Jaha. så var jag ytterkligare ett snäpp inne på den aviga sidan blomstermånaden..

Hur känns  d e t,  kanske nån undrar.. Svaret blir: Inte ett dugg..

Till min stora förvåning och glädje var det massor med mänskor som skrivit på min facebooklinje.. Jag visste inte ens att jag  k ä n d e  så många mänskor.. Tack, tack..

Jag fick en  p r e s e n t  också:

Britta kom med den här vackra kransen.. 

Jag blev oerhört glad.. Tänk att hon lagt ner omsorg om att tillverka nåt så fint till  m e j..

Jo, apropå födelsedagar..

Förr i världen vardet väl så, att när mänskor nått min aktningsvärda ålder, satte man sej ner och.. tja.. väntade på döden.. I gungstolen (om man hade nån) i spisvrån i undantagsstugan.. Orkade man, kanske man tog ett tag i jordbruket eller satt barnvakt åt barnbarnen.. Men nog var tillvaron passiv..

Idag flänger grå pantrar och deras pantertanter omkring på resor världen över.. Slår klackarna i taket på pensionärsdanser och klär sej ungdomligt.. Tillåmed  v ä n s t r a r  lite om ingen ser..

Men  j a g  då, som varken flänger jorden runt eller slår klackarna i taket (Det skulle jag kanske göra om jag inte  skadat foten, obotligt, för flera år sen).. Vad gör  j a g  för nåt som inte stämmer med min ålder..

Jo, jag skaffar ett piano och omhuldar den föreställningen att jag ska kunna lära mej spela.. Det är svårt och det går långsamt, men det  g å r  framåt.. Halleluja.. 

Oavsett om man sitter passiv eller fyller sin tid med massor av aktivitet, må man minnas vad slaven viskade till triumfatorn, när han stod på höjden av sin makt och härlighet: Memento mori..

Det är märkligt.. Idag är jag ett helt  å r  äldre än jag var igår.. 

Jag kan inte låta bli att visa ett par före-efterbilder:

Tja, så gick det.. Och så går det..

Jag har fått ett och annat att fundera på.. 

Så här är det:

Igår kväll råkade jag knappa in ett väldigt intressant program på TV som handlade om olika tillsatser i mat.. En del av dom här ingredienserna är tydligen väldigt befrämjande för demens.. 

Eftersom jag är  m y c k e t  intresserad av att få behålla det lilla förstånd jag har, kommer jag i fortsättningen att läsa innehållsförtecknngen  n o g a  innan jag köper nåt prefabricerat..

Vissa läskedrycker och godisbitar innehåller tillexempelvis ett sötningsmedel 800 gånger starkare än socker.. Usch..

Igår köpte jag lite godis på extrapris, och nog var det sött så det förslog.. Därmed inte sagt att just dom här bitarna är hälsovådliga.. Det jag inte redan satt i mej fick åka i soporna.. För säkerhets skull..

Nåt annat, som varnades för var  s m a k f ö r s t ä r k a r e.. Och.. jo då.. en sån burk hade jag också.. Ajöss med den.. 

Jag minns att min  f a r  varmt rekommenderade smakförstärkare.. Han kunde säkerligen inte i sin vildadste fanasi föreställa sej att det innehöll substanser, som kan göra en dement.. Nu hann han till sin lycka gå bort  i n n a n  demensen infann sej..

Livsfarligt ..eller.. (Den söta burken satte jag dit för att göra bilden lite snyggare.. Den innehåller örtkryddor.. Fast.. det är klart.. en gång innehöll den karameller)..

Nåt annat, som jag har funderat mycket över, är  v i r u s..

Ivåras, precis när pandemin börjat, var det en bakterieolog som blev tillfrågad om hur man bäst kan döda virus.. 

H o n  påstod, att det inte går eftersom virus inte är levande.. D e t  är ett påstående, som snurrat runt i hjärnan på mej ett drygt  h a l v å r  nu..

Ett  blygsamt förslag; Man ska kanske dränka dom med godis, proppat med sötningsmedel och smakförstärkare..

På min morfars gårdsplan stod en hög lönn.. Hela min barndom älskade jag det trädet, och när min man och jag till slut skaffat det här huset, var att plantera en lönn det första jag verkligen ville.. Det och så skaffa kattkällingar..

Det visade sej att lönnen var ett oemotståndligt klätterobjet för två små katter, så min man hade fullt sjå med att hålla dom borta.. För att skydda barken virade han in stammen i nån slags papperssäckar:

  Lönnen blev stor och fröade av sej nåt kolossalt.. 

Numera är både min man, lönnen och missarna borta sen länge..

Men  ä t t l i n g a r  till trädet växer överallt.. Framför allt i häcken mot öster:

Det är ingen ligusterhäck.. Det är en  l ö n n h ä c k.. Två gånger varje sommar måste häcken ansas annars tar lönnarna helt över..

I häcken mot  v ä s t e r  har jag emellertid sparat ett par lönnar, som är stora träd och otroligt vackra nu i oktober:

Tja, det var  d e n  berättelsen, det.. Den har utspelats under en tidsrymd av lite drygt femtio år.. Fy Fabian, så snabbt  d o m  gick..  

Jag har en mycket gammal telefon.. Det är en tio år gammal Nokia.. Nu börjar den bli väldigt urladdningsbenägen, så det är väl dags att byta ut den..

Jag har använt min telefon ungefär som om den varit i gammaldags petmoj.. Eller tillåmed en vevtelefon.. En och annan finess har den haft (och  h a r) men jag begriper mej inte på dom.. 

Nu måste jag köpa mej en ny.. Den behöver inte ha nåra finesser att tala om den heller, bara jag kan ringa på den..Och betala parkeringsagift.. Och lite annat smått och gott..

Jag stoltserar  i n t e  med att jag är så  o t e k n i s k  eller  i n t e l l e k t u e l l  att jag inte kan begripa den elektroniska verkligheten.. Jag har förstått att en del gör det.. Nämligen..

Nä, dummare är jag inte än att jag skulle kunna  l ä r a  mej.. 

Att jag känner mej främmande inför den beror på tvenne saker.. Dels min  å l d e r ("Akta,  r ö r  inte grammfonen.. Den kan gå sönder) och dels min benägenhet för  l ä t t j a.. 

I helgen har jag haft besök av en barndomskamrat.. Det var ett lättsamt besök.. Efter en god frukost skildes våra vägar och var och en skötte sitt.. Fram på kvällarna sågs vi igen.. Och umgicks tills det var dags att säja go´natt..

Halleluja och klackarnai taket..

En vän från barndomen, U., har bott hos mej ett par nätter, och  h o n  hade krafter att hjälpa mej ut på vägen med ogrästunnan.. Och för nån timme sen kom bilen och  t ö m d e.. Halleluja.. En gång till.. Tunnan tömd och ångesten borta..

Signaturen Lars vill jag tacka för uppskattande ord om våra blekingska träd.. Viss  ä r  dom underbara.. Här kommer nåra till:

Liten ek vid badplatsen Sunnansund..

Visst är det vackert.. Men man har lätt för att bli hemmablind..

Vildapel på Stiby.. Äpplena smakar hemskt men trädet är vackert i all sin vildvuxenhet.. Kortet togs en dimmig dag för ganska texakt tre år sen..

Jag känner mej bekymrad:

Så här är det:

För nåra dar sen hade jag trädgårdshjälp.. Avfallstunnan (Den som jag en gång trillade i med huvet före) blev nästan full, och grabbarna, som fixade rädgården, ställde den fint åt sidan..

Och här står den.. Tung och orubblig och omöjlig att flytta.. Tja..

I morron är det tömningsdags, och då måste jag flytta ut tunnan på vägen.. Hur  d e t  ska gå till begriper jag inte..

Enda möjligheten är att jag sätter mej på pass och ber förflyttningspersonerna i bilen att hjälpa mej.. Om du  d o m  orkar flytta tunnan.. Vill säja..

Trevligheter saknas inte i oktobermörkret:

Visst blir man glad när man ser nåt sånt här.. Vad blommorna heter ver jag inte, men att dom brukar blomma på försommaren vet jag..

Jag var borta i Mjällby ett ärende.. Så många vackra färger jag såg under bilfärden dit och hem.. På bara nåra få dagar har träden skiftat.. Det är nästan svårt att hålla koll på vägen.. Jag vill bara titta på allt det vackra..

Träd har egentligen alltid fascinerat mej.. Särskilt ekar..

Ganska unga ekar på Stiby i vintras.. 

Jag har läst nånstans att en ek växer i 300 år, mognar i 300 och tar 300 på sej att dö.. 

När jag ser en gammal ek, som har börjat se lite  s l i t e n  ut, brukar jag tänka, att du min vän, var en liten planta på drottning Margaretas tid.. Tanken svindlar..  

Vid infarten till Sölvesborg står den har urgamla bjässen.. Snapphaneeken kallad.. Enligt legenden hängde svenskarna en samling snapphanar i trädet.. Det kan väl knappast vara sant.. Det skulle gått mycket snabbare att hugga huvet av dom..

Sant är emellertid, att det så sent som innan oktoberstormen 1967 kunde man se grova järnkrokar inslagna i 

grenarna.. Det var kanske dom som gav idén till legenden om masshängningen för drygt 300 år sen..

Väldigt mycket av eken blåste sönder under just det där hemska stormdygnet.. Trädet är illa däran, men grönskar varje sommar..