Idag har jag fått beröm.. Tack Diana och Rune.. Jag  blev  g l a d  över era snälla ord.. Att det sen inte  r i k t i g t  stämmer med verkligheten föredrar jag att bortse ifrån.. 

För en tid sen mer eller mindre intalades jag att jag behövde kompressionsstrumpor.. Alla behöver dessa tingestar..

Sas det..

Och så köpte jag ett par och lät ligga ouppackade i byrån.. Tills nu.. Efter vurpan för en vecka sen har strumporna gjort god nytta.. Stukningen är  n ä s t a n  borta och dragningen i knävecket på andra benet ( Den  har jag inte ens nämnt) får sej en duvning från och med idag..

Enda negativa med strumporna är, att dom är så in i bänken svåra att få på och av.. 

Igår gnällde jag över att jag inte fick upp korken på en plastflaska.. Precis när jag gett upp kampen råkade jag kasta en blick ut genom fönstret.. Och se (si som det står i Bibeln) där kom min snälla grannfru Ch spatserande med tvenne barnbarn..

För  h e n n e  var det rena bagatellen att få upp korken.. Så nu får mina krukväxter kosttillskott.. Tack, Ch..

Å så va´ de´  l ö r d a g  igen.. Det mulnar på.. Måtte det inte bli mer regn.. Jag åkte över Mörrumsån igår, och den var  h e m s k  att skåda.. I tidningen dag står det om risken att stockar och  andra ruskigheter följer med strömmen, slår sönder och fördärvar..

För en liten stund sen inföll  v i n t e r n.. Det  s n ö a d e  nämligen.. Tiddlipom.. Men nu har både vintern och snöandet dragit vidare.. Ajöss, ajöss..

Vinter vid Hanöbukten 2020.. Den kom, den sågs och den försvann..  

Nu ska jag gnälla, mycket, och vredgas, lite mindre..

Jag kan  i n t e  begripa varför plastflaskor ska vara så fruktansvärt svåra att öppna.. Kryddbukrar med, förresten..

Jag  f a t t a r att man ska  t r y c k a  mitt på sidan av korken och samtidigt  v r i d a.. Fatta är en sak.. Göra en helt annan..

Jag får ge mej ut i dom trasiga resterna av vintern, och be att blomsterhandlaren öppnar flaskan åt mej.. M i n a  fingrars styrka räcker inte till..

Jag är nog sjutton inte ensam om att inte klara av att öppna diverse förpackningar, men jag har ingen att be om hjälp.. Springa in till grannarna  g ö r  jag bara inte.. Springa, förresten,  l i n k a  är ordet..

Fredag igen.. Det är samma avstånd mellan fredag och fredag som det är mellan fredag och söndag,, Vad det verkar..

Herregud, att folk bara  g i t t e r.. Jag syftar på detta ständiga ältande om muslimska kvinnors slöjbärande..

Nog finns det annat, som är betydligt viktigare att lägga energi på.. Tillexempel  s p r å k t r ä n i n g.. Utan språk, ingen framtid.. Så enkelt är det..

För övrigt råder  r e l i g i o n s f r i h e t  i Sverige.. Rätta mej om jag har fel, men nog innebär detta, att alla mänskor har rätt att antingen anamma eller avstå från religionsutövande.. Nog om detta..

För övrigt är inte svenska flickor på  n å g o t  sätt befriade från tvång..

Tänk bara på tvånget att vara smal, vacker och sportig.. Och dessutom, i värsta fall, uppumpad med diverse kemikalier.. Eller tatuerad.. Eller piercad.. Eller alltihop..

Om muslimska flickor  o c k s å  har fallit för trycket och låtit "pryda" sej, så har dom åtminstone vett att dölja eländet med tygsjok..

Tack för ordet..

Det är besynnerligt här i världen.. För bara nåra månader sen åt jag inga som helst medusiner.. Idag äter jag ett helt gäng.. För osteoporos och gikt.. Så kan det gå..

Märkligt: På nåt egendomligt vis har jag trott mej vara osårbar.. Ungefär som ungar, som klänger upp och ner för bergväggar..

Nåja, klagar och gnäller gör jag inte.. Bara förundras..

Nåt märkligt är på gång ute.. Det är alldeles  t y s t..  Så när som på lite fågelpip.. Det måste ha slutat blåsa.. Om det sen ville sluta regna också kanske Blekinge slapp sköljas ut i havet.. 

Just nu regnar det faktiskt  i n t e,  men det är igenmulet så det lär väl komma  nåra ordentliga skurar i dag också..

Mänskor  r e s e r  mycket.. Thailand verkar vara resmål nummer ett.. Kanarieöarna ligger också bra till..

Inte sjutton skulle jag vilja åka till något av ställena.. Jag skulle välja Rom för vidare färd till Kalabrien..

Hur jag skulle kunna göra mej förstådd.. Tja, har man inga  h ä m n i n g a r  går allt geschwint.. 

Förr noterade man  v å r t e c k e n  med stor entusiasm och tacksamhet.. Numera noterar man dom med bekymrat sinne..

Min älskade forsythia från vårt första år här i Norje  b r u k a r  vara tidig.. Allt på sydsidan är tidigt eftersom där är frostfritt.. Under en period hade vi tillåmed ett  p e r s i k o t r ä d  där..

Nu på morronen noterade jag ett tidigt reckord sorgligt nog:

Så här ska det inte se ut i februari.. Inte ens på en sydsida i Norje..

Det regnar (il plêut som fransmannen så vackert säjer) il plêut så in i vassen varenda dag.. Inte just nu, faktiskt, men det är väl bara en tidsfråga innan det sätter igång igen..

Agneta kom i går och bjöd på en biltur runt sönderregnade platser..

M ö r r u m s å n  har förvandlats till en bred och strid  f l o d.. Klass tre varning gäller.. (Jag undrar vad  l a x a r n a  säjer när dom ska vandra upp om nåra dar..

Ska dom  l e k a  på blivande potatisåkrar och vetefält, tro..

Tillåmed  s t r ä n d e r n a  mot havet står under vatten.. Alla med havsnära tomter måste ha det bekymmersamt.. Särskilt såna som har skalat bort all växtlighet från strandkanten.. För att verkligen kunna njuta av havet.. Tja.. 

Den stukade foten blir allt starkare, men snubbelrisken är fortfarande stor och svullnaden är kvar.. Jag lindar foten och ankeln så gott jag kan varje morron, och jag  i n b i l l a r  mej iallafall att det gör susen.. Bilen får stå nåra dar till.. 

Hoberna har kommit fram till det raserade Isengård, och Pippin har lagt näsan i blöt..

"Ur led är tiden".. Nja, det är nog snarare  j a g  som är ur led.. Och då syftar jag inte på foten.. 

Jag var helt säker på att det var Skottdagen idag, men för säkerhets skull slog jag upp i datorn.. 

Nähä, det har inte varit skottdag den 24 februari sen 1996.. Tänk  d e t  hade jag totalt missat.. 

En  a n n a n  dag, som jag har svårt för (på  m å n g a  sätt) är  s ö n d a g e n..

Jag hade helt klart för mej, att veckan började på  s ö n d a n  förr i tiden.. "Söndag, måndag osv.."  hade jag alltid räknat ända tills en förälder upplyste mej om att söndan  s l u t a r  veckan.. Och den upplysningen fick jag 1982.. 

Jag kan undra hur mycket annat i tidsväg jag missat under åren.. Min  f ö d e l s e d a g  kommer jag iallafall ihåg.. Även om jag inte firar den.. S k u l l e  jag glömma den är det bara att kolla personnumret.. Trygga tanke..

Min stukade fot är på bättringsvägen, men ännu törs jag inte sätta mej i bilen.. D e n  karamellen får allt vänta nåra dar.. M a t  har jag iallafall..

Idag lyser solen och vinden håller sej på mattan.. En promenad i skogen vore härligt, men  d e t  får också vänta nåra dar..

Rosorna skjuter skott och våren är på väg.. 

Märkvärdigheter händer i dag.. Märkvärdigt är att det inte regnar, men  a l l r a  märkvärdigast är att solen skiner..

B l å s e r  gör det emellertid, och inte tänker jag gnälla för den sakens skull.. Låt det blåsa..

Jag har ju plötsligt blivit rättså  s t a t i o n ä r  igen.. Jag kan inte tänka, att jag har  b r u t i t  nåt, eftersom jag kan röra båda benen och alla fötterna, men det går inte särskilt geschwint..

Det är många år sen jag läste Sagan om ringen..Det är  nästan 50 år sen jag köpte den och lade ett helt jullov på den spännande och fantastiska berättelsen om ringen, Frodo och alla dom andra.. Detta hände långt innan sagan kom i ropet, filmades och sändes i TV..

Nu har jag börjat läsa  o m  den.. Nja, inte  h e l a.. Det är  e t t  kapitel jag inte kan förmå mej att läsa om.. Det, som handlar om spindeln.. Jag lider nämligen av  s p i n d e l f o b i.. Det är ju nästan lika löjligt som att lida av fågelfobi eller clownfobi..

Jo då, det  f i n n s  mänskor, som är rädda för  f å g l a r.. Låt gå för strutsar och kondorer, men  s p a r v a r  och 

n ä k t e r g a l a r.. För övrigt är det inte särskilt ofta man ser strutsar och kondorer här i Norje..

C l o w n f o b i  är nåt jag har hört talas om, men har svårt att tro på.. Sånt folk går ju inte omkring ute i det fria hur som helst och skräms.. Dom brukar jag hålla till i manegen på cirkus, och inte förefaller dom särskilt skrämmande heller.. 

Min vana (eller o-vana, stryk det ej lämpliga) trogen började jag den här mörka morronen med att lägga dagens patienser.. Och si (som det står i Bibeln) alla gick ut..

Varför blev jag då inte halleluja-glad och sjöng en liten stump.. 

Tvärtom kände jag mej lessen och deppig.

--Förbaskade  f ö t t e r,  gnölade jag.. Räcker det inte med att ni illfänas nertill.. Ska ni göra så att jag blir deppig  upptill också..

Men så råkade jag titta ut och fann att det störtregnar och vrålstormar..

Strax blev jag  b e t y d l i g t  gladare.. Det var inte  m i t t  fel att jag deppade.. Det var  v ä d r e t s..

Tänk, att rena skitvädret kunde få mej  att känna mej glad..  D e t  har aldrig hänt förr.. Älskade skitväder.. D e j  ska jag aldrig klaga på mera..

För att glädja mej ytterligare ska jag ta fram  s j u n g b i l d e n.. Vovvarna är borta sedan sedan men deras  s å n g

ljuder ännu i mina öron..

Förra veckan fick jag en bukett vackra tulpaner av snälla Chatrine.. Lagom till att  d o m  började ta slut kom Britta och hade med  s e j  en vacker tulpanbukett.. 

Visst finns det  g l ä d j e ä m n e n: Oväder, hundsång och tulpaner..