Nu ska jag berätta om min senaste fluga, och den har bitit sej ordentligt fast.. Wordblitz..

Och så vill jag berätta om några personer, som särskilt sticker ut tack vare att dom är så förbålt duktiga..

Först vill jag nämna G. i Sundsvall.. Jag tillåmed tror, att det var han, som visade mej på spelet..

Han har blivit nån slags mentor, som uppmuntrar och klubbar ner med samma varma själ.. Senast jag fick ett meddelande från honom tyckte han att jag  u t v e c k l a t s.. De´ ni.. 

Och så har vi A-E, en skärpt före detta kollega, som har klått mej ordentligt gång på gång.. Nu har jag emellertid vunnit nåra gånger, så jag kanske  h a r  utvecklats iallafall.. Dock har jag lång väg att stappla innan jag hinner ikapp..

C. är en nykomling, en före detta  e l e v  faktiskt.. H o n  har absolut ingenting emot att spela skjortan av sin gamla lärare.. Jag minns inte att hon var särskilt fena på stavning när hon var min elev, men  n u  är hon det.. 

Sist men inte minst: min systerdotter E., som klubbar ner sin moster i skorna när hon inte far omkring med sin golden i smålandsskogarna.. Hon är värst av alla fantomerna.. Det kvittar hur många poäng jag knåpar ihop, hon har alltid det dubbla.. Tja, släkten är värst.. Fast  l i t e  stolt över henne är jag.. 

Och så finns det förstås ett stort gäng helt anonyma personer, som, vad det verkar, går in för att klå mej så mycket det bara går.. Nåja, jag klår tillbaka då och då.. Till min stora tillfredsställelse.. Pilutta er, gänget.. Vänta bara: en vacker dag kommer jag att sopa golvet med er..

Tja,  ä r  man pensionär kan man syssla med sådant här.. Förutom att det är ett trevligt (ibland iallafall) tidsfördriv misstänker jag, att det är bra för hjärncellen att få träna..

Solen skiner och snart går jag ut och fortsätter att rensa min uppfart..

nåt emot 

Jag tog en promenad i förgår nere vid Gedabjer  (Getberget) i närheten av Listers Huvud och fann att småbokarna har börjat slå ut.. Det har jag för övrigt redan berättat om..

Med det varma och soliga väder vi har idag lär det inte dröja länge innan storbokarna gör detsamma..

Idag har jag börjar rensa uppfarterna från ogräs.. Det tar sin tid.. Precis som det alltid gör.. Jag är nämligen en riktig  p e d a n t  när det gäller att göra ett jobb..

Förra året, när jag rensade utanför dörren, hade jag sån tur att lilla herr Rönnerdahl kikade ut:

Det var meningen att jag skulle visa hur mycket  o g r ä s  som samlats nedanför trappan, och  hur fint det blivit där jag  r e n s a t .. Och så kikade kissen ut.. Ibland har man tur..

För övrigt är det inte mycket som "händer och fötter" som vi sa på Karlshamns Allehanda då det begav sej..

I morron är det söndag och det är lagom åt mej och alla andra som ogillar söndagar.. Men.. halleluja och klackarna i taket.. i morron kommer  s o m m a r e n... Det har SMHI lovat..

I går gjorde jag en duktig promenad i skogen nånstans runt Listers Huvud.. Vädret var fint med sol och lagom vind och jag hade kameran med.. Ville väl fota  v å r e n  kantänka..

Jodå.. En och annan småbok hade börjat lövas.. 

För övrigt träffade jag på ett gäng  h a r a r  som for omkring som kometer.. Om det var glädjerus eller parningslek kan jag omöjligt veta..Kanske både och..

Jag har inte rört på mej över hövan denna vinter, så med flåset var det si och så.. Desstom skaffade jag mej duktig träningsvärk i benen, särskilt i det högra..

Ä r  det verkligen fredag igen.. Jo minsann.. Fredag och regn i trädtopparna.. Faktum är, att det  b e h ö v s.. 

Jag hörde en gång en gammal bonne säja, att  f ö r e  missommar kan det få regna hur mycket som helst, men  e f t e r  gör torkperioder gott på grödan..   Fast han sa det förstås på  b r e d a s t e  blekingedialekt..

En parentes:

O m  det finns nån nytillkommen läsare, som undrar över min  s t a v n i n g,  kan jag tala om för hen, att jag stavar som det  r o a r  mej att stava.. Och för att jag törs och för att jag kan.. 

I går åkte jag förbi strandängarna, där Sweden Rock har sin spelplats, och  fann, att man redan börjat jobba där.. 

Då slog det mej: Det är inte ens två månader kvar tills det rockas loss här i Norje..

Alla vi norjebor  ä l s k a r  rocken, festen och folklivet.. Dessutom finns det goda möjligheter att tjäna lite extra (inte så lite förresten) genom  att sälja mat, boenden, parkeringar på fält och i trädgårdar, duschmöjligheter och allt annat man kan tänka sej.. Hela byn förvandlas under nån junivecka till en gigantisk basar..

Rocken är inte min musik och inte trivs jag i folksamlingar heller, men Sweden Rock trivs jag med.. Att sitta i trädgårn, titta på folklivet och lyssna på dunket från strandängarna passar mej perfekt..

Den här bilden på en ung entreprenör (en blivande Kamprad? )  tog jag i förfjor, när rocken öppnade efter pandemin.. Som sagt: Det finns mycket pengar att tjäna för den som är lite företagsam.. Och det finns många roliga fotomotiv om man ger sej ut med en kamera..

Förresten såg jag vid ett tillfälle en lastbil, som hämtade upp och bytte bajamajor.. På flaket var uppsatt en stolt skylt "Bajamajakungen".. Tja..

Inatt har det varit  f r o s t.. Det är tydligen inte vår trots att det blommar och grönskar.. 

Det händer faktiskt att solen skiner ett litet tag.. En, som  d å  passar på att hitta en varm och solig fläck, är lilla  herr Rönnerdahl:

Jag förstår honom.. Och kallar bilden "Solkatt".. Riktigt fyndigt om jag får skryta lite..

Vad jag  d ä r e m o t  inte begriper är, hur precis den här bilden har kommit att representera mej i både quisplanet och quisblitz.. Hur jag bar mej åt för att få dit  d e n  har jag ingen aning om.. Inte heller hur jag ska få bort den och ersätta den med en bild på mej.. Så att dom, jag tävlar mot ser att jag faktiskt är en mänska och inte en katt.. Nåja,  d e t  begriper förstås alla ändå.. 

"På väg mellan två jobb" och "Buss och kram" är trevlighetsnoteringar som jag har sett på bussar här i trakten.. Det finns säkert fler, men dom har jag inte noterat.. Förr stod det alltid "Går ej i trafik" på bussar ur tjänst.. Det här nya blir man  g l a d  av att se..

"Ge dej nån gång matte" muttrar lilla herr Rönnerdahl irriterat.. Han stör sej på att jag envetnas med att spela Wordblitz och detta trots att jag oftast förlorar.. "Oftast" är väl att försköna resultaten en smula.. Nitton av tjugo förlorade är väl så nära  a l l t i d  man kan komma..

Det är inte så att jag  m i s s u n n a r  dom som alltid vinner.. Men jag undrar i mitt stilla sinne hur det skulle kännas att  s t r y p a  dom..

I dag  skiner solen.. Ännu så länge.. Men  k a l l t  är det.. Inte fryskallt dock.. Körsbärsblommen håller på att slå ut och jag, jag håller tummarna för att det inte ska börja frysa..

För nåra år sedan hade jag börjat störa mej på alla  v a c k r a  naturbilder från Listerlandet, med eller utan solnedgång över havet, som översvämmade facebook..

Så jag bestämde mej för att göra  t v ä r t o m.. Jag letade upp dom  f u l a s t e  vyer jag kunde hitta.. Fotade och satte in på facebook..

Jisses vilket liv det blev.. Jag blev totalt utskälld och närapå hotad med smörj..   

Den här bilden vågar jag visa igen.. Halmbalar slarvigt överhöljda på ett fält nere på Lister.. Dom finns inte kvar, så ingen behöver känna sej utskämd..

Jag har kvar ännu fulare bilder på riktiga  r u c k e l,  men  d o m  törs jag inte sätta in..

Den  h ä r  bilden däremot fick jag beröm för.. Jag kallade den "Atos, Portos, Aramis och lille Vicke Vire"..

Tja, det var lite nostalgi så här på lördagsförmiddan..

Nu ska jag åka och handla.. Har glasskiosken på Extra i Mjällby öppnat, ska jag minsann festa till det med en glass.. Helst en apelsinsådan med chocklad.. 

För säkert 30 år sen köpte jag en liten väska, stor nog för plånbok och nycklar.. Den har varit behändig och tjänat mej väl, men nu hade den fått ett stort  h å l  i sidan:

Dags för ett sista farväl.. Väskan måste bytas ut mot en likande..

Och, minsann, hittade jag en  n ä s t a n  likadan, fast  n å g o t  rymligare, i fina affären i Sölvesborg..

Egentligen var jag bara inom affären för att titta lite, men när jag såg väskan blev jag jätteglad.. Precis vad jag behövde.. Den här är också av slitstarkt skinn, så den kommer att hålla min tid ut..

Vad jag ska göra med den gamla vet jag inte.. Inte nänns jag låta den gå i soporna.. Det vore helgerån närapå.. Jag får väl stoppa ner den i en byrålåda och låta den ligga där.. Till Ragnarök, åtminstone..

I Sölvesborg var stjärnmagnoliorna vackert utslagna, björkarna bar musöron och gräs och buskar var gröna:

Vid middagstid var fortfarande himlen blå.. Det är den inte längre.. 

Det här är den konstigaste vår jag har varit med om.. Kallt och blåsigt är det, och nu ska det visst  s n ö a  också.. Kyla, blåst och eventuell snö är inte ovanligt i april.. Vad som är ovanligt är att det redan blommar och grönskar som det gör.. 

Nu ska jag berätta vad som hände den här dagen, eller rättare natten efter den här dagen, för 64 år sen.. Det var så här:

Jag satt på Karlshamns Allehanda och läste korrektur till midnatt.. Det var mitt första jobb och jag hade tagit studenten (avlagt  m o g e n h e t s e x a m e n  som det hette på den tiden) våren innan..

Precis klockan 12 kom min dåvarande pojkvän (fast så hette det inte då.. Kavaljer snarare) och hämtade mej i sin PV.. Sen åkte vi bort till torget och där förlovade vi oss.. Och så blev han min fästman.. Och jag, jag, blev fästmö..

Firade gjorde vi i korvkiosken med var sin grillad med bröd och mycket senap.. Ett synnerligen enkelt förlovningskalas.. Det föll oss aldrig in att fira på nåt storslaget sätt..

"..Och så levde de lyckliga ialla sina dagar".. Ja, faktiskt, fast det blev inte så länge.. Min man dog av hjärtinfarkt på väg till akuten bara var 57 år gammal.. Det var jag som körde, och det var den svåraste bilfärd jag någonsin gjort.. Skrämmande var det inte, bara sorgligt..

Och nu har det gått 38 år sen den förfärliga kvällen och jag är gammal, har passerat åttiostrecket, nåt jag inte fattat än.. Min man hade närmat sej dom hundra.. Han var äldre än jag.. 

"Ålder är bara en siffra" flöjtar en del gamlingar och kämpar på för att dra ut på ungdomen in till det absurda..

Jag håller  i n t e  med.. Man måste acceptera sin ålder likaväl som man måste acceptera den man  ä r.. Försoning kan man kalla det, och inte är det lätt.. Och inte är det speciellt kul heller.. Man nödvändigt..

Och grönare för varje dag det blir det, men  k a l l t  är det.. Och  b l å s i g t..

Idag ska jag  i n t e  visa nån bild på herr Rönnerdahl.. (Fniss)..