brimikshallon

Alla inlägg under januari 2014

Av Kerstin Frithiof - 31 januari 2014 08:51


--Åh, sa matte.. Åh, vad jag önskar..


--Jaa, vad är det du önskar, matte.. Hundarna är genast på alerten..


--Egentligen vågar jag knappast tala om vad jag önskar.. Det kunde kanske räknas som  g n ä l l  och med  g n ä l l  har jag slutat..

--Men visst vore det fint om snön smälte bort och vi kunde vara i skogen igen.. Jag ser nog på hundarnas  m a g a r  att det behövs lite friluftsliv snart.. På min egen också.. Om sanningen ska fram..


Äsch.. Matte  b e k y m r a r  sej alltid för våra  m a g a r.. Vi själva har ingen tanke på såna bekymmer.. Vi är nöjda och belåtna och tycker vi är, om inte Guds gåva till mänskligheten, så nära på.. Iallafall..


Och vad beträffar  m a t t e s  mage så  s y n s  den inte ens under alla kläder hon paltar på sej för att inte frysa ihjäl.. Om överhänget satt i  a n s i k t e t, skulle vi förstå hennes jämmer.. Men under alla tyglagren.. Nää..


Två gånger den här vintern har matte gått på öronen.. Ingen gång slog hon sej nämvärt.. Men  r ä d d  blev hon.. Vi också.. Det är lite kusligt när matte bara försvinner.. Svisch.. Och så ligger hon på marken och sprattlar..


--Är det nåt mer du önskar, matte.. Eftersom vi tycker, att mattes första önskan var en smula futtig, tycker vi att hon kunde klämma i med en riktig  d u n d e r ö n s k n i n g.. En sån önskning, som får galaxerna att tappa andan för ett ögonblick..


Matte sätter sej ner och börjar fundera.. Hundarna väntar med spänning.. Och så kommer det:

--Nä, vi har precis allt vi behöver och mår egentligen ganska gott här i den bästa av världar.. Nä, nåt annat önskar jag mej inte..


Är det sånt som kallas  f ö r n ö j s a m h e t..















ANNONS
Av Kerstin Frithiof - 30 januari 2014 08:59


Jag kan undra om det har funnits nåra  b e r ö m d a  hundar.. Hundkändisar, liksom.. Matte kanske vet.. Och vet hon inte, kan hon nog slå upp i nån bok, som står och samlar damm på hylla nånstans..


--Jodå, säjer hon.. Visst har det funnits berömda hundar.. Lassie, filmhunden är nog den mest kända.. Åtminstone i våra dar.. Hunden var på riktigt, men äventyren var påhittade..


--Jag minns, säjer hon eftertänksamt, att jag läste om ett par hundar, som levde i Amerikas vildmark, när jag var i 11-12-årsåldern..

Det var två böcker, båda tryckta på gammalstavningens tid, så det tog ett tag innan jag kunde läsa obehindrat..

Den ena hette "Varghunden" och den andra "Skriet från vildmarken"..

Dom här påhittade berättelserna grep tag i mitt barnahjärta fullständigt.. Jag läste och grät.. Fröjdades och sörjde..


--Ja, och så har vi Båtsman.. Saltkråkebarnens store lurvige kompis.. Den hunden var också på riktigt, men berättelserna var hittepå.. Dom också..


Matte ser ut att fundera och sen går hon till hyllan och letar reda på en bok..


--Jo, säjer hon.. Jag mindes rätt. Det  f a n n s  en Båtsman  f ö r e  Saltkråkan.. Och  h a n  var sannerligen  på riktigt.. I allra högsta grad..


--Lord Byron, en engelsk skald, som levde i början på 1800-talet, hade en hund, Boatswain, som han älskade över allt på jorden.. När Boatswain dog lät skalden begrava honom på sitt gods och reste stenar över honom..


Dessutom författade hade en lång hyllningsdikt till sina kära vän.. Där han bland annat jämför hund och mänska och detta till  h u n d e n s  absoluta fördel..


Dikten slutade så här: (Jag tar det på engelska direkt efter boken.. Det blir bäst så)..


"To mark a Friend´s remains these stones arise,

I never knew but one, and here he lies"..


--Vad  b e t y d e r  det, matte.. Hundarnas ögon är stora som tallrikar och vi vågar knappt andas..


--Det betyder, att skalden reste stenar på hundens grav och räknade honom som sin enda vän, nånsin..


Så sorgligt men så vackert.. Hundarna sitter stilla en lång stund och begrundar vad matte nyss berättat..


--Och så har vi  P o m p e.. Nu har matte kommit riktigt i gasen.. Men nu känner vi att vi fått tillräckligt med hundhistoria för idag..

--En annan gång, matte, en annan gång får du berätta om Pompe..

















ANNONS
Av Kerstin Frithiof - 29 januari 2014 09:15


Det har stormat i många dar nu.. Och snöat.. Det var svårt att komma fram på gatan i morse.. Inte på trädgårdsgången dock.. För där hade vår snälla grannfru Ch. tagit bort snön åt oss.. Matte  o c h  hundarna är henne evigt tacksamma..


Vinden har legat på öst hela tiden.. Det är nåt magiskt med östan.. Den håller i sej länge, länge.. Både på vintern och sommaren.. På vintern för den kyla och snö med sej och på sommaren hetta och värme i havsvattnet..


--Det är för att östanvinden kommer från  R y s s l a n d,  säjer matte.. Det är kallt i Ryssland på vintern och den kylan tar vinden med sej hit.. På sommaren är det tvärtom  h e t t  i Ryssland, och då får vi värme här också..


Nu har iallafall ostan legat på hårt och länge.. Och snö har den fört med sej.. Det verkar inte bli nån förändring de närmaste timmarna heller.. Det är tur att vi har mat hemma.. Både till hundarna och matte.. Att ge sej ut med bilen är otänkbart idag.. Det är knappt mänskor kommer fram till fots.. Då ska man inte tala om små hundar..


En liten promenad gjorde vi i morse.. J a g  skötte om mej på bästa sätt, men lilla mor strejkade.. Följaktligen fick hon traska en runda till efter att matte hystat in mej i huset..

Tydligen gjorde hon vad som väntades av henne, för det dröjde inte länge förrän både hund och mänska var tillbaka..


Matte brukar åka och hälsa på sin syster på förmiddagarna, men det går inte idag..

Hon är lite bekymrad för systern, matte.. H o n  kan inte gå ut och hämta varken tidning eller post ens när det är någorlunda väder..

Mat lär systern ha hemma.. Så svälta behöver hon inte.. Ved till kaminen finns också och dessutom har hon elvärme så frysa behöver hon inte heller. 

Sällskap har hon dessutom av kissarna, så  e g e n t l i g e n  finns det ingen anledning till bekymmer..Men med mänskor är det en gång så, att dom har   f a l l e n h e t  för att bekymra sej..


Det är allt bra tur, att matte har bestämt sej för att  i n t e  klaga över vädret.. V i l k e t  gnällande det hade varit annars.. Fullständigt  o u t h ä r d l i g t..












Av Kerstin Frithiof - 28 januari 2014 09:16


--Det är så det  b ö r j a r..


Hundarna kommer i full galopp.. Svansarna viftar och förväntan är stor..


--Vad är det som börjar.. Är det nåt gott.. Nåt roligt.. Nåt vi kan skriva om..


Matte ser sorgsen ut.. Svansarna kommer av sej och hundarna tittar undrande på varandra.. Matte har alls inget roligt i bakfickan för oss..


--Det är det stora  f ö r f a l l e t  som har börjat, säjer matte med knappt hörbar röst.. Början till den  s t o r a   g l ö m s k a n..


Hundarna känner sej små och maktlösa. Vad är det egentligen matte pratar om..


Matte slår sej till ro och förbereder sej på en förklaring.. Hundarna, som nu hunnit bli ordentligt uppskrämda trycker ner sina små kroppar  o v a n p å  svansarna, som nu ligger som klistrade mot våra magar..


--Jo, säjer matte.. Jag har mer och mer börjat  f ö r l ä g g a  saker.. Det skulle inte göra nåt om det var nycklar eller strumpor.. Sånt förlägger mänskor hela tiden..

--Det hör nästan till uppfostran, säjer hon i ett tappert försök att skämta..


--J a g  förlägger helt andra saker.. Jag har tillexempel förlagt en hel mängd  m ä n s k o r  ute på facebook..

D o m  svävar nog omkring i rymden i all evighet.. Hoppas dom kan  f ö r l å t a  mej.. Snart förlägger jag mej väl själv där ute.. För att inte tala om   v o v v a r n a..


Nu börjar det hela bli riktigt kusligt.. Bådaelilla mor och lilla sonen blundar hårt och håller för öronen..

Egentligen vill vi inte höra mer, men matte är obeveklig..


--Idag har jag redan förlagt tidningen.. Den hittade jag till slut.. Jag hade lagt den i badkaret, där jag för övrigt ställer skor och stövlar för att inte vovvarna ska få nåra idéer om  d o m..


--Värre var att jag dessutom hade förlagt ett paket stekfläsk, som jag tänkte ha till lunch.. Jag letade och letade både i lillfrysen och storfrysen.. Men inget fläsk..


När jag till slut nästan givit upp och alzheimerförklarat mej själv, bestämde jag mej för att ta en sista titt i storfrysen i källaren.. Och, under över alla under.. D ä r  låg fläsket..


--Då blev du väl  g l a d, matte.. Hundarna drar en suck av lättnad.. Det  v a r  inte så farligt med matte iallafall..


--Först blev jag det.. Men sen började jag undra varför jag inte upptäckt fläskpaketet när jag var nere och letade första gången, och då blev jag lessen igen.. 

--Det är nu den stora glömskan och förfallet börjar sätt in, ynklar sej matte..


Hundarna  m å s t e  på nåt sätt pigga upp henne..


--Visst inte.. Upp med hakan matte.. Det stora förfallet satte igång redan i  s o m r a s.. Med syrsorna, du minns..


Hundarna tittar villrådigt på varandra.. Varför verkar inte matte uppiggad..
















Av Kerstin Frithiof - 27 januari 2014 09:09


Tack och lov så var det inga fel på lilla mor.. Framåt dan var hon precis lika pigg som vanligt.. Dessutom storåt hon på eftermiddagen.. Jag med.. Och på kvällen var det  j a g  som kräktes.. Vi  hundar har tydligen haft nån slags  p ä r s..

Idag har vi varit hur alerta som helst..

Och matte fröjdar sej..


Igår snöstormade det ett tag, men det var inte mycket som kom.. Det mesta lade sej som drivor mot trädgårdsmurar.. Och  d ä r  kan det gärna få ligga..


Vad säjer då matte om det här vädret, hon, som aldrig mer ska vädergnälla..

Tja, hon  s ä j e r  ingenting, men vi små hundar, som är mästare på att läsa av både varandra och mänskor, ser tydligt vad hon tycker..


I natt var det dåligt med sömn.. Det var egentligen  m a t t e s  fel.. Hon snodde och knuffade och suckade och klev upp ur sängen flera gånger..


--M i t t  fel, fnyser hon.. Hade bara  n i  små möss låtit bli att försöka sova  o v a n p å  mej i stället för där ni  s k a

vara, hade sömnen varit lika god som vanligt.. För alla tre..


Det är  m å n d a g  och veckan har precis börjat.. Nån utfärd till skogen lär det inte bli.. Och egentligen har vi ingen lust att ge oss ut heller.. Snön räcker oss till magarna.. På sina ställen  ö v e r  magarna.. Och matte har sin besvärliga fot..

Om nåra veckor ska hon äntligen få träffa en fotexpert..

Vi håller tummar och klor för att experten (han, hon, men  a l d r i g  hen.. Inte så länge  v i  lever iallafall)  ska kunna fixa matte så vi kan göra vandringar i fortsättningen också.. Riktigt rejäla sådana.. Med matsäck och vattenflaskor..


--Om, säjer matte och ser sej omkring.. O m  jag skulle ta och städa huset.. Åtminstone börja  t ä n k a  på det..


--Ja,  g ö r  det, ivrar hundarna..















Av Kerstin Frithiof - 26 januari 2014 09:24


--Jag kan undra, sa matte.. Jag kan undra om inte Nellie har tandvärk..


Så enastående förfärligt..


--Varför tror du  d e t, matte.. Lilla Hallon är full av medkänsla med lilla mor.. Tandvärk måtte var nåt fruktansvärt.. Dessutom påverkar det  m a t l u s t e n..


--Just det, lilla Hinnbäa.. Lilla mor vill inte  ä t a  idag.. Jo, hon  v i l l  nog, men när hon får mat vänder hon bort huvet..


--Ja, och när  j a g  stack ner nosen i hennes skål försökte  hon  k l å  mej.. Vad kan vi göra  å t  lilla mor, matte..


--Jo, till en början ska jag försöka skaffa barnalbyl och ge henne en liten smula.. I morron ska jag kontakta veterinär Lena och be henne titta på henne.. Och kolla om det verkligen  ä r  tandvärk.. Hon kanske får dra ut en tand på henne..


Lilla Hallon begrundar vad matte har sagt.. Stackars lilla mor om hon måste dra ut tänder.. Jag undrar hur hon ska kunna äta sen.. Om hon inte kan tugga.. Vill säja..


--D e t  är vårt minsta problem, säjer matte.. Jag får  m o s a  lilla mors mat.. Och  g o d  mat ska hon få.. Bara hon blir frisk..


Av ovanstående framgår att både mänska och hund är bekymrade för lilla mor.. Att vi innerligen håller av henne framgår också, hoppas jag..


--Vad säjer du om  v ä d r e t  idag, matte.. Det är  ä n n u  gråare än i går..


Men nix.. Det går inte att få igång mattes gnällvals..


--Har bestämt mej, säjer hon.. Jag gillar läget..


Go´söndag!!
















Av Kerstin Frithiof - 25 januari 2014 08:56


Det finns mycket att förundra sej över här i världen..

Lilla Hallon tog sej en titt på posten igår.. Precis innan matte slängde den i soporna..


Bland reklamen (Det var inga räkningar i går, vilket gläder matte)  fanns en påkostad kalender, utgiven av länsstyrelsen och försedd med goda råd om energibesparingar och illustrerad av en av Blekinges mer kända konstnärer, LeHån, eminent karikatyr -och skämttecknare..


Lilla Hallon kan inte låta bli att förundra sej över hur man har kunnat kosta på en sån publikation och så skicka ut den  s e x  v e c k o r  f ö r  s e n t..


Alla  v i  känner har redan skaffat sej kalendrar.. Kalendrar, som man nu lärt sej trivas med och som man kanske redan gjort anteckningar i om kommande begivenheter..


Var hamnar då publikationen ifråga.. Jo, som hos oss: I soporna.. 


Så kommer jag till knäckfrågan:

Hur mycket  h u n d m a t  skulle man inte kunna få för vad tryckningen och distribueringen av "presenten" i fråga har kostat.. Och vem har  b e t a l a t..


Det finns som sagt mycket att förundra sej över..


I dag vandrar vi omkring som i en gammal svart-vit film.. Det är ialla fall vad  m a t t e  gör.. Vi, små hundar, gör det alltid eftersom vi inte kan se färger..


--Välkommen till vår värld, matte, säjer vi och viftar på svansarna..Hoppas du ska trivas..


Gnällandets tid är förbi, så matte viftar tillbaka och säjer, att   h o n  för sin del trivs alldeles utmärkt..




















Av Kerstin Frithiof - 24 januari 2014 09:04


--Nix, pix, sa matte för en stund sen.. N u  är det fan ta mej   (Jodå, så sa hon)   f ä r d i g g n ä l l t.. Inte ett pip om vintern mer ens om den får mej att kräkas..


--Säj inte  d e t  ordet, matte.. Det kan bli så att du  g ö r  det.. Ta i trä.. Hundarna känner sej rent rädda.. Tänk om matte  f å r  kräksmjukan.. Hu..


--Nog med både gnäll  o c h  vidskepelse.. Matte sätter hakan i vädret..

--Idag är det en månad sen julafton och den månaden har segat sej fram.. Men från och med  n u  kommer det att gå fort och bli bra.. Jättebra med både väder och dagsljus.. Punkt.. 


Mot vårt garage står en buske med röda bär.. Busken har, som så mycket annat hos oss, sått sej själv och ingen vet vad den heter.. Möjligen kan det vara lingonoxbär.. Men säkert är det inte..

Säkert är emellertid, att  f å g l a r n a  inte vill ha bären.. Busken är helt översållad, men inte en enda fågel har nåsin varit där och ätit..

Fåglarna minns kanske alla  k ö r s b ä r  dom har glupat i sej i vår trädgård och gör förmodligen vissa jämförelser..

Hundarna kan faktiskt förstå dom.. "Lingonoxbären"  ser fasligt torra ut i jämförselse..


Förra året var det inte så mycket körsbär.. Varken på dom "äkta"  träden eller på fågelbärsträden, som  o c k s å

sått sej själva..


Det är så mycket som bara kommer hos oss.. Matte tycker det är fint och nänns inte ta bort det.. Förra sommaren var gräsplätten på framtidan översållad med prästkragar.. Nu finns massor av vallmoplantor under snön..


--Vi kanske ska låta alltihop vara ifred så det blir änge på riktigt, säjer matte.. Och ser aningen uppgiven ut..
















Presentation

Fråga mig

19 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ brimikshallon med Blogkeen
Följ brimikshallon med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se