Det finns bilder och så finns det  b i l d e r.. Nu talar jag inte om målningar utan om  f o t o g r a f i e r..

Ett av dom mest hjärtslitande fotografier jag vet är det, som förställer en fattig lantarbetarhustru och hennes barn i depressionens  USA.. Det var en kvinna, vars namn jag inte lagt på minnet, som tog bilden..

Ett annat foto, som säkert  a l l a  känner igen är det, där Marilyn Monroe står bredbent med flygande kjolar.. D e t  fotot pryder massor med hem.. Kanske tack vare IKEA..

Ett tredje foto, som faktiskt ger mej  r y s n i n g a r,  föreställer ett gäng konstruktionsarbetare, som sitter och tar en paus  på en balk  h ö g t  över New York.. Oavsett om kortet är äkta eller fejkat ger det mej ilningar..

För närmare  t i o  år sen hittade jag den bilden på en loppis i Sölvesborg.. Jag hade länge velat ha den, och hade tänkt att den skulle göra sej bra ovanför min källarnedgång..

Hur det var kom bilden aldrig upp.. Den tiden var förbi när jag klängde som en annan alpinist på en stege högt ovan marken..

N u  är den emellertid uppe..

Mannen från kommunen, som satte i mina glödlampor i går, satte också upp bilden.. Utan att ens  b e h ö v a  en stege..

Spikar var redan islagna och på dom hade hängt en karta över antika Rom, som jag faktiskt köpt på plats för  25 år sen.. 

D e n,  romarkartan alltså, är numera förpassad till källaren.. Och pausgubbarna hänger  h ö g t  över avgrunden som sej bör..

Ibland har man  t u r.. Det ser faktiskt ut som om porslinskatten i fönstret  b e g r u n d a r  tavlan.. Katter är inte höjdrädda dom heller..

Precis vid husgrunden på västesidan har den här plantan (eller är det kanske  t v å) tagit sin boning.. Troligen är det ett  r o t s k o t t  från ett av mina bigarråträd, och kvar får dom (det)  inte vara.. Huset kan skadas.. Kanske tillåmed vältas.. Så ruckligt som det är..

Det svider i själen att behöva ta död på nåt levande.. Såvitt inte det är flugor eller mördarsniglar..

Spindeln, som gav mej rysningar häromnatten, har jag inte sett till sen dess.. Den tackar kanske för att jag lät den leva geonom att inte visa sej.. Usch, nu får jag rysningar igen..

Sölvesborgs kommun har en fin service för personer, som på ett eller annat sätt är lite smått handikappade..

Man har en befattningshavare, som kommer hem och hjälper till med ett och annat.. Gardinupphängning, istättandet av glödlampor och annat som kan vara besvärligt om man har lite svårt att komma till..

Eftersom jag starkt misstänker, att jag skulle gå i backen med ett jättebrak, om jag försökte mej på att byta lampor i det här fatet, ringde jag och frågade om jag kunde komma ifråga.. Och se:  d e t  kunde jag..

Jag åkte och inhandlade glödlampor i en storlek jag  t r o d d e  jag mindes.. Men  d e t  var fel, så jag fick åka och köpa andra.. 

I eftermiddag kommer befattningshavaren tillbaka.. Hoppas lamporna passar nu..

E g e n t l i g e n  skulle jag nog kunna skruva i dom nya lamporna själv.. Jo,  d e t  skulle jag.. Det har jag gjort förr.. Det är klivandet på stolen jag är rädd för.. Tja..

Perfekt väder för att utöka min nepetahäck mot rabatten mot vägen.. Bara att nypa av späda toppskott och peta ner dom i jorden.. Som nu är perfekt fuktig (och välansad)..

Bakom påskliljorna hittade jag en  r i d d a r s p o r r e.. Jag minns att jag satte den för ett par år sen och sen glömde bort den.. I år verkar den kraftig och fin, nåt den inte varit tidigare..

Grannarnas  k a t t e r  lär bli tacksamma.. Nepeta är nästan som en  d r o g  för kissar.. Dom både tuggar på den och rullar sej i den..

Herrgårdsbegonian har stått i källaren över vintern och har nu börjat skjuta skott.. Det var  t v å  höga sparrisliknande skott, men det ena råkade jag till min eviga förargelse bryta av..

Det har regnat i natt.. Varje droppe var välkommen.. 

Visst är kvittenblommorna vackra..

Det är nog närmare femton år sen jag upptäckte deras skönhet.. Dessutom kan man använda frukterna till marmelad.. Om man känner för det..

Jag håller som bäst på i trädgårn om dagarna.. Det är inte  l å n g a  pass jag mäktar med, men det har jag  aldrig gjort.. Fint blir det i allafall.. Idag grävde jag ner mina dahlior och i morrom blir det gladiolusarnas tur.. Jag har bestämt att  d o m  ska få rå om loppisgrytan i år..

Våren är tidig i år.. Skogen är redan grön.. Så när som på  e k a r n a..  Förstås..

Dessutom blommar redan körsbär och diverse prydnadsträd.. Magnolior tillexempel..

När jag och min syster var små, var den förste  m a j  en märkesdag.. Då hade i regel åtminstone björkarna slagit ut och  v i  fick "gå röa" som vi sa.. 

Det betydde, att vi fick gå i bara koftorna, och dom var röda.. Hade vi riktig tur slapp vi dessutom långstrumporna..

Lilla Skorpan bodde hos mej nu i helgen som gick.. Han kommer tillbaka till Valborg det lilla livet.. 

Igår fick jag chansen att fotografera kvarterets sångfågel nummer ett: Tuppen i grannhuset.. Med sina trinda små fruar..

Men hur det kom sej blev det bara ett  l i t e t  kort, och jag är inte mänska att begripa hur jag ska kunna få det större.. 

Tja, t v å  gånger tidigare har detta hänt.. En gång när jag fotade Eneskäret och en annan gång när jag skulle ta ett kort på ingången vid Sweden Rock..

Näe, jag begriper  i n g e n t i n g.. Dom är inte ens lika  s m å.. Bilderna..

Jag har säkert kommit åt en knapp på kameran.. Det finns  m å n g a  funktioner på den, men eftersom jag inte begriper språket instruktionerna är skrivna på, Kan jag inte använda dom.. 

Det är söndag och artar sej till att bli fint väder.. 

Usch, jag  v e t  att den finns nån stans.. Troligen i sovrummet.. För det var där jag såg den i natt när jag varit ute på toa en sväng..

Det satt nåt stort och svart på golvet.. Jag fick för mej att det var en garntuss, så jag blåste lite försiktigt på det.. 

Då krälade det i full fart och gömde sej i en vrå under dörren..

Det är alltså en  s p i n d e l,  som har flyttat in till mej.. En stor, svart husspindel.. 

Jag vill inte ha den i min närhet och jag törs inte jaga fram den.. Och trampar jag ihjäl den kommer den säkerligen att spöka för mej..

Nu är det sagt.. Jag lider av  s p i n d e l f o b i.. Åkomman lär vara ganska vanlig..

Jag  v e t att det bara är ett lågt stående djur, som inte är klyftigt  och tänkande.. Ändå inbillar jag mej, att den är i stånd att smida ondskefulla planer.. Fy sjutton.. Arton också..

Skorpan bor hos mej ett par dar..  H a n  skulle väl kunna ta kål på spindeln.. Nosa upp den och bita ihjäl den.. Men  h a n  bara sover idag..

"Vi har tagit studenten, fy fan va vi är bra..."

Tja, svenska ungdomar surar och är besvikna.. På grund av coronainfluensan ställs utspring, tågande genom stan, baler och andra begivenheter in..

"S t u d e n t e n"  tar man bara en gång i livet, och nu jävlas myndigheterna med ungdomarna, och berövar dom möjligheten till stort firande.. Skrän och fylla.. I värsta fall.. För inte kan det väl handla om  o m s o r g  om dom.. Iallafall..

I år är  det 61 år sen jag tog studenten.. Då, på den tiden, var det blodigt allvar.. Hade man börjat examensdan med champagnefrukost, som nu är fallet, hade man relegerats direkt..

Hela dan gick åt till stränga förhör.. Jag vill minnas att jag var uppe i fem ämnen.. Hela tiden övervakad av censorer från universitet..

Klarade man inte att ta sej igenom dom muntliga förhören var det bara att packa sej ut bakvägen.. Nära och kära fick stå ute på gården med sin buketter och vänta förgäves..

Jag lovar att ingen skrålade "Fy fan va´vi ä bra"..

Det  v i  skrålade var "Sjung om studentens lyckliga dar", och ville vi göra oss märkvärdiga, vilket vi naturligtvis ville, drog vi till med "Gaudeamus igitur"..

Jag kan inte minnas, att jag tyckte det var särskilt värt att fira att jag tagit mej igenom ringarna och fått vita mössan.. Den, mössan alltså, hittade jag när jag städade ur en garderob tretti år senare.. Då var den inte vit längre utan  b r u n.. Den prydde inte ens sin plats i soptunnan..

Balen gick jag inte på.. Nä, jag gjorde en promenad i skogen denna vackra majkväll 1959..

Jag tog alltså inte så allvarligt på min mogenhetsexamen.. Hur ska jag då kunna ta dagens skolavslutningar på allvar.. Jag tycker faktiskt man kunde kalla dom för nåt annat är  s t u d e n t e n. D e n  examen har inte funnits på länge.. 

Körsbärsträden har tagit på sej  s i n a  vita mössor.. "Fy fan, va dom ä bra",,

"Sök och du skall finna" står det skrivet nånstans, förmodligen i Bibeln.. 

Ibland blir det tvärtom: "Finn utan att söka det allra minsta".. Det visdomsordet står ingenstans.. Jag hittade nämligen precis på det..

Vad var det då jag fann.. Jo, det  h ä r:

Ett gymnastiskt  g u m m i b a n d,  som jag köpt någon gång i förhoppning om att bli spänstig och tjusig..  

Jag minns  i n t e  när jag köpte det, och inte heller kommer jag ihåg att jag nån enda gång använt det.. Och hur det hamnade där jag hittade det, har jag ingen blekaste aning om.. Jag ska  s k y n d s a m t  lägga tillbaka det..

Ändå mallar jag mej och påstår, att jag har ett nära nog fenomenalt minne.. Jodå,  d e t  var sant en gång i forntiden.. Numera är minnet, liksom så många andra färdigheter, åtskilligt naggat i kanten.. Risigt rentav.. Iallafall när det gäller  n u t i d a  erfarenheter..

Minnet, liksom det faktum, att jag är syntetiker, en som alltså har lätt för att uppfatta mönster och helheter, har hjälpt mej åtskilligt under färden mot.. tja  u n d e r g å n g e n.. får man väl säja.. För  d e n  kommer.. Även om jag hoppas det ska dröja ett tag..

Nu kan man tro, att jag mallar mej och påstår, att jag är  b e g å v a d.. Inget kan vara mer felaktigt.. Bitvis är jag rent otroligt korkad.. Så korkad att jag själv  h ä p n a r.. När jag nån gång upptäcker det, vill säja.. Oftast svävar jag i lycklig okunnighet om hur korkad jag är..

En, som alldeles uppenbart anser, att jag är värdelös, är en gammal kamrat från barndomen..

Hon är emellertid vänlig nog, att inte  säja  det  t i l l  mej, men  i n d i r e k t  talar hon om det.. Det syns alldeles tydligt på hennes  k r o p p s s p r å k..

Och  j a g  ger henne rätt..