I dag är det i allra högsta grad oktober.. Slutet på oktober dessutom.. Tillåmed  h u n d a r n a  märker höstigheten..

Inte för att det är  k a l l t..  Snarare  v a r m t..  Åtminstone för årstiden..

Nä, det är  l j u s e t  som är oktobrigt.. Matte säjer att ljuset är grått, och att det grå framhäver lövens färg..

Vi får tro henne.. Matte är mycket intresserad av färg nämligen.. V i  för vår del ser bara att himlen är jämnmulen..

Matte var precis ute och tog ett kort på summewind-rosorna, som har satt igång en andra blomning..

Matte var glad igår.. Hon fyllde år, som vi berättade i gårdagens blogg.. Och hon fick många hälsningar på facebook..

Nåt kalas hade vi inte.. Men vi hade många ljus tända. hela kvällen hade vi ljus tända.. Och det var fint..

Idag ska matte följa med E. till kyrkan.. Matte säjer, att hon tycker det känns tryggt att vara med E. i kyrkan.. Eftersom E. är gammal kyrkvärd vet hon precis hur man ska uppträda i kyrkan.. Hon vet precis när hon ska resa sej och när hon ska sitta.. När hon ska delta och när hon ska tiga..

Alla psalmer kan hon också och bra sjunger hon.. Och så är hon väldigt lugn och trygg.. Till skillnad mot matte, som hetsar upp sej och stirrar till det för sej..

Under många år gick inte matte i kyrkan alls.. Bara när det var begravning..

Eftersom hon aldrig  v a r i t  där, skämdes hon för att gå dit.. Även om hon ibland nog bra gärna velat..

Detta nämnde hon vid ett tillfälle för E.. som nåra månader senare ringde och erbjöd matte att guida i kyrkan..

Maken till hedersuppdrag har matte aldrig haft.. Nu har hon guidat tre somrar och trivs väldigt bra med det.. Påläst är hon också, så hon kan svara på eventuella frågor.. För det mesta.. Iallafall..

På så sätt kom matte att börja gå i kyrkan och tycka om att göra det..

V o v v a r n a,  däremot, är  i n t e  välkomna till kyrkan.. Ingen annanstans heller vad det beträffar.. Men sjunga en liten sång kan vi göra hemma.. D e t  behöver vi inte gå bort för att göra..

Idag för en oherrans massa år sen var matte alldeles ny.. Skrynklig och röd var hon förmodligen också..

Hennes lilla mor berättade ofta hur otroligt lycklig hon var över detta skrynkliga lilla knyte.. Förmodligen är det en känsla som alla små mödrar delar.. Matte  v e t  inte riktigt säkert, men hon  t r o r  det.. Hon har nämligen aldrig haft mänskliga barn, bara vovvar och kissar..

--Minns du hur det var att vara alldeles ny, matte.. Hundarna vet ju, att matte har gott kom-i-håg, och nu vill vi veta hur det kändes att vara  nyfödd.. V i  har ju också varit nyfödda en gång, men har inget minne av det..

Men, tyvärr, matte har heller inget minne av sin första dag på jorden..

--Det  h ä r  dagen på jorden kan vi väl göra minnesvärd, matte.. Vi kan väl gå ut i skogen på en  l å n g  promenad..

Matte svarar varken ja eller nej på vovvarnas begäran.. Vi har koppelrastats länge nog så visst vore det på sin plats med skogen..

Det finns fortfarande en hel del  l ö v  kvar på träden.. Men det finns också massor på marken, som är roliga att löpa runt i.. Både för hundarna och för matte..

Matte tog fram kameran om fotade dom sista löven på körsbärsträdet i morse:

--Ett riktigt snyggt foto om jag får säja det själv, sa matte belåtet.. Och hundarna kan bara instämma..

--Hur  s k a  du fira din födelsedag, matte.. Hundarna bespetsar sej på tårta..

--Jag ska tvätta  k ö k s g o l v e t.. Matte fnissar till..

Äsch..

--Hur går det med läsningen av dom där tjocka, svåra böckerna du nämnde förra veckan, matte.. Hundarna vill som vanligt veta vad som rör sej i mattes värld och, framför allt, i hennes huvud..

--Jo, tack, vovvarna.. Den  h ä r  tredje läsningen ger mej  b e t y d l i g t  mera än dom två tidigare.. Den ena för 50, den andra för 20 år sen.. Jag har kanske  m o g n a t  till slut.. Åtminstone lite grann.. Jag är inne på tredje volymen och jag uppskattar dom mer och mer..

--Har du börjat på  a n d r a  obegripliga böcker nån gång, matte.. Jane Austen och Thomas Mann tyckte du ju  o m  till slut, men vi menar böcker, som du  i n t e  har klarat av alls..

Matte ser ut att fundera..

--Jo då, "Liftarens guide till galaxen" klarade jag inte alls av.. Jag läste nog inte mer än tre sidor.. Sen tog det stopp..

--Ett citat la jag på minnet dock.. Sammanhanget, om det fanns nåt, har jag glömt.. Citatet löd "La Pinta, la Niña och la Piña Colada".. Dom två första var Columbus båtar och det tredje är en tämligen exotisk drink..

--En annan besynnerlig bok var "Mannen utan egenskaper", och den lade jag på hyllan efter ungefär lika många sidor som "Liftaren".. 

--Och så började jag med stor optimism att läsa Proust..Alla åtta banden lånade jag hem, men lämnade snart tillbaka dom..

--En annan för mej totalt obegriplig bok var "Mästaren och Margarita"..

--Kan man av detta dra slutsatsen, att du inte alls är begåvad, matte..

--Inte alls är väl för mycket sagt.. Inte  s ä r s k i l t  passar bättre..

I går hjälpte matte till på ett litet kaffekalas.. Hon serverade och diskade och var dessutom medbjuden vid bordet..

--S e r v e r a d e  du, matte.. Du  s p i l l d e  väl inte.. Hundarna ser förfärade ut.. Tänk om matte spillt på duken.. Eller ännu värre: på nån av gästerna..

--Nja.  l i t e  säjer hon och mörknar om kinderna.. L i t e,  men det var ingen som blev våt eller brände sej, eller blev förargad heller vad det beträffar..

--På det stora hela skötte jag mej riktigt bra, säjer hon och ser ut som om hon ville hissa svansen i topp.. Om hon hade  h a f t  nån.. Vill säja..

--Det var  d e n  sommaren det, sa matte när hon kom in efter att ha tagit upp knölar och rötter i går.. En del av blasten hackade hon sönder och grävde ner i rabatterna..

--Risajkling, sa hon belåtet..

Vovvarna tror att hon kände sej lite mallig för att hon kommit på det här med blastnedgrävning alldeles på egen hand..

Vädret är fortfarande strålande och matte ska strax gå ut och hänga tvätt..

Det mörknar tidigt på dagen.. Redan vid femtiden är det ganska mörkt.. Det fick vi bli varse i går.. Vi gick ut på vår vanliga runda här i byn.. Vi gick ut vid fyratiden och Innan vi kom hem var det nästan mörkt..

--Fortsättningsvis får vi promenera långrundan tidigare.. Eller så får jag ta på mej reflexvästen, säjer matte..

Nåra reflexvästar har inte hundarna, men våra koppel är reflkterande.. Åtminstona lilla mors..

Igår berättade vi om mattes lilla silverlänk.. Den, som hon var så glad över..

--Du  f o t o g r a f e r a d e  den ju.. Varför satte du inte in bilden på bloggen.. Hundarna begriper inte vitsen med att ta ett kort och sen inte sätta in det..

Matte ser generad ut..

--Mja, jag glömde sätta in bilden i datorns bildarkiv, och glömmer man det  kan  inga kort publiceras..

Tänk, vad det är mycket med det jordiska.. Varken hundarna eller matte är särskilt hemma på.. tja.. inte särskilt hemma på  n å n t i n g..

O s s  gör det inte så mycket.. Ingen förväntar sej att två små hundar ska vara särskilt hemma på nånting..

Det är värre för matte, som ofta får skämmas för att hon som sagt inte är särskilt hemma på nånting..

--Hade du råd med det  h ä r,  matte.. Hundarna tittar på mattes nyförvärv, en lten smal kedja av silver med lås i form av en kompassros på en liten kula.. Som hon bär på ena armen..Vi är rädda att matte har förköpt sej och att det kommer att resultera i att vi hamnar på fattighuset.. Eller iallafall i Lyxfällan..

Matte var med G. i en guldsmedsbutik i Kristianstad i går, och där förälskade hon sej i nämnda silverkedja.. (Den kan kompletteras med klotformade berlocker om man har lust)..

--Jag skulle  t r o  det, sa matte.. Men om vi får det knalt får vi dra in på annat.. H u n d m a t e n  exempelvis..

Vi vet mycket väl att matte skojar, men ändå känns det lite kusligt när hon pratar om att dra in på hundmaten..

I natt har det varit frost.. Dom flesta dahliorna har frusit, men dom rosa som matte fick av sin gamla klasskamrat K. för ett par år sen,  d o m  står fortfarande..

Matte tänker ge sej ut med spaden och gräva upp knölarna lite senare idag..

--När det har blivit lite varmare, säjer hon..

För ett halvår sen ungefär köpte matte en liten kamera.. Det är med den som med hennes telefon.. Hon kan fota på kameran och ringa på telefonen.. I själva verket kan man göra massor på båda apparaterna.. Telefonen struntar hon i.. Det räcker så bra med att ringa, säjer hon..

Nåt helt annat är det med kameran.. Matte tänker ta den med till affären, där hon köpte den, och be om lite undervisning endera dan.. Framför allt vill hon lära sej att  b e s k ä r a  och  d e l f ö r s t o r a  sina bilder.. Ungefär det hon gjorde förr med förstoringsapparat i en mörklagt rum..

--Vad ska  d e t  vara bra för, undrar hundarna.. Du tar ju bara såna besynnerliga och tråkiga bilder ändå.. D o m  är det väl ingen mening att beskära och delförstora..

Matte ser lite nedslagen ut.. H o n  tycker att hon har en hel del fina bilder.. Bland annat på hundarna.. En och annan naturbild har hon också lyckats med..

Matte  v i l l  nog ta bilder på djur i naturen, men hinner aldrig få upp kameran förrän djuret i fråga försvunnit..

I morse lyckades hon dock ta en bild på en kråka på kvist.. Egentligen var det  f l e r a  fåglar i trädet, men dom flög iväg allihop uton  e n..

--Är du säker på att det var en  f r i s k  kråka.. Hundarna sätter nosarna mor varandra och fnissar..

Matte är  s t o l t  över sin naturbild.. Hon tycker, att den illustrerar  h ö s t e n  med dess vemod väldigt bra..

Måndag.. Veckans bästa dag.. Enligt matte.. Det artar sej att bli en vacker måndag.. Solen skiner och det blåser inte..

Matte gick ut med kameran.. Hon tänkte sej väl att fota  h ö s t e n.. Inget  l i t e t  ämne, om vovvarna får säja sin mening..

Först fotade hon en klätterros, Paul´s Scarlett, som hon och hennes mänska planterade 1968.

--Sommarens sista ros, gnolade hon.. Vilket inte var sant.. Vi har många fler..

Sen tog hon ett kort på en tämligen ankommen rönnkvist..

--Varför fotar du en sån vissen kvist, matte.. Hundarna ställer sej ofta undrande till mattes fotograferande..

--Det kanske beror på att kvisten, liksom jag, är på aviga sidan blomstermånaden.. Matte suckar, men ser också tämligen full i sjutton ut..

Vovvarna vet inte vad vi ska tro.. Skojar matte, eller är hon allvarlig..

Det är inte mycket som händer oss, små hundar, nu om dagarna.. Vi är mest inne.. Oftast är vi dessutom hungriga..

Matte tycker vi är tjocka om våra magar, och  d e t  anses inte bra.. Varken för hundar eller mänskor..

V i,  för vår del,  tycker vi är bra som vi  ä r..

--Det är väl inget fel, att ha lite att ta på om det blir dåliga tider.. D e t  är vår absoluta uppfattning..

Varje morron när matte vaknar har hon  lilla Hallons nos inkörd i permanentlockarna.. Där ligger han och snusar som om just  d ä r  är den bästa platsen på jorden..

--Tänk, att du aldrig tänkt på att permanenta dej förr, säjer vovven och trycker in nosen så långt det går..

--Hm, tur att du inte är en  d r ä g l a n d e  hund, säjer matte och rättar till frisyren..

--Är det tidigt eller sent, matte.. Hundarna känner sej en smula  o t i d s e n l i g a.. Det  k ä n n s  som om klockan var nio, men hon är bara åtta.. Det verkar son om vi varit uppe flera  t i m m a r  redan..

Dessutom är vi  s ö m n i g a.. Matte också..

--Usch, säjer matte.. Det här hattandet med sommartid och normaltid är allt bra onödigt, säjer hon.. Vi var  v a n a  vid sommartid och mådde bra av att  d e n  fanns, säjer hon surt.. Och  n u  plötsligt måste vi ställa om, inte bara klockan, utan även kropp och själ..

I går kväll tittade vi en liten stund på ett svensk underhållningsprogram med artister, som skulle tolka Sven-Bertil Taubes (och hans fars, givetvis) sånger..

Matte kände bara igen Niklas Strömstedt och Lisa Nilsson.. Resten var obekanta.. Där var bland annat en väldigt ung flicka, som tydligtvis aldrig hört talas om varken far eller son Taube.. För att inte tala om Astri Taube..

Till en början var det pinsamt att se detta barn försöka göra sej lustig över Sven-Bertils ytterst välformulerade sätt att tala.. Matte kände vreden stiga..

--Om hon åtminstone hade vett att  t i g a,  sa hon. Att flickebarnet med sitt kroppsspråk uttryckte det största förakt, var kanske inte så mycket att göra åt..

Unga damens attityd ändrades emellertid ganska snart, när hon insåg vilken ikon hon hade äran att dela måltid med..

Och när hon fattade vilka storheter även hans föräldrar var..

--Jag undrar om hon skäms när hon minns hur otrevlig och överlägsen hon var, sa matte eftertänksamt..

Vi tittade aldrig klart på programmet.. Detta av  två skäl.. Matte ansåg, att moderna omtolkningar av "visorna i våra hjärtan" kanske inte alltid gör dom bättre.. Och dels ville hon se "Lewis", den enda deckarserie hon verkligen gillar..

Det är inte så mycket kommisarie Lewis själv hon tittar på, som hans assistent, geniet Hathaway..

Matte gillar verkligen det här "stolpskottet" som hennes syster en gång beskrev den gode James H.. En hjälte precis av det slag hon tycker det är roligt att titta på.. Ful och skranglig och med superhjärna försedd..

Vidare skjuts det inte i den serien.. M ö r d a s,  ja,  men ingen skjuter armar och ben av sina medmänskor..

Vidare en liten rolig detalj: Rättspatoligen, den söta Laura Hobson, är förälskad i Lewis, men  h a n  fattar ingenting..  Alla andra har för länge sen begripit det.. Men inte Lewis..

Annars är inte matte mycket för deckare med privatliv.. D o m  ska lösa mordgåtaor.. När  d e t  är klart ska dom försvinna ut i tomma intet igen till nästa mord..

Apropå brottslighet: Lilla Hallon har börjat göra som lilla mor: Hoppa upp i soffan när inte matte ser..

--Nu ska jag ta ett kort medan soffan är  n å g o r l u n d a  ren, sa hon häromdan..

Soffan är gammal.. Kanske 50 år eller mer.. Matte köpte den begagnad för tio år sen och lät klä om den.. Dumt nog valde hon ett ljust tyg.. "Svart-och gråbrokigt hade varit bättre", suckar hon ibland..

Man kan se en liten solkighet i hörnet mellan ryggstödet och karmen.. Den har  v i  åstadkommit..

Men matte "litar på rosa"..

Igår blev vi lurade.. Vi små hundar blev  g r u n d l u r a d e..

Det var så här:

--Kom, vovvarna, lockade matte och öppnade bakluckan.. Lilla mor forsade fram först och blev inhystad.. Jag, som är lite mera eftertänksam, kom efter i sakta mak..

Båda var vi övertygade om att vi skulle till skogen, men se där misstog vi oss.. Vi hamnade hos Ann i Ebbarp i stället och fick klorna klippta.. Suck.. Så var det med den skogspromenaden..

--Men, å andra  s i d a n,  sa matte, så är ni fina om tassarna och  d e t  kan väl vara värt en hel del, sa hon och såg belåten ut..

I går blåste en förskräcklig massa löv ner.. Matte funderar faktiskt på att ta fram räfsan och krafsa bort det mesta till komposten under nötbuskarna..

--Men inte idag, säjer hon bestämt.. Idag ska jag göra  a n n a t..

--Inte gå till skogen väl.. Svansarna i topp och glada hässjanden från två breda små käftar..

Standardsvaret kommer som ett brev på PostNord: -- Vi får se..

--Suck, sa matte och vek ihop tidningen.. Bara skräp och gamla repriser på TV, sa hon..

Om sanningen ska fram, så tittar matte främst på just gamla repriser tillexempel Lyxfällan.. Ännu har hon inte tröttnat på att sitta och begapa stackare, som har satt sej i fullkomligt otroliga ekonomiska situationer..

--Vad är det som är så intressant med det  d ä r  programmet.. Hundarna kan inte fatta, att matte kan gitta sitta och glo på praktiskt taget samma program dag efter dag.. Programmet är detsamma.. Det är bara personerna som växlar..

Matte tänker efter en stund och sen kommer det otroliga svaret "Jag tittar för att känna mej lite duktig"..

Ja, att få känna sej lite duktig för en gång skull må vara henne väl unt, för tänk om  h o n  hamnat i Lyxfällan.. Vad skulle hända med  o s s  då.. Hu.. Tanken skrämmer oss ur pälsarna..

--Men  s p ö k p r o g r a m m e n  då, matte.. Du vet dom där programmen där medier kommer hem till folk och skickar iväg osaliga andar, som rasslar omkring i deras hus.. D o m  programmen kan väl inte få dej att känna dej duktig..

--Nä inte duktig, men fundersam.. och väldigt  g l a d  att  v i  inte har nåra spöken hos oss..

Och  d e t  har hon rätt i.. Vovvarna är också glada att vi inte har nåra spöken..