Nu ska jag först visa en bild på mina vackra höstanemoner.. Eller  t o r p a r a n e m o n e r.. Välj det mysigaste..

Sen ska jag berätta nåt, som först verkade vara en spökberättelse i verkliga livet.. 

Det var så här:

Jag gick ut för att tömma avfall i tunnorna och  d å..  mitt på gräsmattan stod en liten figur, drygt halvmetern hög och iklädd gråa regnkläder.. Blick stilla stod figuren med ryggen mot mej..

"Det  f i n n s  alltså vettar trots allt", var min första tanke.. Självklart eftersom jag tittar på "Det okända" varje eftermiddag.. L i t e  rädd blev jag allt, men mest nyfiken..

På Youtube har jag hittat dolda kameran- program och dom har jag hjärtligt roligt åt, så nästa tanke var, att nån behagar  s k o j a  med mej och har satt en liten  t r ä g u b b e  på gräsmattan..

I själva verket var det en liten tjej, som råkat på syn på herr Rönnerdahl, som satt i fönstret och spanade..

Barnets  m o r  stod på gatan och ropade på sitt barn..  H o n  vågade sej tydligen inte in i en främmande trädgård..

Det hela slutade på bästa sätt med hjärtliga skratt från oss vuxna.. Och flickan fick finna sej i att mamman  b a r  bort henne.. Självmant rörde hon sej inte ur fläcken..

Herr Rönnerdahl då.. Jodå,  h a n  var på katters vis totalt oberörd..

Jag funderar ofta på det här med  å l d e r.. I vår kultur verkar det som om det är  s k a m l i g t  att åldras.. Gammal och trött får man inte vara.. Nä, full fart och ett jäkla ös ska det vara ända in i kaklet..

"Ålder är bara en  s i f f r a"  flöjtas det hurtigt.. Och "Man är inte äldre än man gör sej" trumpetas det.. 

Och så får man  s k ä m m a s  om man inte hänger med i de allt vidare svängarna.. Skämmas och tro att den  svaghet man har är  l ä t t j a.. 

Om man i stället för att slå ner på svagheter och oförmåga till vissa  v i g h e t e r, som verkligen har försvunnit, skulle koncentrera sej på positiva saker med att bli gammal..

Jag, för min del, har blivit mycket mera trogen mej själv.. Jag gör som  j a g  vill och inte som det förväntas av mej.. Fast det tog emot att schasa bort Luther, och inte  har jag väl lyckats  h e l t  med den saken..

Numera vågar jag stå upp och ta strid, vilket jag inte tordes när jag var yngre.. Kvinnor i min ålder uppfostrades till att tiga och behaga.. Undantag fanns förstås redan då..

Varför i hela världen ska vi sträva efter att vara nån annan än den man är.. Ung, fager och med massor av vänner och bekanta och ett blomstrande yrkes-familje- nöjes och sexliv försedd.. Och givetvis  u t a n  hälso- eller pengabekymmer.. Hur många är  d e t  ens i yngre år.. 

Själv är jag gammal vid det här laget.. D e t  har jag ingenting emot, men jag hade gärna varit lite raskare.. Dock är det mej främmande att försöka framstå som ung och alert och att jag orkar mer än jag gör..

Inte raskare och inte vackrare, men betydligt  k l o k a r e  och med sinne för livets befängdheter försedd..

Fasen vet, om jag inte dessutom håller på att bli lite  ö d m j u k a r e..

I dag har jag varit hos optikern och fått glasen på mina solglasögon och läsglasögon utbytta.. Glasen i mina vanliga glasögon byttes för nåra veckor sedan.. 

I går hade jag tråkigt och åkte in till Sölvesborg för att ta en fika på fina fiket på torget.. Och så gick jag en sväng och kom in på butiken Smaralda, som säljer allt från exklusiva husgeråd till lika exklusiva kläder..

Jag skulle bara titta mej omkring.. Trodde jag, ja.. 

På en vägg hängde det här fantastiska trycket:

Låt mej säja som så, att  d ä r   hängde det inte så värst länge till.. I morron får jag hjälp att hänga det hos  m e j..

Om vädret kan säjas, att alla regnovädren hittills har gått norr om oss.. M y c k e t  norr om oss, och även om det behövs regn, är jag tacksam att vi sluppit skyfall..

Härom dagen stötte jag på namnet Tom Lehrer och det tändes nån slags ljus i mitt överbelastade minne..

Youtube är inte att förakta..

Jag hittade massor av Tom Lehrers sånger från femtio-och sextiotalen.. Jag kan inte minnas att jag någonsin lyssnade på honom på den tiden.. Dels för att jag inte visste vem han var eller vad han stod för, och dels för att jag inte ens hade en radio på mitt inackorderingsrum på Vinkelgatan..

Och framför allt: Även  o m  jag försökt lyssna till hans satiriska stycken och vilda pianospel, hade jag inte varit tillräckligt fena på engelska för att kunna uppskatta honom efter förtjänst.. Knappast alls, förresten..

Han lever fortfarande, 95 år gammal,  men  hade sin glanstid som satitiker och ordekvibrilist under kalla krigets kallaste år.. Hans  e g e n t i l g a  yrke var annars matematiker och han undervisade på Harward.. Ingen dålig kombiation: underhållare och räknesnille..

Jag har nåra kvällar lyssnat på honom, förtjusts och förfärats.. Min första tanke var, att en så begåvad och mångsidig mänska måste vara av judisk börd.. Jag slog upp honom i Vikipedia, och, mycket rktigt, han kom från ett sekulariserat judiskt hem..

Idag är det måndag och solen skiner, men jag ska  i n t e  som Ton Lehrer roa mej med att förgifta duvorna i parken..

Eller sjunga giftdrypande hyllningsverser till Werner von Braun..

På den tiden, då det begav sej, och jag fick mitt första jobb som volontär på Karlshamns Allehanda, på  d e n  tiden fick jag lära mej, att i tidningsvärlden finns det  t v å  dödssynder; Korrekturfel i  d ö d s a n n o n s e r  och  felstavade  r u b r i k e r..

I går gjorde jag mej skyldig till  e n  av dom, dödssynderna alltså.. Jag stavade fel i en rubrik.. Den invallade sjön heter  V e s a n  och inget annat.. Den heter fortfarande Vesan fast torrlagd, odlad och till viss del ombyggd till väg..

I dag kom det efterlängtade  r e g n e t.. Ett fint strilande, som gör  gott i den torra jorden.. Skrev jag torra.. Torra är bara förnamnet..  K r u t t o r r a  ska det vara..

Regnet gör mej så glad att jag vill sjunga en sång av ren fröjd.. Jag låter vovvarna göra det i mitt ställe.. Trots att deras stämmor för längesen tystnat:

Jag saknar dom så.. Lilla mor, snabb i både tanke och fötter, och lilla Hallon, eftertänksam och älskvärd..

Tänk, för hundra år sen var här en  s j ö.  visserligen en grund och dyig sådan, men ändå: en sjö:

Sjöns namn var Vesan, och det lär betyda ungeför dypöl.. S å  liten var dock inte pölen.. Bönderna i trakten lät   

valla in Vesan (Pumparna går fortfarande) och fick på så sätt stora arealer prima åkerjord.. Sen tio år ungefär går E22:an spikrakt över den gamla sjöbotten..

Mitt i sjön låg, och ligger fortfarande, Gammalstorps kyrka på en ö:

På andra sidan sjön ligger, och låg, Ysane kyrka:

Kyrkorna delade såväl präst som klockare och orgel.. Och sällskapet fick färdas med båt mellan kyrkorna.. Vid nåt tillfälle tappade dom orgeln och vid ett annat trillade gubbarna i..

(Detta hände sej på den gamla goda husbehovsbränningens tid)..

Min morfars bror, Bam, som jag kallade honom.. MIn barndoms älskade mentor och trygga punkt i tillvaron, berättade en gång att han ätit  s u t a r e,  som var fångad i Vesan.. Den  smakade  d y,  sa han.. 

Han blev gammal, Bam, och ligger för övrigt begravd på Gammalstorps kyrkogård.. Han var född 1877 och blev 91 år..

Varför berättar jag detta.. Jo, det kom sej av att jag tog fotot på den spikraka vägen över Vesan, och sen vandrade tankarna, fria och lössläppta.. (Dom tänkte sej kanske en åktur på den raka vägen).. 

Bilden på Ysane kyrka tog jag första sommaren jag gajdade där 2015.. (Jag  k a n  stava till guida, men jag  v i l l  inte)..

Om det är  n å t  vi har gott om här i Norje så är det vackra  s t e n m u r a r.. Oxh inte är det norjeborna själva som lägger dom.. Nä, det är polska stenläggare som står för byggandet:

Jag var med min väninna G. och fotade vår hemby i går.. Hon ska göra ett bildspel är det tänkt, och smickrande nog ville hon att jag också skulle fotografera.. Och då gjorde jag det..

Men, hu, horisonten lutar..  Att jag inte märkte det när jag knäppte.. Nåja, det var  m u r e n  som var motivet.. Men  ä n d å..

Apropå fotografera.. Ibland roar det mej att ta besynnerliga, tillåmed  f u l a  kort.. Som nyss när jag fotade min farstu.. (Jag  v e t  inte om det heter så, men jag kallar entren så i brist på bättre:

Det  h ä r  kortet skulle garanterat  i n t e  vinna nåt pris, men icke desto mindre tycker jag att det är rätt kul..

Jag lyckades, under svett och möda, frilägga tre rosenbuskar ur ogräsdjungeln.. Sen vattnade jag dom och gav dom en lliten näve hönsgössel.. Friläggandet fortsätter i dag, om jag  t y a r..

I söndags färdade jag uppfarten.. Eller  i n l o p p e t,  som min sjöfarande morbror en gång kallade det..

Inte för att jag  m a l l a r  mej, men  l i t e  stolt är jag allt..

Igår var det tänkt att jag skulle börja röja i den  hemska sörjan i rosenrabatten, men eftersom det var fint torkväder satte jag i gång en tvätt i stället.. Och när den var torr fick jag sätta i gång strykjärnet.. 

Jo förresten.. Nu får jag malla mej ordentligt:

Precis när jag börjat hänga tvätten, säckade tvättparaplyet ihop.. Och jag till att slita:

Först hämtade jag ett par stora  s p i k a r, som jag tänkte skulle hålla upp hela medivitten ..

Sen gällde det att lyfta  u p p  vindan så att jag kunde trycka in spikarna  i hålet  u n d e r  själva vindan..  

Till slut lyckades det och jag kunde hänga min tvätt.. Om jag var trött.. Trött är bara  f ö r n a m n e t..

Tja, det var en liten parentes.. 

Hur jag ska kunna röja rent här kan jag inte begripa.. Jag får ta lite i taget.. Förhoppningsvis blir det klart till min födelsedag, som infaller i slutet av  o k t o b e r..

Så ohyggligt mycket ogräs som denna sommaren har jag aldrig sett förr.. Värme och regn har fått allting att ta fart utöver det vanliga..