som brinner i tre veckor, och som inte går att släcka på den tiden.. Eller som kanske gnistrar som tomtebloss.. Eller som spelar Stilla Natt en gång i kvarten under dom tre veckorna.. Eller både ock.. Det ska bli spännande att se.. 

Det troliga är att handlaren sett sin chans att blåsa jäktade klappköpare och annat löst folk på en duktig summa..

Nåja, strunt samma, jag tänker inte gräma mej, men till  d e n  butiken går jag inte igen.. Iallafall inte utan att noga kolla prislapparna.. 

Det vrålblåser och störtregnar.. Typiskt julväder, skulle jag vilja påstå.. Det kommer mej osökt att tänka på Taubes sorgliga ballad om briggen Blue Bird av Hull, som förliste utanför Smögen själva julafton sjuttiotvå..

Har jag slagit mej på tummen, månne.. Nädå, jag har skaffat  n a g e l l a c k.. Att det var samma färg som blåmärken märkte jag inte förrän jag började måla..  Tja, man har inte roligare än man gör sej.. 

Apropå göra sej roligt: För ett år sen lite drygt köpte jag en ask cigaretter.. Tänkte väl försöka mej på en liten  r ö k..

Njaa.. Nåt  v i d a r e  smakade det inte, så giftpinnarna förpassades till kylskåpet.. Det kanske kunde komma nån som ville  h a.. 

Paketet ligger  f o r t f a r a n d e  i kylskåpet.. På  j u l a f t o n  ska jag smaka igen och sen blir det soporna..

Det blåsiga, fuktiga favoritvädret fortsätter i dag också.. Måtte det hålla i sej hela vintern.. 

Ja, jag  v e t  att  b a r n e n  vill ha snö och pulkaåkning.. Jag missunnar dom inte den fröjden, men  b a r n e n  behöver inte tänka på snöskottning, ryggont och bekymmer för värmen inomhus.. (Tids nog får dom tampas med dom bekymren)..

"Låtom oss fröjdas i ungdomens vår", sjöng vi, unga och rosenkindade, när det begav sej.. Om vi inte märkvärdigade oss med "Gaudeamus igitur".. Inte ägnade vi en endaste tanke åt snöskottning eller inomhusblåst.. Lika lite som dagens rosenkindade barn i pulkabackarna..

(Förresten "rosenkindade"  hette  r ö b r u s t a  på min barndoms vilda tungomål).. Jag vill minnas att det kändes bra  att vara röbrust.. Var man  d e t  hade man varit ute och haft roligt.. Och lekt i snön, om det fanns nån..

Annars var det inte mycket med mitt lekande.. Det började nog så bra, men rätt snart ramlade jag omkull, eller ner .. eller i  eller vad som helst.. men  r a m l a d e  gjorde jag.. Och  slog mej, eller stukade en fot eller två och fick linka hem och bli omplåstrad.. I bästa fall utan att vara genomvåt..

Fortfarande har jag lätt för att gå i backen och slå mej fördärvad.. D e n  färdigheten har suttit i sen barndomen..

Dom flesta jag känner blir generade när dom ska fotograferas.. Så inte kattskrället herr Rönnerdahl..  H a n  tillomed poserar och det med välbehag.. Och  j a g  knäpper, glad över att nåt i naturen ställer upp.. I går kväll satt han och tänkte djupa tankar på golvet:

"If you see a cat in deep medition, the reason, I tell you, is always the same: His mind is engaged i att rapt contemplation of the thought, of the thought of the thought of his name.. His eneffable, effable, effenineffable, deep and inscrutial singular  n a m e"..                                                 TS Eliot ur The naming of  cats..

(Hoppas jag stavade rätt)..

I  m o r r o n  är det äntligen här  v i n t e r s o l s t å n d e t..